“En stressad farmaceut är aldrig en bra farmaceut”

Hej

Vi har det bra här i solen. Jag har glömt skriva till er om resan på semestern.

Kvällen innan flygning blev kroppen trött och huvudet tungt. Packningen var nu inne på sin tredje dag. Det var tydligen svårare än väntat att packa med två barn. Tackar Tor och Odin för empatiska svärföräldrar som vill och kan hjälpa till.

Klockan var 07.20 och boarding skulle precis ske. Mannen bredvid mig var redan inne på sin andra Mariestad, barnen var rastlösa. Pojken min stod med ansiktet tryckt mot fönstret, imma fyllde delar av rutan när den kroppsvarma luften nådde dess yta. Det var den speciella första gången för honom att flyga och se ett flygplan på nära håll. Boarding, alla armbågade sig fram för att komma först in på planet när vi ändå hade numrerade platser, alogiken var och är för mig ogreppbar.

Väl på planet tog vi plats. Kvinnan bakom beställde Bloody Mary och två vinare. Till slut somnade barnen och mannen som nu var inne på sin tredje bärs ranglade gladlynt ner för gången.

Han gestikulerade något åt flygvärdinnan, något jag inte riktigt uppfattade. Den täta luften på planet bokstavligen osade salongsberusning.

Mina tankar simmade i öppet vatten. Jag tänkte på resan, jobb, min bror som fyllde år, samtidigt höll jag min minsting i famnen. Det var en stund av behaglig värme och oxytocinet gjorde mig lugn. Jag trivs i tankarnas land, det finns ett andrum med tankar i en som ingen annan har upptäckt tidigare. Man vet aldrig var man hittar på tankeskroten.  

På det vi kallar vecka utgör 3/4 av den totala vakna tiden, arbete. Vi spenderar mer tid på arbete än på något annat i livet. Min teori om varför vi behöver vara på arbetet majoriteten av vår vakna tid är flera. 

Delvis behöver samhället gå runt men vi människor mår sämre av att få för mycket tid att ödsla på just ingenting. Jag tänker mig att hjärnan behöver delvis sysselsättas för att inte hamna i allt för djup kontemplation om livet och existens.

Men sjuktal går upp och utbrändhet är högst verklig. Pressad sysselsättning gör oss stressade, våra kroppar utmärglade av vårt dysfunktionella fight och flight system. Jag tänkte mycket på artiklar jag läst senaste tiden om belastningen ute på våra apotek och hur svår arbetsmiljön är.

Att ha chefer som förstår och har överseende för produktionen på arbetsplatsen och samtidigt arbetsbördan i hemmet är få förunnat. Det är av yttersta vikt att arbetsmiljön är tillåtande, flexibel och vänlig. Vi behöver arbeten som tar och ger lika mycket men som också utmanar oss till stimulans. Det är en fin balans men likväl något eftersträvansvärt.

Jag tackade stilla min nuvarande chef och arbetsplats medan jag kort nickade till, jag tar ingenting i livet för givet längre.

Landning, alla semestersillar pressade sig igenom den smala gången. Humiditeten mötte oss som en finsk bastu och utanför gången skällde piloten ut mannen som precis ranglat omkring på planet.

Personlighetsmässigt är vi alla människor så olika varandra. Att få ihop en arbetsplats med så många tankesätt bådar för konflikter. Det är väl därför vi alltid har rutiner och standardiserade arbetssätt att förhålla oss till arbetet och varandra.

Men det som gör oss att vilja stanna på arbetsplatsen hör väl till det mest basala, uppskattning, stimulans, arbete/fritids-balans och pengar för mödan. Det är däremot svårt i dagens klimat att få ihop den ekvationen när produktionsmål måste uppfyllas inom snäva deadlines vilket leder till att ens kollegor hälsar knappt på en när man kommer till arbetsplatsen.

Bara möjligheten att fika tillsammans med sina kollegor är ingen självklarhet på alla arbetsplatser, kvoterna för försäljning och produktion behöver istället fyllas. En kvart för fika/ rast med andra kollegor tycks som en mindre företeelse som är bättre att schemalägga bort. Faktumet är att kvarten kan vara avgörande för människor, om man trivs eller ej på arbetet.

En stressad farmaceut är aldrig en bra farmaceut. Eftersom arbetet som utförs är kvalitativt ska denna aspekt av arbetet alltid prioriteras, för att en eventuell vårdskada ej ska uppstå. Sekundärt ska försäljnings och produktionsmål uppfyllas. Men i dagens apoteksklimat ser vi hellre ett motsatt tänk som egentligen inte rimmar med grunduppdraget för en farmaceut. Här behöver cheferna vara lyhörda och förstående till medarbetarnas behov om tid i receptkassan eller ute på golvet.

Du undrar säkert hur resten av semestern var ? Behaglig och behövlig för att ladda batterierna kan jag sammanfatta det som.

Däremot står jag gärna över vinterkräksjukan som följde dagarna efter hemkomst.

Ha det fint

Niki Peyravi Latif