”Headhuntade farmaceuter – den nya trenden”

Ett tiotal samtal och meddelanden på bara några veckor. Det började för något år sedan. Det var från vänner, kollegor, tidigare kursare, personer jag träffat i BMC:s korridorer och till och med personer jag knappt minns. Märkligt? Vad är det som händer med alla? Har jag missat någon ny trend? Jag hängde inte riktigt med. Alla hade samma avsikt. Att rekrytera. Alla hade ett erbjudande. Alla ville få mig att byta arbetsplats, byta till dem.

Flera i min omgivning hade fått liknande erbjudanden. I början var jag lite förvånad, lite chockad av mängden, och hur plötsligt allt började. Lite då och då hade vi blivit kontaktade, men detta var annorlunda.

”De får bonus – rekrytera en farmaceut och du får upp till en extra månadslön, det är inte ett dåligt erbjudande.” Flera företag började använda strategin för att engagera sina medarbetare i rekryteringsarbetet. Då förstod jag det stora engagemanget. Då förstod jag varför alla farmaceuter plötsligt agerade headhunters.

Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att försöka få veta vad de hade att erbjuda och vad bytet skulle innebära. Var det verkligen så bra som alla påstod? Jag svarade en att jag ville veta mer. En tid bokades snabbt in och jag fick prata med de ansvariga. Det lät intressant, det lät bra, lite väl för bra. De tryckte på flexibilitet, komfort, variation, utveckling och på den höga lönen. Jag reflekterade kring det jag fick höra, de svar jag fick och de detaljer jag inte fick veta mer om.

Jag expedierade som vanligt, och mitt i läkemedelssnacket kom det plötsligt: ”Jag kan tipsa dig om *** som söker farmaceuter nu, du skulle passa där.” Lite senare i samtalet framgick det att personen själv jobbade där, att besöket till apoteket inte enbart handlade om ett receptköp, utan något annat, att rekrytera.

Det har blivit allt vanligare att bli kontaktad via sociala medier, på telefon eller till och med tillfrågad på sin arbetsplats. Referenser kontaktas inte bara för att ge omdömen om en kandidat i en rekryteringsprocess utan även för att själva bli rekryterade.

Tidigare handlade det mest om rekrytering till olika konsultbolag, till e-handel och till andra arbetsplatser utanför de fysiska apoteken, men nu sker detta även mellan apotekskedjorna. Det är allt vanligare att flytta till grannen och konkurrenten några meter bort, efter ett samtal med en så kallad headhunter. Det används nya, intressanta strategier för att locka till sig konkurrentens farmaceuter.

Jag gillar det som sker. Jag gillar denna utveckling. Det är intressant, och så ska det vara. Företagen ska tävla om oss, om vår kunskap och kompetens. Vi vet sedan tidigare att efterfrågan på farmaceuter är stor men nu börjar det synas på riktigt. Företagen jobbar hårt för att få oss att byta.

Av en slump träffade jag en bekant, en farmaceut som tidigare agerat headhunter och som lyckats rekrytera många. Hen berättade hur roligt och intressant det var. Men senare blev det också tydligt att hen hade lockat till sig många farmaceuter till en arbetsplats hen själv inte var nöjd med. En arbetsplats hen helst ville lämna, vilket hen också gjorde. En arbetsplats som enligt den tidigare headhuntern inte var hållbar, en arbetsplats som inte värnade om sina anställda. Jag funderade på hur många det var som rekryterade till den ”ideala arbetsplatsen” när den i själva verket var långt ifrån bra. Varför? Kanske var det den generösa bonusen, eller tävlingsinstinkten som tog över blint.

Just nu är vi efterfrågade, vi är viktiga och vi behövs. Vi förtjänar att det tävlas om oss. Men detta kommer inte utan ansvar. Vi behöver göra kloka val. Vi behöver vara försiktiga med vad vi går med på. Vi behöver vara transparenta, våga fråga, ställa krav och prata öppet om det som påverkar oss. Vi ska alltid gå till det bättre, aldrig till något sämre. Och skulle vi hamna på en sämre plats, så finns alltid möjligheten att lämna.

Har du blivit headhuntad? Hur gick det till, och vad fick dig att tacka ja eller nej?