Apoteks­personal vill göra mer för miljön – men känner sig maktlös

Johanna Villén har alltid varit intresserad av miljöfrågor, och när hon utbildade sig till apotekare mellan 2013 och 2018 reagerade hon på att miljöaspekterna av läkemedel knappt nämndes i undervisningen.

— Det störde mig, för genom forskning vi vet ju hur skadligt det är när läkemedel även i väldigt låga halter kommer ut i naturen. Samtidigt finns det andra aspekter, som hur vi skulle kunna använda läkemedlen på ett mer miljövänligt sätt, säger Johanna Villén till Svensk Farmaci.

Idag är Johanna Villén doktorand vid farmaceutiska fakulteten på Uppsala universitet. Där har hon fördjupat sig i hur läkemedel används ur ett hållbarhetsperspektiv, och hur hälso- och sjukvården kan bidra till att minska miljöpåverkan.

Hon har också varit med och utvecklat en valbar kurs på apotekarprogrammet i Uppsala om läkemedels livscykel och hållbarhet. I december ska hon disputera med en avhandling som samlar studier på området.

I en intervjustudie har hon och forskarkollegor intervjuat 19 farmaceuter och andra medarbetare på olika öppenvårdsapotek, om hur de ser på sina möjligheter att minska miljöeffekterna av läkemedel.

— Det finns ett stort engagemang. Man vill verkligen göra något, men känner sig ganska maktlös, säger Johanna Villén.

De intervjuade hade generellt en god medvetenhet om att läkemedel kan påverka miljön negativt och såg det som viktigt att försöka minska den påverkan. Flera berättade att de regelbundet pratar med kunder om hur viktigt det är att lämna in överblivna läkemedel till apoteket i stället för att kasta dem i hushållssoporna eller spola ner dem i avloppet.

— Men det man upplevde som mest frustrerande var att så mycket läkemedel måste slängas – särskilt när många läkemedel är en bristvara.

Dels handlar det om stora mängder läkemedel som apoteken själva måste rensa ut när hållbarhetstiden är nära eller har gått ut. Det rör sig ofta om receptbelagda läkemedel där apoteken tvingas ha många olika märken och varianter i lager för att möta kundernas behov.

— Det gör att man behöver ha väldigt stora lager, och ju större lager, desto större risk att något passerar sitt bäst före-datum och måste kasseras.

En farmaceut säger så här i studien:

”Vi slänger en otrolig mängd oanvända läkemedel. Vi gör oss av med så mycket på grund av utgångsdatum. Det finns så mycket som skulle kunna göras. Det gör nästan att man mår illa varje månad.” 

Dels var ett annat problem som personalen lyfte i studien onödigt stora förpackningar. När en patient får en ny behandling skrivs ofta ett recept ut på hundra tabletter – trots att behandlingen kanske behöver bytas efter några veckor.

— Mindre startförpackningar skulle kunna minska svinnet. Men de används sällan. De finns inte alltid på apoteket, måste ofta beställas och kostar dessutom ofta lika mycket som de större förpackningarna.

För många kunder framstår det därför som mer rationellt att ta den stora förpackningen direkt.
— Här skulle man behöva någon form av incitament, kanske ekonomiskt eller genom lagstiftning, för att de små förpackningarna ska bli vanligare, säger hon.

När apotekspersonalen fick frågan om vad som skulle kunna göras pekade de ofta på andra aktörer – läkare, myndigheter eller läkemedelsföretag – snarare än på sig själva. De upplevde att de själva saknade både befogenheter och konkreta verktyg.

— De har absolut rätt i att det behövs förändringar på flera nivåer. Men jag tror att apoteken också kan göra mer, till exempel i rådgivningen till patienter och i det förebyggande hälsoarbetet, säger Johanna Villén.

Hon menar att apoteken har en viktig roll i att bidra till en mer hållbar läkemedelsanvändning, men att personalen behöver mer stöd och tydligare riktlinjer för hur de kan agera i vardagen. Det kan handla om allt från hur man informerar kunder till hur man själv reflekterar över läkemedlens livscykel.

Johanna Villén ser också ett behov av att stärka farmaceuternas roll och självförtroende inom hälso- och sjukvården.
— Många farmaceuter känner att de inte har så mycket makt att påverka. Där tror jag att vi på universitetet kan göra mer, genom att ge studenterna mer självförtroende och en tydligare förståelse för sin roll i vårdkedjan.

Hon påminner om att farmaceuter besitter en unik kunskap om läkemedel som ingen annan yrkesgrupp har, och att deras kompetens kan användas bättre – både i miljöarbetet och i hälsofrämjande arbete.

De frågor som studien belyser hänger dessutom ihop med större samhällsutmaningar, som tillgången på läkemedel och behovet av en bättre beredskap.
— Vi kan inte fortsätta slösa med läkemedel på det här sättet. De ska användas på ett rationellt sätt och komma till nytta för patienterna, säger hon.

Samtidigt finns det en läkemedelskultur där förskrivning av läkemedel symboliserar handlingskraft, att läkaren gör något, samtidigt som riskerna med läkemedel ofta underskattas, menar Johanna Villén:
— Vi har länge haft en syn på att det ska finnas ”a pill for every ill” – ett läkemedel för varje problem. Både patienter och vården har vant sig vid att ett läkemedel är lösningen, men så behöver det inte alltid vara.

När det gäller exempelvis depression och ångest är kognitiv beteendeterapi ofta effektivt, konstaterar hon. Men när det är långa väntetider för att få komma till en terapeut, blir ofta antidepressiva läkemedel förstahandsvalet.

— Det handlar inte om att sluta använda läkemedel – många är fantastiska och avgörande för vår hälsa. Men deras resa slutar inte när vi sväljer dem. Genom att använda dem klokt kan vi skydda inte bara människors hälsa, utan även miljön.

Johanna Villéns disputation är öppen för alla, och äger rum den 12 december kl 9.15 vid Biomedicinskt centrum, Husargatan 3 i Uppsala, sal B21. Dels presenteras denna studie, dels tre andra på samma tema.

Läs mer >> Reningskrav kan leda att läkemedel helt försvinner

”Inför miljöpremie för läkemedel”

Apoteken skärper kraven för en mer hållbar bransch

Svenskar vill betala mer på apotek för renare antibiotika