“Jag är rädd för vår roll som farmaceut i framtiden”

Jag är rädd för vår roll som farmaceut i framtiden. Vart står vi? Vart är vi på väg?
Går det ens åt rätt håll? Vilken är den ”rätta” vägen?

Det är mycket som bekymrar mig i apoteksvärlden. Ibland när jag står och hjälper en kund kan jag inte låta bli att tänka ”shit, i framtiden kanske en robot kommer kunna göra det jag gör”.

Det låter helt sjukt. Låter abstrakt vid första ögonblicket. Men det är en sanning som kanske inte är så avlägsen. Jag pratar näthandeln. Dörr till dörr, det där perfekta samhället där du får dina läkemedel rakt ner i brevlådan. Helt perfekt.  Inget tjabbel med någon tråkig farmaceut på apoteket. Ingen väntetid på att det snart blir din tur att få hjälp. Ingen vänta på bussen/taxin och behöva ta de där långa stegen till apoteket för att väl där inne riskera bli smittad och bli sjuk.

Låter ju helt underbart. Du vet ändå exakt hur du ska ta dina mediciner. Varför ens komma då till ett apotek? Varför bekymra dig när du kan få exakt det du vill med ett par klick framför en skärm.

Jag läste nyligen på Svensk Farmaci om att ”LMV ändrar sitt förslag om distanshandeln”. Jag var där när remissen var ute och LMV (Läkemedelsverket) behövde få in synpunkter från olika aktörer på plats.

Apotea var där. Apohem var där. Apoteket AB var där. SOAF var där.

Kul att LMV bjöd in för att diskutera detta! Det var verkligen ett bra och kort möte. Problemet är inte att mötet inte borde ha ägt rum. Problemet som jag ser det är mycket större än så.

I en bransch som präglas av otrolig diversitet med så många olika aktörer, där varje aktör har sin tydliga idé och värdering blir det svårt att hitta en balans. Att hitta en kompromiss, det perfekta av två världar blir nästintill omöjligt.

Samhället digitaliseras med hög takt och självklart måste alla anpassa sig till det. Eller åtminstone försöka förhålla sig till det på bästa sätt. Det går inte att blunda för att det finns näthandel och läkemedel kommer fortsätta att säljas på nätet och ner i någons brevlåda. Men jag kan inget annat än bli förskräckt av hur det hela just nu håller på att gå till och i synnerhet utvecklingen av näthandeln. Hur kan vi ens säkra patientsäkerheten eller patienternas integritet när ett paket från näthandeln lämnas utanför dörren eller att mottagaren är vem som helst. 

Jag är mycket medveten om att lagen om distanshandeln håller på att utvärderas as we speak, men jag har svårt att se hur man ska lösa dessa, enligt mig, allvarliga brister.

Låt oss titta ännu djupare. Vad kommer hända med vårt yrke som apotekare, receptarie? Kommer det fortfarande ha samma syfte? Rådgivningen? Nära kontakt med patienten? Rollen som Läkemedelsexpert?
Vad ska hända med det fysiska apoteket? Klart jag inte tror det kommer bara dö ut men nog blir det ännu svårare att överleva för fysiska apotek i framtiden.

Just det! Vi är ju samhällets läkemedelsexperter och samtidigt ska vi ge bästa möjliga råd till kunden. Men hur ska vi kunna titta på ett nässelutslag, höra hostan, titta på ådrorna om inte man kan titta på patienten? Att inte kunna ha den där dialogen fysiskt med patienten? Då fallerar väldigt mycket och det är just där jag ser den stora faran med att inte åtminstone reglera näthandeln.

Det är viktigt att samhället inte endast anpassar sig till de stora aktörerna. Viktigt att ta med även småföretagare och apotek som kämpar varje dag och där varje kund som kommer in är otroligt mycket värd. Låt oss hoppas att föreskrifterna blir rättvisa!