”Faddersystem kan leda till fler farmaceuter på apotek”

Anna-Carin Andersson och Katarina Nilsson Sundström träffades i Uppsala hösten 1984 via Uppsala universitets faddersystem när de båda läste till receptarie.

— Under insparksperioden hette adepten Amöba, och vi åkte runt med faddrarna på bussarna i Uppsala med insamlingsbössor och samlade in pengar till Amöbaforskningen. Tänk att folk skänkte pengar till oss, säger Katarina Nilsson Sundström.

De insamlade pengarna användes till den avslutande insparksfesten i kårlokalen som på den tiden låg på Banérgatan i närheten av Biomedicinska centret där undervisningen skedde.

Fadderns roll var att informera om programmet och på den tiden förmedla gamla tentor i pappersupplaga och inlämningsuppgifter, millimeterpapper kommer alla i äldre generationer ihåg.

— Tänk Anna-Carin, om du vetat att du skulle vara min fadder i så många år den dag vi träffades för första gången, säger Katarina Nilsson Sundström och fortsätter.

— Att ha en fadder är en trygghet, du vet vem du kan vända dig till och det är den som är bäst att berätta hur utbildningsprogrammet är och hur det går till att studera på lärosätet. Jag kom till Uppsala som 20-åring och det var ett stort steg att flytta från lilla Kalix till Uppsala.

40 år senare umgås de fortfarande. De träffas för luncher, har gjort två semesterresor tillsammans, plockar bär och tränar. Helt enkelt finns de till för varandra även utanför utbildningen och i många år inom apoteksverksamheten.

Katarina Nilsson Sundström har haft Anna-Carin Andersson som chef och de har även varit chefskollegor inom Apoteket. 

De är båda ursprungligen från Kalix och bor nu båda två sedan många år i Luleå. 

Trogna medlemmar inom Sveriges farmaceuter sedan 1980-talet.  

— Vi kanske är ovanliga, säger Anna-Carin Andersson, som inte har någon kontakt med sin fadder.

— Självklart beror det på hur ens vägar korsas och vi har både bott och arbetat relativt nära så vi har hållit fadderskapet levande. Vi trivs helt enkelt tillsammans, fortsätter hon.

Katarina Nilsson Sundström har även kontakt och umgås med sina ”amöbor” från Kiruna och Luleå som båda numer bor i Stockholm.

Den farmaceutiska kretsen i Sverige är rätt så liten och på 1980-1990-talet ännu tightare så förutom nära kontakter med de flesta farmaceuterna så blir det ett nätverk som startar under studietiden. 

Svensk Farmaci har flera gånger skrivit om bristen på farmaceuter, om att få utbildar sig till receptarie och apotekare i Sverige, för få söker utbildningarna och bara runt hälften av nybörjarna på receptarieprogrammet tar ut examen inom yrket.

— Hur skall vi alla farmaceuter hjälpas åt att skapa större intresse för de intressanta utbildningarna och hur kan lärosätena få fler studenter och fler som fullföljer utbildningarna?, frågar sig Katarina Nilsson Sundström.

— Hur kan apoteken få farmaceuter att stanna kvar inom professionen på apotek. Ett fungerande fadder-eller mentorskap när studenterna är antagna kanske kunde hjälpa till. Att även få en fadder eller mentor på apoteket vore en bra funktion och tacksamt som ny på jobbet.

Varken Katarina Nilsson Sundström eller Anna-Carin Andersson har haft en fadder på de apotek där de arbetat.  

Läs mer >> Varannan hoppar av receptarie­­programmet

Nya siffror: Apotekare en av de utbildningar som har lägst examens­­frekvens

“Vi vill få fler att söka och fylla de tomma platserna”