“Det resoneras och spekuleras som i På Spåret: vart är vi på väg” 

För några veckor sedan nådde de kliniska studierna som vårt säkerhetsteam stöttar en viktig milstolpe. Sista försökspersonens avslutningsmöte. Alltsedan dess har stämningen på jobbet varit lite som under de där timmarna innan det är dags att dela ut klapparna på julafton. Vi har vridit, vänt och spekulerat kring den blindade datan, precis som om vi låg under julgranen och klämde på de inslagna paketen.  

Så kom äntligen timmen när det var dags att öppna paketen eller som i det här fallet få se den avblindade datan. Och precis som på julafton, kunde jag inte låta bli att öppna det paketet som jag hade varit mest nyfiken på först. Fast det var det inte ett paket utan en tabell över ogynnsamma händelser, eller adverse events.  

Hurra, det var inga strumpor i det mjuka paketet. Eller, vilken lättnad, just den försökspersonen med den ogynnsamma händelsen hade fått placebo. Och bara som ett litet tillägg, en ogynsam händelse eller adverse event är inte samma sak som en biverkning eller adverse drug reaction.  

Efter ett tag lägger sig den initiala spänningen något, paketen är öppnade och inslagspappret undanstädat. Nu börjar den andra fasen då alla nya prylar ska få en plats i hemmet eller som i det här fallet, den tillgängliga datan ska tolkas och sättas i rätt kontext.  

Det är frestande att likt en detektiv med lupp söka efter samband och mönster i datan. Jag trivs i rollen som detektiv, det är spännande att gräva och undersöka. Men att jag tycker det är roligt att sortera data i Excel ger ingen underbyggd orsak till varför jag har valt att titta på just den datan. Ödmjukt inser jag att datatolkning inte alls är så lätt. För av samma skäl som man inte vill missa ett mönster, vill man inte heller antyda på ett mönster som egentligen inte finns där. Vilka och hur välgrundade slutsatser som kan dras beror naturligtvis på underlaget.  

Förr eller senare behöver en väg framåt utstakas och då blir strategi viktigt. Även om jag tyckte om att spela strategidataspel i min ungdom är jag ute på djupt vatten i jobbsammanhang. Mycket av min energi går till att försöka förstå hur senior kollegor och beslutsfattare inom olika funktioner resonerar. Ibland vill jag likt min tvååriga dotter bara enträget upprepa: Varför? Varför Varför?

Det finns inget rätt eller fel, och erfarenheten tröstar uppmuntrande att jag med tiden kommer att förstå. Eller åtminstone vara trygg nog att hitta mitt eget varför som jag kan försvara. Men det är svårt, frustrerande och oerhört energikrävande att exponeras för nya tankar hela tiden. Ibland måste jag ha en paus och då förlustar jag mig med mina Excel-tabeller. Eller guidar nyanställda och besökare på anläggningen.  

När jag har sinnesro att ta ett steg tillbaka inser jag att projektet som vårt team stöttar är i en otroligt spännande fas. Det resoneras och spekuleras flitigt om mycket, men inte som på julafton utan snarare som i burarna i På Spåret när Kristian Luuk bjuder in till ett nytt resmål med frasen ”vart är vi på väg”.