”Märkligt system där läkemedel finns men personal inte vet det”

När kvinnor i Sverige inte får tag på sin hormonbehandling handlar diskussionen ofta om restnoteringar, produktionsproblem eller global läkemedelsbrist. Men det som sällan diskuteras är det regulatoriska mellanrum som uppstår när läkemedlen faktiskt finns tillgängliga — men där informationen om dem inte når fram till vare sig patienter eller vården.

Under de senaste åren har läkemedel som Estradot, Lenzetto och flera andra hormonpreparat periodvis varit svåra att få tag på. För många kvinnor är det långt ifrån ett “bekvämlighetsproblem”. Hormonersättning används för att behandla symtom som påverkar både fysisk och psykisk hälsa: sömnsvårigheter, vallningar, koncentrationsproblem, ledvärk och depression. När behandlingen avbryts abrupt påverkas ofta hela vardagen.

I några fall finns det dock alternativa produkter på marknaden. Det kan handla om till exempel licensläkemedel från EU-länder eller andra delar av världen. Sverige är ju redan en del av en europeisk läkemedelsmarknad där godkända läkemedel redan cirkulerar mellan medlemsländer, men trots detta fungerar informationsflödet kring dessa alternativ fortfarande väldigt begränsat.

Sverige har ett av Europas striktaste synsätt på marknadsföring av receptbelagda läkemedel. En grundprincip är att receptläkemedel inte får marknadsföras till allmänheten. Det är i grunden rimligt och viktigt ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Läkemedel ska inte säljas in som konsumtionsvaror och patienter ska skyddas från aggressiv reklam eller kommersiell påverkan.

Men verkligheten blir mer komplicerad när ett läkemedel saknas och alternativ behöver nå ut snabbt.

För företag som arbetar med licensläkemedel eller import av läkemedel från andra EU-länder är gränsen mellan “saklig information” och “marknadsföring” ofta juridiskt känslig. Om ett företag aktivt informerar vården om att ett visst alternativ finns tillgängligt kan det i vissa fall uppfattas som marknadsföring av ett receptbelagt läkemedel. Detsamma gäller såklart kommunikation direkt mot patienter. Resultatet blir att många aktörer blir försiktiga — ibland så försiktiga att informationen nästan helt uteblir.

Det skapar ett märkligt system där läkemedel kan finnas i Sverige utan att patienter eller vårdpersonal känner till det.

Även apoteken arbetar inom tydliga regulatoriska begränsningar. Många patienter förväntar sig att apoteken enkelt ska kunna se hela marknadens lagerstatus och meddela var ett läkemedel finns. Men apoteken ser inte mer än det konsumenten kan se. Till exempel via Fass.se med lager status på fysiska apotek, för de redan godkända läkemedlen på den svenska marknaden.

Apoteksmarknaden är konkurrensutsatt och varje kedja har sina egna system och lagerflöden och hantering av licensläkemedel. Även om det pågår ett arbete där E-hälsomyndigheten och Läkemedelsverket utvecklar en nationell lägesbild över tillgången till läkemedel, med målet att samla in och sammanställa uppgifter om lager och försäljning från apotek, sjukhusapotek och partihandlare. Så finns det idag ingen helt öppen nationell realtidsöversikt som automatiskt delas mellan alla aktörer.

Dessutom finns då som nämnts juridiska och praktiska begränsningar kring hur apotek får kommunicera med patienter. Att aktivt avisera patienter om specifika receptläkemedel eller rekommendera alternativa produkter kan snabbt hamna i ett regulatoriskt gränsland. I praktiken leder det ofta till att patienten själv får ta ansvaret: ringa runt mellan olika apotekskedjor, kontakta vården för nya recept eller försöka navigera bland olika alternativ utan tydlig vägledning.

Det är egentligen ganska paradoxalt.

Vi har digitaliserade vårdsystem, e-recept och många andra digitala system till hjälp men när en patient behöver sitt läkemedel kan hen behöva lägga timmar på att leta efter ett läkemedel som kanske finns tillgängligt någonstans i systemet.

Samtidigt är det viktigt att förstå varför regelverket ser ut som det gör. Historiskt har läkemedelslagstiftningen byggts för att skydda patienter från övermarknadsföring, felaktig information och kommersiella intressen som riskerar att påverka medicinska beslut. Det är en viktig princip och något som fortsatt behöver värnas. Problemet uppstår dock när samma regelverk används i situationer där behovet egentligen handlar om tillgänglighet och informationsdelning snarare än försäljning.

Kanske är det därför diskussionen om läkemedelsbrister behöver fortsätta fast den nu är rätt uttjatad. Det handlar inte längre bara om produktion och leveranskedjor.

Det handlar också om informationsstrukturer!

För i dag hamnar patienter, vården och apoteken ofta i samma situation: Det finns alternativ — men ingen vågar riktigt säga det högt…

Läs mer >>

Hormonplåstret Estradot blir 60 procent dyrare – ska säkra tillgången

Långvarig brist på östrogenplåster – pressad situation för apoteken

”Priset är inte enda förklaringen till brist på östrogen­läkemedel”

Svensk produktion ska säkra tillgång till östrogen­läkemedel