”Nu förstår jag att kunskap är inte makt – det är livet”

Det var en gång en sal med långa svarta träbord, och längst fram, en lika mörk kateder. Bänkarna som stod på rad hade på sina ställen inristade initialer med hyllningar till 2Pac, Slipknot och ungdomskärlek. Vissa inristningar ville bara att man skulle dra åt *******.

Ljusa granitmärglade plastmattor omgav mina skor, det luktade gamla böcker blandat med någon vag metallisk doft.

Min mattelärare står längst fram i salen bärandes en svart tröja med stora vita bokstäver på framsidan: ”KUNSKAP ÄR MAKT”. 

Vid första anblick skrattade jag bara bort orden i tanken och fortsatte fippla med min MP3-spelare från Kina. Spelaren var unik, hade pixlig färgskärm och kunde spela videosnuttar. Jag var populär första dagarna, när jag stolt visade den för alla på skolan.

Jag har inte reflekterat över de orden förrän för någon dag sedan.

Trump har precis annonserat världslig tullfest och börsen störtdyker. Och från ingenstans lyckas min hjärna måla bilden av min mattelärare för 18 år sedan. 

Borde min mattelärare haft en tröja som proklamerade ”Tullar är makt”? Varför denna plötsliga koppling?

Jag gräver djupare i minnesträsket och hamnar i Göteborg.

Det är höst, år 2010, min blick är fäst på kemihuset, på Chalmers campus. Jag ska ha upprop för första kursen på Apotekarprogrammet, oorganisk kemi.

Osäkerheten kryper nerifrån och uppåt. Stora orosmoln kretsar likt gamar runt ett kadaver, om jag ens kommer fixa studierna.

Mycket hände efter den dagen. Jag lärde mig det jag behövde för att få en legitimation. Studierna förändrade mig från grunden, inte bara av vad jag lärde mig utan av hur jag lärde mig. Synsättet och de tankeinriktade arbetssätten formade mig och förde mig vidare i livsresan. 

Jag förstod livet från ett cellulärt och ett samhällsperspektiv, vilket inte är något man skriver med i informationen på universitetsprogrammen. 

Det är både en gåva och en förbannelse att läsa kemi och biologi på en hög nivå. Gåvan ser ni beskrivet ovan. Förbannelsen är det svåra att förstå livets komplexitet.

Det låter högtravande när man försöker få fram ens bedrifter på pränt. Men det är en källa av lycka som jag smuttar på ibland, likt en Capri-sun från barndomen. 

Är man inne i tankespåret att bli apotekare kan man ställa sig nedan frågor om det är rätt för en:

1. Gillar du biologi och kemi? 

2. Vill du ha möjlighet att kunna arbeta nationellt och internationellt?

3. Tycker du om att efter utbildning ha en stor bredd i kommande arbetsliv?

4. Gillar du att nörda in dig på ett (eller flera) specialområde? 

5. Önskar du konkurrenskraftig lön när du väl har examensbeviset i handen?

För detta var faktiskt de frågorna jag ställde mig själv år 2010, innan jag sökte till universitetet. 

Innerligt förstår jag att det finns många andra utbildningar som passar denna beskrivning. Men att förstå läkemedel på en fundamental nivå lockade mig till slut till att söka.

Och nu när jag ser strukturerna på läkemedelsmolekyler innan jag somnar om nätterna och oroar mig över restnoteringar i världen på dagen, förstår jag att, kunskap är inte makt, det är livet.