“Farma­ceuten för­väntas”ställa upp”och avstå från sin lagliga rätt till semester”

Juni månad är här och den efterlängtade semestern står för dörren. Sommarmånaderna är en härlig tid men det är också en period som kan skapa en hel del ångest och oro på en arbetsplats. När jag jobbade på apotek, kom jag ibland på mig själv att längta bort sommaren. Jag längtade efter ordinarie bemanning, istället för att njuta av årstiden och unna mina kollegor en välförtjänt semester.

Sommarbemanning är en het potatis, hörde jag en regionchef säga en gång. Det kan man lugnt säga. Vissa verksamheter ställs inför svåra utmaningar under semestermånaderna. Att bedriva en patientsäker verksamhet och samtidigt erbjuda sina anställda fyra veckors sammanhängande semester är en ekvation som inte alltid går ihop.

Min upplevelse är att ansvaret för bemanningen därför ibland spiller över på medarbetarna. Vi ställer upp, kommer in tidigare, jobbar över och byter ledig dagar. Drivna av lojalitet till kollegorna och arbetsgivaren.

Men var dras gränsen för vad som rimligen ryms inom ”att ställa upp”. Vad förväntas av en farmaceut när apotekschefen säger att det inte går att lösa bemanningen under medarbetarens semester? Det finns alltid en lösning för apotek som inte har en farmaceut på plats, även om den inte är populär. Men för att undvika stängning, förväntas farmaceuten ”ställa upp” och avstå från sin lagliga rätt till semester?

Varför skambeläggs en regionanställd farmaceut som sökt föräldraledighet i samband med sin semester av chefen? Får inte en engagerad farmaceut som brinner för sitt arbete också ägna extra tid åt sina barn?

Ska farmaceuter inom vissa branscher inte ha rätt till semester eller föräldraledighet bara för att chefen och verksamheten har svårt att hitta ersättare?

Jag bär fortfarande med mig en känsla av att skam när jag ber om ledigt, särskilt om det är med kort varsel. Detta trots att jag inte längre jobbar på apotek och min frånvaro inte leder till ett stängt apotek eller en kollega som blir ensam farmaceut.

Nyligen skolade jag in min dotter på förskolan. Det gick inte riktigt lika smidigt som vi först hade hoppats och inskolningen behövde förlängas med några dagar. Lättnaden var stor när chef (och kollegor) uppmuntrande meddelade att det inte var några problem att ta föräldraledigt med så kort varsel. Ta den tid ni behöver. Fokusera på dottern. Det är viktigt att hennes start blir så bra som möjligt. Jag kunde inte vara annat än tacksam.

Men jag kunde inte heller låta bli att undra hur en liknande situation hade löst sig för en apoteksfarmaceut? Farmaceuten hade kanske blivit beviljad ledighet utan problem, men det är osannolikt att timmarna hade ersatts av en extra farmaceut. Den vetskapen är ganska nedbrytande, nu när jag är sjuk, ledig eller vårdar barn, får mina kollegor jobba för mig också.

Jag har arbetat på ett apotek där VAB ständigt kommenterades och ifrågasattes av arbetsgivaren. När medarbetaren tog hand om sitt sjuka barn blev hen nedringd med frågor om när hen skulle återgå till arbetet. Jag känner till flera apoteksfarmaceuter som har ombetts att jobba, trots att de sjukanmält sig med feber. Så vadå, förväntas man ta ett febernedsättande preparat och stämpla in? Är det patientsäkert, för att inte säga – är det ett lagligt agerande av arbetsgivaren?

Varför har det i vissa branscher där farmaceuter arbetar blivit okej för arbetsgivaren att skuldbelägga en medarbetare som vill ha ledigt, en medarbetare som är sjuk eller vårdar barn? Varför ska medarbetaren ha dåligt samvete för att verksamheten inte kan hitta en ersättare?

Chefer som öppet skambelägger sina medarbetare kan inte få något stöd från sina egna chefer. Tro tusan att sommarbemanningen blir en het potatis då. Kritiken och skambeläggandet borde riktas uppåt i verksamheten, inte mot enskilda medarbetare som önskar semester eller föräldraledigt.

Allt jag har beskrivit är sant. Inklusive att jag själv har blivit uppmuntrad att ta ut min sommarsemester i oktober. Det handlade aldrig om vad som var bra för mig, utan om vad som var bra för verksamheten.

Efter en turbulent sommar på apotek med mycket stress och ångest, bytte jag bransch. Min kollega bytte bransch sommaren därpå med liknande erfarenheter. Det indikerar tydligt att problemet är välkänt men att det inte åtgärdas. Så ja, jag nådde till slut min gräns för vad jag ansåg rimligen ryms inom ”att ställa upp.”