Debatt: Ska vi säga kund eller patient?
Parvaneh Aghazari är frustrerad över att patienter i apoteksvärlden benämns som ”kunder”, och menar att språkbruket speglar en förskjutning från vård till affär.
Parvaneh Aghazari gillar inte att kalla de som handlar på apotek för kunder.
När jag som färdigutbildad apotekare flyttade till Sverige från ett annat land, valde jag att fortsätta arbeta som apotekare; det yrke som jag håller mycket kärt. Det jag tydligt minns från den första tiden, var den stora kulturkrocken i mina första möten med Sverige. Konstigt nog hade denna inget med ”det vanliga privata” livet att göra, utan med den ”professionella”.
När jag som praktikant på apotek pratade om ”patienter”, rättades jag av kollegorna ”här säger vi inte patient, utan kund”. När jag frågade varför, var svaret likadant och löd ungefär: ”de som kommer till apotek kanske inte är patienter utan ombud eller är här för att köpa receptfria läkemedel och liknande”.
De som känner mig väl, vet att jag är snudd på allergisk mot begreppet ”kund.
På den tiden hade staten monopol på att bedriva apotek. Senare när monopolet upphörde, fanns ytterligare tillägg: ”… eller helt enkelt för att köpa handelsvaror!”. Nu har snart gått tjugo år sedan jag var praktikant på apotek men jag har burit med mig mitt dilemma kring benämningarna ”patient” och ”kund”.
Jag måste erkänna att även om jag kan förstå vad som menas, har jag inte riktigt kunnat hålla med. De som känner mig väl, vet att jag är snudd på allergisk mot begreppet ”kund”.
Numera undervisar jag i ett ämne som handlar om förståelsen för individanpassning av olika läkemedelsbehandlingar. Vissa dagar i veckan jobbar jag också på en vårdavdelning där en stor andel av våra patienter är äldre med behov av olika typer av hjälpinsatser, varav en hjälp med är att få sina läkemedel dosdispenserade i så kallade ”dosrullar”.
Om personen inte bor på något särskilt äldreboende, hämtar hen ut dessa dosrullar på ett öppenvårdsapotek.
En dag när jag kom till avdelningen, meddelade en av mina kollegor att Apotekstjänst har sagt upp sitt avtal om utlämning av dosrullar på apoteken. Samma nyhet fanns också hos Svensk farmaci och om tvisten mellan Apotekstjänst och de tre största apotekskedjorna vilket har lett till att dessa har sagt upp sina avtal avseende utlämningstjänsten av dosrullar.
Tvisten och avtalsuppsägningen är helt förståelig när man har med ”kunder” att göra eftersom det då är den ekonomiska vinsten som är det primära fokuset.
Enligt det jag läser, handlar diskussionen om ”lämna ut dosrullar åt Apotekstjänst kunder”. Det är alltså inte ”patienter” detta handlar om, utan om ”Apotekstjänstens kunder”. För mig blir detta en påminnelse om mitt eget dilemma om att kalla ”patienter” för ”kunder”.
Tvisten och avtalsuppsägningen är helt förståelig när man har med ”kunder” att göra eftersom det då är den ekonomiska vinsten som är det primära fokuset. För när man har med ”patienter” att göra, är det ”vården” (och kvaliteten av den) som är det primära fokuset.
PS. Räknas mitt resonemang här som ”bristande vandel” tror ni?! DS.
Parvaneh Aghazari
Nationell utbildningssamordnare och lärare vid Farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet
Läs mer >>
