Bispecifika antikroppar hjälper kroppen att döda cancerceller
Genom att koppla ihop kroppens T-celler med cancerceller underlättar de bispecifika antikropparna för immunförsvaret att döda cancercellerna.
Genom att länka de två cellerna blir det lättare för T-cellen att döda cancercellerna.
Antikroppar är en central del i immunförsvarets skydd mot inkräktare i våra kroppar. Monoklonala antikroppar, konstgjorda kopior av kroppens antikroppar, har funnits länge och är monospecifika, det vill säga riktar sig mot en enda målmolekyl.
Bispecifika antikroppar finns inte naturligt och har konstruerats så att antikroppens ”armar” riktar sig mot två olika målmolekyler. Det vanligaste är att de bispecifika antikropparna binder till ytstrukturer på en cancercell och en T-cell och därmed för dessa tillsammans, vilket gör det lättare för T-cellen att döda cancercellen.
Bispecifika antikroppar finns främst som traditionella Y-formade antikroppar, BiAb, men också i en variant som kallas BiTE, eller ”bispecific T-cell engager”, ungefär bispecifika T-cells-engagerare.
Tanken att skapa bispecifika antikroppar kom redan på 1960-talet, men det har sedan tagit tid att utveckla dem till användbara läkemedel. En av de första godkända bispecifika antikropparna hette katumaxomab (Removab), var egentligen trispecifik, och kom 2009, men drogs frivilligt tillbaks av kommersiella skäl 2017.
Biverkningar
Den vanligaste biverkningen vid behandling med bispecifika antikroppar är cytokinfrisättningssyndrom, eller så kallad cytokinstorm. Biverkan förekommer under de första tre till fyra veckorna och kan ha olika allvarlighetsgrad. Grad 1 och 2 är inte allvarliga, medan grad 3 och 4 innebär lågt blodtryck, syrebrist, feber, frossa och i sällsynta fall neurologiska problem. Kan motverkas med interleukin-hämmaren tocilizumab (Roactemra, Tyenne).
Läs mer >> ”En viktig komponent i vår behandling”
