Gå till innehållet
Gå till startsidan

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

60 år i apotekets tjänst – nu går Marianne i pension: ”Kommer sakna kunderna”

För många är apoteket i Hammarstrand synonymt med Marianne Axelsson, 77. I sex decennier har hon stått bakom disken och mött kunderna. Nu är det dags för profilen att gå i pension.

Den sista mars i år gjorde receptarien Marianne Axelsson sin sista arbetsdag på apoteket i Hammarstrand, Jämtland. Med det skrivs det sista kapitlet av ett 60-årigt yrkesliv, helt tillägnat ortens apotek.

– Först var det Apoteket AB, sedan blev det Apoteksgruppen och nu är det Kronans Apotek. Lokalerna har varit desamma, bortsett från en period när de renoverade. Då flyttade vi tillfälligt över till andra sidan gatan, berättar Marianne.

Sommaren 1965 markerar starten för Mariannes tid inom apoteksbranschen. Först som apotekstekniker och senare som receptarie, som hon vidareutbildade sig till i slutet av 80-talet.

Vad har du uppskattat mest under dina år på apoteket?

— Det har varit alla möten med våra trevliga kunder. Och arbetskamraterna. Vi har nästan varit som en familj.

Kunderna har varit en bidragande faktor till att Marianne stannat på apoteket i Hammarstrand. Med tiden har hon blivit något av en profil på orten.

— Jag brukar ibland presentera mig som ‘Marianne på apoteket’ när jag ringer. Då brukar alla veta vem det är. Under de år jag jobbat på apoteket tror jag att de flesta blivit glada av att se mig där bakom disken.

Hon fortsätter:

— Det är ju många äldre som kommer till apoteket och det blir kanske en trygghet att se någon där som de känner igen.

Med sex decennier inom yrket har Marianne sett hur branschen har förändrats. Förr fick personalen till exempel bereda en del av verksamhetens sortiment på egen hand, förklarar hon.

— När jag började så la vi själva in magnecyl och så vägde vi upp influensapulver. Det var mycket sånt då. Vi hade också ett labb-biträde som hette Gösta som gjorde badsalva och dekokter. Nuförtiden blandar vi bara penicillin här i Hammarstrand, allt annat kommer färdigt.

Införandet av datorer minns hon som en av karriärens stora utmaningar. Det kom sig inte naturligt, förklarar hon, men övervanns ändå – med hjälp från den yngre generationen.

— Det är ju så, ju äldre man blir desto svårare har man att lära sig om det här med datan. De yngre är ju duktigare och födda med det där. Så jag har haft de yngre till hjälp, och så har jag ju också haft min dotter som är duktig på det där, säger hon.

Dottern ja, Mona Backlund. Det har också varit en ljusglimt i yrkeslivet, förklarar Marianne. Mona jobbar nämligen också på apoteket i Hammarstrand. Vid ett tillfälle var de faktiskt tre generationer på apoteket.

— För några år sedan hade jag ett barnbarn som jobbade här. Så då var vi tre stycken, berättar Marianne.

Vad har du för planer som pensionär?

— Jag har sex barnbarn och två barnbarnsbarn, så jag kommer spendera mycket tid tillsammans med dem. Och så var min mamma från Norge. Vi brukar fara dit varje sommar och hälsa på mina kusiner.

Du känner ingen saknad efter arbetet på apoteket?

— Det som jag kommer sakna är kunderna. Men de kommer jag ju kunna träffa ute på byn, så det ska nog gå bra.

Mest läst