Gå till innehållet
Gå till startsidan

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Doserings­­etiketter kan vara­ meningslösa, betydelse­­lösa och helt värdelösa”

Jag gläds varje gång jag expedierar ett läkemedel med en tydlig doseringsetikett som bidrar till bättre läkemedelsanvändning. Doseringstexten är viktig och därför är det viktigt att rätt text skrivs. Det skriver Zahraa Almosawi i ett nytt blogginlägg.

Lite för ofta klistrar jag på doseringsetiketter som saknar någon instruktion. Jag klistrar på en doseringsetikett utan någon dosering. Skulle jag få välja, så skulle jag avstå från att sätta på dessa, de fyller ändå ingen funktion. De är meningslösa, betydelselösa och helt värdelösa.

Jag läser dagligen 100-tals doseringstexter. De kan se ut på många olika sätt. En del kommer detaljerade, innehåller en exakt instruktion på hur mycket, hur länge och när läkemedlet ska tas. Ibland innehåller de även något extra tips medan andra saknar information helt. Vissa består av en etta eller ett enkelt ”1×1” som jag vidare kan justera.

Jag förstår att det tar lite tid att skriva en givande doseringstext för varje enskild patient i jämförelse med att bara skriva ”Enligt ordination, Eo” på doseringstexten. Och jag förstår att en del läkemedel inte kan tas på samma sätt, att vissa tas vid behov och att doseringen kan behöva justeras ofta, och därmed kan samma text/dosering inte tillämpas varje dag. Jag förstår! Men… ju mer information det finns på doseringstexten desto bättre det är för patienten. Det minimerar risken för felanvändning av läkemedel. Dialogen mellan förskrivare och patient om läkemedel är idag bristfällig, och det förstår jag. Det är personalbrist, tidsbrist, stress, med mera. Att skriva ”Eo” eller ”Enligt separat behandlingsschema” kan därför förenkla vardagen lite för förskrivaren, men i längden gör det motsatsen

Många gånger när patienter kommer tillbaka till apoteket och frågar om hur de ska använda sina läkemedel, när de ska börja trappa ner, eller om de ska ta en eller två tabletter, så vill jag kunna svara på dessa frågor utan att behöva hänvisa tillbaka till förskrivaren, då förskrivaren har valt att inte skriva en instruktion. Jag kan ju endast ge allmänna svar, då det inte är möjligt för mig att ge någon individanpassad information.

Hur många gånger har patienter lämnat apoteket osäkra på doseringen?

Står det ”Eo” eller ”Enligt separat behandlingsschema” så förväntar jag mig att patienten har fått skriftlig information om vad som ska tas, hur mycket och hur det ska tas. Patienterna ska enkelt kunna gå tillbaka till den vid behov, vid osäkerhet, missförstånd eller glömska. Att säga det snabbt över telefon och förvänta sig att patienten, en vecka senare vid avhämtning av läkemedlet på apoteket kommer ihåg det, är orimligt. Där står jag sedan och frågar hur läkemedlet ska tas samtidigt som patienten själv förväntar sig en förklaring av mig. Hur många gånger har patienter lämnat apoteket osäkra på doseringen? Hur många av de kontaktade sin läkare för att säkerställa att de förstått rätt? Hur många använde sina läkemedel på ett korrekt sätt? Hur många avstod helt från att använda läkemedlet? Jag tror inte att många kontaktar vården för att få svar på doseringsfrågan om apoteket inte gör det själv. Det är troligtvis lättare att ta läkemedlet med den lilla tveksamma informationen man har.

Jag förväntar mig att patienten kan svara på mina frågor

Varför skrivs det ”Enligt separat behandlingsschema” för p-piller där majoriteten tar en tablett en gång dagligen, varför skrivs det ”Eo” för läkemedel vid kroniska sjukdomar, där det är mindre vanligt med en dosjustering. Varför skrivs det ”Enligt separat behandlingsschema” när patienten varken har fått en instruktion eller en så kallad separat behandlingsschema. Jag är inte emot att det skrivs på detta sätt, däremot förväntar jag mig att patienten har fått tillräckligt med information, jag förväntar mig att patienten kan svara på mina frågor vid expedition och kan ta sitt läkemedel på ett korrekt sätt.

Jag förstår att det inte är möjligt att skriva en utförlig doseringstext varje gång. Kanske är det färdiga textmallar som används? Är det verkligen svårt att skriva en kort instruktion på hur läkemedlet ska tas? Det är nog enklare och snabbare att skriva ”1×1” än ”enligt separat behandlingsschema”. Vad är orsaken till att det inte görs? Någonting är bättre än ingenting. Jag gläds varje gång jag expedierar ett läkemedel med en tydlig doseringsetikett som bidrar till bättre läkemedelsanvändning. Doseringstexten är viktig och därför är det viktigt att rätt text skrivs.

Mest läst