Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Det ”nya normala” i apoteksvärlden?

Ökad utlåning, slopade lunchraster och en mer slimmad bemanning. Ska de tillfälliga åtgärderna som gjordes under pandemin bli det nya normala för oss som jobbar på apotek? Det frågar sig Mariam Al-wendawi i en gästblogg.

Har coronapandemin påverkat vår bransch? Går branschen åt fel håll? Hur ser framtiden ut för farmaceuter på apotek? Det är vi många farmaceuter som jobbar på olika apotekskedjor som undrar.

Min bild är att de flesta farmaceuter inte längre trivs på apotek och känner att omställningarna som gjordes som en följd av pandemin har drabbat branschen hårt. De flesta vill fly från apoteksvärlden för att hitta ett jobb med bättre arbetsförhållanden.

Det allra mest oroande för oss farmaceuter är att omställningarna som uppkom vid en akut situation under pandemin blir en ny standard inom branschen.

Precis som många företag behövde ändra sina strategier för att kompensera förlusterna under pandemin, så behövde de flesta stora apotekskedjor göra förändringar för att begränsa sina utgifter. De största omställningarna har varit: färre farmaceuter och annan personal i driften, måltidsuppehåll i stället för ordentlig rast, och utlåning av personal mellan olika enheter.

Nu har de flesta restriktioner avvecklats för att vi ska återgå till det normala livet och vi märker alltmer av ett normalt kundflöde på apotek.

Men vi som jobbar på apotek känner fortfarande av de hårda omställningarna som vidtogs för att spara på utgifterna – som de flesta kedjor behållit bara för att de fungerat under pandemin.

 Personalen har slitit under hela pandemin och jobbat alldeles för mycket för att täcka behovet.

Majoriteten av farmaceuterna upplever samma problem ute på apotek, och det är underbemanningen.  Personalen har slitit under hela pandemin och jobbat alldeles för mycket för att täcka behovet.

Trots att apotekens kundflöden har ökat senaste tiden är det fortfarande alltför vanligt att behöva jobba som ensam farmaceut. Farmaceuter klarar att stå ensamma, men det viktiga är att kunna ta sig tillräckligt med tid för att garantera patientsäkerheten, hålla en hög kvalitet och kunna anpassa rådgivningen.

Allt detta kräver att man kan ägna tillräckligt med tid och uppmärksamhet åt varje patient. Men det är svårt att klara för den som är ensam i drift, samtidigt som kundflödena ökar.  

Att farmaceuterna jobbar flera timmar i rad utan lunchrast eller paus skapar i en väldigt stressig arbetsrutin.

Måltidsuppehåll och borttagna pauser är också en följd av att arbetsgivaren vill minska utgifterna. Men att farmaceuterna jobbar flera timmar i rad utan lunchrast eller paus skapar i en väldigt stressig arbetsrutin och sliter på personalen i längden. Det är också viktigt att kunna vara fokuserad, närvarande och energirik i kundmötet, för att kunna erbjuda en bra service.

Min bild är att utlåningen av apotekspersonal mellan olika enheter har ökat markant under pandemin jämfört med innan. Detta för att arbetsgivaren inte ville anställa tillräckligt med nya farmaceuter på grund av den begränsade budgeten. Utlåningen försvårar arbetsdagarna för personalen som lånas ut, dels för att de ibland behöver åka långa sträckor, dels för att de tappar sin arbetsrutin på grund av lokala rutiner på olika apotek.

Dessutom är reseersättningar och liknande arvoden begränsade. Personalen är ändå tvungen att tacka ja till utlån – trots att de är missnöjda med det – för att kunna behålla sin tjänst.

Samtidigt får kunderna hela tiden möta nya ansikten vilket de kan uppleva som rörigt.

All dessa omställningar vidtogs utifrån budgetbegränsningarna under pandemin. Därför är det oroande att apotekskedjorna fortfarande använder dem, trots att vi nu har ett normalt kundflöde igen.

Att företagen alltid prioriterar höga siffror, och bryr sig mindre om hur medarbetarna känner, kan medföra negativa konsekvenser för hela branschen. Dels för att farmaceuter numera söker sig vidare utanför apoteksvärlden. Dels för att de som är kvar är överkörda och slitna. Samtidigt handlar det om livsviktiga frågor som vi jobbar med i driften, såsom patientsäkerhet, kvalitet och rådgivning.

En säkrare utväg är att företagen investerar i sin bemanning och fokuserar på att förbättra arbetsförhållandena. Detta kan tänkas vara viktigare än att alltid ha fokus på besparingar och budget.

Min kritik handlar om att företagen har vidtagit kortsiktiga lösningar för att förbättra sina siffror, vilket i längden även kommer att påverka kunderna och deras upplevelse av apotek. De blir frustrerade över ökade kötider, vilket i sin tur leder till att de vänder sig till andra lösningar såsom e-handel och expressorder. Möjligheten till en likvärdig individuell anpassad rådgivning minskar i samband med de alternativa lösningarna. På det sättet tappar apoteket kundflöde och försäljning.

En säkrare utväg är att företagen investerar i sin bemanning och fokuserar på att förbättra arbetsförhållandena. Detta kan tänkas vara viktigare än att alltid ha fokus på besparingar och budget. Drar vi ner på personal så drar vi ner på kunder.

Mariam Al-wendawi, apotekare på Kronans Apotek.

Andra läser