”Juryn är fortfarande ute när det gäller GIP”
Tanken med tirzepatid är att två mekanismer är bättre än en, men om det är så är oklart. Många tror dock på tanken att utveckla diabetes- och obesitasläkemedel som verkar på flera receptorsystem.
Mikael Ryden, professor vid Karolinska institutet i Solna.
Effekterna av de båda peptidhormonerna GLP-1 och GIP i människa är, i de flesta fall, väl kartlagda. Kunskap som har legat till grund för utvecklingen av de nya läkemedlen mot diabetes typ 2 och obesitas. Tanken är att tillägget av GIP-agonism till GLP-1-agonismen i tirzepatid ska göra behandlingen mer effektiv. Och att den är mer effektiv har kunnat visats i flera kliniska studier.
— Det är ju helt klart att tirzepatid har en mer uttalad effekt på både viktnedgång och HbA1c än semaglutid, men ärligt talat, ingen vet hur mycket det är relaterat till GIP-receptoraktivering. Beror den bättre effekten på att den är en GIP-agonist eller på att den är en osedvanligt bra GLP-1- agonist, det är fortfarande något som debatteras, säger Mikael Rydén, professor i experimentell och klinisk fettvävsforskning vid Karolinska institutet i Solna och överläkare i endokrinologi vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Han påpekar att det finns en substans (maridebart cafraglutid) som utvecklas av företaget Amgen, och som är en kombinerad GLP-1-agonist och GIP-antagonist, det vill säga totalt motsatt verkan på GIP jämfört med tirzepatid. I en tidig fas II-studie har den visat jämförbar effekt på viktnedgång som tirzepatid.
— Det finns företag som tror att det är GIP-receptorinaktivering som är det viktiga. Så jag tror att man för vara lite ödmjuk här. Ingen vet ännu hur mycket det ena eller det andra betyder. Juryn är fortfarande ute när det gäller betydelsen av GIP, säger han.
Han tror ändå att läkemedel som verkar på flera receptorer är vägen framåt inom diabetes- och obesitasvården. Retatrutid, en annan forskningssubstans, är en trippelagonist av GIP, GLP-1 och glukagon, som, i fas II, har visat bättre effekt än tirzepatid på viktnedgång.
— Det talar för att det här med multireceptor-agonism är något att gå vidare med och nu finns både tetra- och penta-agonister på gång, som alltså går mot fyra respektive fem receptorer och där finns det djurdata som talar för att de är enormt effektiva. Hur det sedan kan översättas till människa vet vi ju inte ännu, säger Mikael Rydén.
Läs mer >> De nya diabetes- och obesitasläkemedlen i teori och praktik
