”Vad återstår för människan – receptarien – att göra?”

Så länge jag har jobbat i apoteksbranschen har det varit arbetskraftsbrist. För få farmaceuter. Redan i början av 2000-talet var det ett argument, för det dåvarande apoteksmonopolet, att inte öppna fler apotek för att det var brist på farmaceuter. Det fanns inte arbetskraft helt enkelt.

Sedan kom omregleringen och plötsligt kunde det öppna 50 procent fler apotek! Öppettiderna utökades också väsentligt. Det gick genom att apotekens yta krympte och genom andra arbetssätt. Men vad kommer ske framöver?

Det finns en hel del oroande signaler från universiteten. Allt färre vill läsa till framför allt receptarie. Det har gjort att de betyg om krävs för att komma in på utbildningarna sjunkit vilket i sin tur lett till att många inte klara studierna och hoppar av. Kullarna som tar sin examen är betydligt lägre än de som påbörjar studierna.

Redan nu har behörighetskraven för vissa utbildningar justerats så att det inte behövs ett betyg från naturvetenskapligt gymnasium. Jag kan förstå hur de tänker. Arbetet på apotek har i hög grad förändrats. Förr var det på apoteken som tillverkningen av läkemedel skedde. Mortla, blanda, koka och röra droger i form av växt- och djurdelar och mineraler till läkemedel.

Det var ett avancerat hantverk som krävde djupa kunskaper om råvaror, kemiska processer och läkemedlens effekter i människan. Då gick det inte att tumma på de verkliga kunskaperna i fysik, matematik, biologi med mera. Det kunde få fatala konsekvenser.

Idag har arbete på apotek mer blivit en plats för information och säkerhet. Är det rätt läkemedel i rätt dos till rätt person? Kan patienten använda sina läkemedel korrekt? Det finns redan digitala stöd för den som expedierar att säkra upp att det är rätt förpackning och att det inte finns några allvarligare interaktioner. Samtidigt kan vi i horisonten se AI-drivna beslutsstöd, automatiserade receptexpedieringar och digitala hälsotjänster. Så vad återstår för människan – receptarien – att göra?

Jag tänker ändå att det behövs någon som tar ansvar för det som expedieras. Det är lite som detta med självkörande bilar. Än så länge är det den som sitter bakom ratten som har ansvaret, oavsett hur bra bilen kör själv.

Det är lite samma här, någon sätter sin yrkeskunskap på pränt att det som lämnar apoteket är korrekt. Och då krävs trots allt någon form av grundläggande kunskap för att kunna göra den bedömningen.

Sedan kan man alltid leka med tanken att vi snart har en AI-driven robot som expedierar receptet och ger informationen, men vem har då ansvaret om något går galet? Den som tillverkar roboten? Jag tror det där ligger långt fram i tiden, om inte tekniskt så juridiskt och lagstiftningsmässigt.

Nej, receptarien eller apotekaren behövs ett tag till och än så länge behöver de den medicinska kunskapen. Jag tror det är vanskligt att tumma för mycket på det.