Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Studenter ser branschens avarter”

ETIKBLOGGEN: Flera farmacistudenter vittnar om ett märkligt förhållningssätt till arbetet hos vissa apotekschefer. Apotekspersonalen – med chefen i spetsen – bör bjuda in praktikanterna till diskussioner om arbetssätt och prioriteringar.

Emellanåt nås vi i Etiskt forum av frågor och funderingar från farmacistudenter ute på apotek om förhållandena på deras praktikapotek.

Flera frågor handlar om chefens förhållningssätt till arbetet på apotek.

En student hade en chef som tydligt förmedlade inställningen att personalens välbefinnande är oviktigt.
Underbemanning var därmed också ointressant och i de fall en sjuk person faktiskt ersattes så förväntades personalen villigt gå med på övertid.

Chefens engagemang var enbart av ekonomisk natur och ekonomin gick före allt annat. Chefen satte upp regler för apotekets personal som alla måste följa. Tex fick personalen inte tala i telefon under arbetstid – inte ens i lunchrummet. Chefen själv talade dock i telefon under arbetstid – på apoteksgolvet, i egenvården. Chefen fick inte heller störas när hen var ledig om någon blivit sjuk eller om frågor uppstått av annan anledning – hen var rädd om sin fritid. Kundernas uppfattning om servicen på apoteket var också ointressant.

En annan chef, farmaceut, var aldrig på plats på apoteket. För att stärka upp personalsituationen hade chefen därför anställt en tekniker som fick använda chefens signatur vid receptexpedition.

En tredje chef vill inte att information ska ta för lång tid – kundpressen är för stor och man har inte tid att ”dalta” med kunderna. Ska de tvunget ha mer omfattade information får kunderna vänligen komma tillbaka en annan dag.

Stress och press är stor på apotekscheferna, som förväntas leverera bra resultat ekonomiskt och samtidigt bibehålla en så god servicegrad att kunderna vill komma tillbaka. Många chefer mår dåligt och det händer att det går ut över personalen. Vem säger stopp när chefen inte fungerar? I en del fall lever cheferna inte ens upp till lagkraven.

Det krävs farmaceuter – och läkemedelsansvarig – med professionell inställning till sitt arbete, för att säga ifrån. Ibland är det svårt att våga säga ifrån – men vill vi utöva vårt yrke på icke-professionellt sätt?

Förvisso är det som beskrivits ovan enstaka händelser, men sådant här tenderar att sprida sig studenter emellan. Och påverkar studenternas uppfattning om att jobba på apotek.

För apoteksbranschen som helhet är det lätt att avfärda dessa rapporter. Enklast är att tro att vi i Etiskt forum hittar på dessa händelser. Eller så kan man konstatera att detta är bara någon enstaka händelse och “det händer inte hos oss”. Och att det alltid kommer att finnas avarter.

Det kan ibland kräva ganska lite för att prägla studenternas uppfattning om att arbeta på apotek. Vad och hur gör vi på apotek för att visa att vi arbetar professionellt på alla plan?

Det är viktigt att apotekspersonalen – med chefen i spetsen – inbjuder till diskussioner om arbetssätt och prioriteringar på apoteken. Studenterna är kloka personer, engagerade i sitt yrke – vi måste ta vara på deras kompetens och inbjuda till ett stimulerande yrkesvägval.

Och inte låta de dåliga cheferna och förebilderna fortsätta på sina destruktiva banor.

Sveriges Farmaceuters Etikforum

Andra läser