“Vi måste uppfinna hjulet igen: bättre kommunikation mellan vårdgivare”
Vi lever i den mest högteknologiska tiden i människans historia men fax och telefon är fortsatt våra föredragna alternativ för kommunikation. Varför har vi inte kommit längre och har ett gemensamt system mellan apotek och sjukvården? Det frågar sig Niki Peyravi Latif i ett nytt blogginlägg.
En sak jag lärde mig tidigt i livet är att musik i öronen när man utför repetitiva uppgifter förhöjer sinnestillståndet och minskar tröskeln för att komma till skott.
Senaste tiden har Bee Gees varit mitt alternativa universum med imaginära bilder och minnen om en disko-era jag aldrig varit med om.
I det livet glider jag glatt runt på köksgolvet och plockar upp några dagars gammal mat som mitt 10 månaders spädbarn helt sonika kastat omkring sig.
Jag går till bussen tidigt på morgonen med John Travolta bredvid mig, ständigt vid min axel, om jag skulle vilja ta steget och fluffa till håret och ta på mig åtsittande neonkläder.
På bussen läser jag en artikel i Svensk Farmaci om ett av farmaceuternas största och alldagliga problem i deras arbete på apotek och inom vården, bristfällig kommunikation
I stora drag är händelsen i artikeln en konflikt mellan en apotekare och en vårdcentral där receptet inte stämde och hen försökte nå ut till behandlande läkare.
Hen nåddes av en kall hand när hen väl nådde fram och därefter blev det visst munhugg om “vem som räddar liv” kontra “du förstår inte vilket merarbete det leder till och hur patientosäkerhet det blir när otydligheter förekommer på receptet”.
Dålig kommunikation är alltid huvudboven
Denna typ av berättelse finns återberättade sedan årtionden i olika former och berör alla typ av vårdprofessioner.
Säkerligen kan denna typ av kommunikation även återfinnas på papyrus-rullar i gamla Egypten.
Dålig kommunikation är alltid huvudboven och vikten av att kunna föra dialog vårdgivare emellan har i mitt tycke aldrig lyckats nå rampljuset för bred diskussion med adekvata åtgärder.
Samtalsteknik mellan professionerna är heller inget som lärs ut på utbildningar eller bekostas av chefer på arbetsplatser. Vi utgår istället från att alla människor använder sitt sunda förnuft i dialogen med sina kollegor på andra sidan.
Vi vet däremot att problemet med undermålig kommunikation skapar många konflikter som i slutändan skapar mer arbete och därav kostar mer då arbetet inte flyter på eller i värsta fall helt stannar av. Vårdmottagaren blir den som slutligen påverkas.
Det är underligt hur oundvikliga problem i kommunikationen oftast inte är de som är föremål för större insatser från utövarna och beslutsfattarna.
Vi anpassar oss snabbt till en arbetsmiljö som inte alltid är sund för oss
Vi går till arbetet varje dag och förväntar oss samma jargong med kollegor, patienter, kunder och samarbetspartners. Insikten av att problem i samtalet mellan två parter tillhör det normala är skrämmande liten. Vi accepterar och anpassar oss snabbt till en arbetsmiljö som inte alltid är sund för oss.
En annan aspekt vi behöver se från högre håll är varför det inte regelbundet, regionalt och även nationellt sker regelbundna avstämningar mellan kvalitetsansvariga på apotek och övriga representanter för vården?
Det är ett viktigt samarbete för att förstå varandra, förhindra kommunikativa missar och utvecklas inom professionerna om de rätt och fel vi gör i det vardagliga arbetet.
Alla vet hur lätt de skapar missar i kommunikation och hur ineffektivt det är
Vi lever i den mest högteknologiska tiden under människans historia. Faxen och telefon är däremot fortsatt våra föredragna alternativ för kommunikation mellan apotek och sjukvården. Alla som läser detta har nog i sitt dagliga arbete hanterat något av ovannämnda och vet hur lätt dessa medel skapar missar i kommunikation och hur ineffektivt det är i dagens samhälle.
Varför har vi inte kommit längre i hur vi exempelvis får bättre och enklare kommunikation mellan sjukvård och apotek?
Ett nytt arbetssätt i hur vi kommunicerar skulle leda till lättare receptexpediering, bättre nyttjande av resurser och bättre utfall gentemot patienterna/kunderna.
En åtgärd som hade underlättat hade varit ett gemensamt system mellan apotek och sjukvården. Tanken är enkel men skapar självfallet många följdfrågor. Den är däremot inte en omöjlighet när vi till och med vet att Amazon har börjat anställa människostora plockrobotar på sina distribunaler. Då torde vi väl kunna uppfinna substitut till apparater som funnits sedan slutet av 1800-talet.
Det är en symtomlindring av rang som pågått alldeles för lång tid
Jag kan nog med 95 procents säkerhet också säga att kostnaden för att implementera en sådan åtgärd om gemensamma system hade varit mycket billigare jämfört med alla mantimmar det lagts på båda sidorna i årtionden för att försöka lösa de problem som dykt upp för stunden. Det är en symtomlindring av rang som pågått alldeles för lång tid.
Vi får inte glömma möjligheten för varje individ att kunna se varandra på videolänk trots tusentals mils avstånd, en sak vi kanske tar för givet och inte utnyttjar fullt ut i dagens vård.
Discokänslan är borta sedan länge när jag tar bussen från jobbet. Stegen är tunga och hårda när jag kämpar i motvind hem. Varför är kommunikation mellan individer så svårt när vi utvecklat fullgoda språk från grottmäniskobröl?
Varför är oviljan stor att förändra och förbättra hur vi bemöter varandra?
Sinnestillstånd förhöjs ytterligare när låten “Tragedy” av Bee Gees går på i lurarna. Trots dess neonglittrande sound handlar låten om ensamhet och kärlek och får tankarna om hur vi ska tackla morgondagens problem med bristfällig kommunikation att kännas nattsvart.
