Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Fel i rapport om korrigeringar”

DEBATT: Att sätta likhetstecken mellan 850 000 korrigeringar av recept på apotek och lika många felaktigt skrivna recept är ett tankefel. Korrigeringarna är inte alltid, eller ens oftast, en följd av slarviga eller felaktigt skrivna recept, skriver läkaren Mikael Hoffmann med anledning av fredagens intervju med apotekaren Carin Svensson här på sajten och en rapport från apoteksföreningen.

Låt mig först klargöra min inställning i några frågor.

1. Farmaceuters arbete på apotek vid expedition av läkemedel är en viktig samhällsinsats och en viktig del i läkemedelskedjan.

2. Expedition av läkemedel på apotek både kan och behöver utvecklas, just utifrån att det inte ”bara” är expedition utan en del av omhändertagande av patient.

3. Det behövs betydligt mer samverkan mellan förskrivare – läkare, barnmorska, distriktssköterska, tandläkare, tandhygienist – och expedierande farmaceut. Både för att identifiera och beskriva de bakomliggande orsakerna till risker/problem bättre och för att arbeta på smartare, effektivare och säkrare sätt i framtiden.

4. Det är otroligt att det fortfarande inte är högprioriterat i läkemedelsstrategi eller IT-utveckling att finna former för enkel dubbelriktad kommunikation med patientens tillstånd mellan förskrivare och expedierande farmaceut.

5. Förändrade arbetssätt kräver ändrade uppdrag, tjänsteutveckling och modell för ersättning. Exemplet från Kanada som Carin Svensson nämner i fredagens artikel är ett sådant intressant exempel på hur man förändrat en ersättningsmodell.

Med det sagt är det viktigt att beskriva dagens verklighet och problem på ett sådant sätt att man identifierar vad som faktiskt är problem och hur stora de är.

Annars riskerar diskussionen och debatten tyvärr att hamna i mindre istället för mer samstämmighet.

Att sätta likhetstecken mellan 850 000 korrigeringar av recept på apotek och 850 000 felaktigt skrivna recept är ett sådant tankefel.

Varför? Några exempel:

• Ett recept gäller i ett år och hämtas ofta ut fyra gånger. Under den tiden händer mycket på marknaden vad gäller tillgänglighet, utbytbarhet, förmånsbeslut etcetera.

• Den absoluta merparten av korrigeringar är av administrativ karaktär. Exempel från den citerade rapporten är att expediera 2×100 istället för 200 tabletter. Den vanligaste korrigeringen – 22 procent – är byte av preparat (avses sannolikt vara). Som exempel tas generiskt utbyte efter att originalpreparat utgått ur förmånen eller just en sådan sak som är självklart ibland måste uppstå när receptet har en giltighetsperiod på 12 månader. Andra möjliga exempel är att expediera 100-förpackning istället för 98.

• Andra exempel på administrativa korrigeringar är förändring av dos (oftast efter kontakt med förskrivare); ”förtydligande av hur dosen skall intas”; respektive byte av läkemedelsform. Som exempel på byte läkemedelsform ges från tablett till enterotablett av Salazopyrin samt från brustablett till tablett av ranitidin.

• Till administrativa korrigeringar räknas också sådan konvertering av styrkor som ”bristsituation” föranlett utan att klargöra om detta är en bristsituation hos grossist/tillverkare eller har med det lokala apotekets lagerhållning att göra. Att lösa problem då leverantör restnoterat ett läkemedel beskrivs som receptkorrigering. Det är oklart hur många dessa är och om de överlappar med ovanstående om konvertering av styrkor.

• Makulering av recept räknas också som en administrativ korrigering. Det är oklart om detta skett med eller utan kontakt med förskrivare eller på förskrivares initiativ. Förskrivare har ej tillgång till patientens sparade recept utan kan endast få tillgång till de sparade recept som förskrivits från läkarens enhet/verksamhetsområde och kan därför bara makulera dessa och då endast om en elektronisk tjänst för detta finns tillgänglig lokalt.

Allt detta och mycket annat är viktigt arbete.

Det är bland annat därför det bara är apotek som får expediera receptbelagda läkemedel och det är ett arbete som apoteken förväntas utföra och därför också ersätts för.

Men dessa korrigeringar är inte alltid – eller ens oftast – en följd av slarviga eller felaktigt skrivna recept.

Att korrigera eller komplettera recept är inte, och ska inte vara, att fixa och trixa. Det är en av farmaceutens uppgifter när recept gäller ett år; det sker stora förändringar på marknad och kring förmånen; samt leveransstatus och lagerhållning påverkar.

Likaså självklart skall det utfärdas så få felaktiga recept som möjligt – sådana som innebär onödigt extraarbete eller till och med en risk för patienten om expedierande farmaceut inte agerar. Det är förskrivarens ansvar.

Sedan kan jag tycka att det finns många skäl att utnyttja farmaceuters kompetens bättre genom att ge dem större frihet att lösa frågor som bäst kan lösas av den som står framför patienten med burkar och förpackningar på disken.

Det finns många skäl att fundera över varför receptformatet ser ut som det gör. Jag tycker också som ni nog förstått av de inledande fem punkterna att expedierande farmaceuts uppdrag behöver utvecklas och då också ersättas på annat sätt.

Fundera också på hur det gick till när de i rapporten redovisade fallen med signaler om möjliga problem med risk för inläggning förvandlats till att patienterna säkert skulle ha lagts in och att expedierande farmaceut förhindrade dessa inläggningar!

Det finns alltså ett antal, till del felaktiga, slutsatser som ligger till grund för de beräkningar som görs i rapporten. Rapporten är såvitt jag vet vare sig publicerad eller allmänt tillgänglig. Därför kan inte heller de felaktiga påståenden som görs utifrån denna rapport bemötas för de som inte haft möjlighet att ta del av och kritiskt granska källan.

Mikael Hoffmann, chef, Nepi

Andra läser