Farmaceut – ett sällsynt yrke i fiktionens värld
Det vimlar av läkare, poliser och journalister på film, tv, teater och i skönlitteratur. Andra yrken, som till exempel farmaceuter, är mer sällsynta.
– Jag tror att de är en väldigt förbisedd yrkesgrupp, säger Martina Montelius, dramatiker, regissör, författare och konstnärlig ledare för teatern Brunnsgatan fyra i Stockholm.
Dramatikern och författaren Martina Montelius.
I helgen har hennes pjäs ”Apoteksvaror i Vällingby” urpremiär på Kulturhuset/stadsteatern i ABC-staden Vällingby i västra Stockholm.
— Pjäsen handlar om Vällingby centrum och de människor som bor här. Vällingby är ju den stora symbolen för folkhemmet och jämlikhet i samhället. Nu har centrum sålts och förändrats ganska rejält sedan det invigdes på 1950-talet, säger Martina Montelius som bor i Vällingby sedan många år tillbaka.
I dag finns här tre apotek med ungefär fem minuters gångavstånd mellan varje, berättar hon.
— I andra delar av Sverige är det mil till nästa apotek. Jag menar att det är en konsekvens av av privatiseringen av apoteken. Det är kommersiella krafter som styr tillgängligheten.
Pjäsen skildrar flera karaktärer, men i huvudrollen finns en äldre dam som är tablettmissbrukare som brukar vara i centrum. Hon tar alldeles för många lugnande tabletter och värktabletter per dag. Det är orsaken till varför pjäsen heter som den heter.
— Jag har lärt mig att när du ska köpa mediciner olagligt, på till exempel Sergels torg, så ska du säga till langaren: ”har du några apoteksvaror”. Då kan det vara narkotikaklassade preparat som tramadol och oxikodon. De heter ”apoteksvaror” i knarklangarbranschen.
Dramatikern Martina Montelius, med skådespelarna Dilan Amin och Ia Langhammer som medverkar i hennes nya pjäs ”Apoteksvaror i Vällingby”.
I historier där droger hanteras brukar farmaceuter dyka upp. Ofta i någon slags skurkroll. Men i ”Apoteksvaror i Vällingby” får de inte vara med alls.
Varför finns det så få farmaceuter inom fiktionen?
— Det är väldigt intressant. Alla går till apoteket, men få reflekterar över farmaceutens vardag och roll. Kanske för att det ofta är förknippat med ett obehag att gå till apoteket. Du köper Alvedon för att du har ont i huvudet eller hämtar ut antibiotika för att du är sjuk, säger hon.
Ett välkänt exempel där en farmaceut spelar en avgörande roll är William Shakespeares kärlekstragedi Romeo och Julia. I slutet av pjäsen säljer en apotekare gift till Romeo som tror att hans älskade Julia är död och därför vill ta sitt liv.
Julias balkong i Verona.
I övrigt är det svårt att komma på riktigt kända exempel där farmaceuter medverkar. En förklaring till det kan vara att människor i allmänhet har en väldigt begränsad bild av vad farmaceuter gör, tror Martina Montelius.
— Farmaceuten framställs ofta som en sober och inbunden typ som inte har så mycket inre liv. Det är också väldigt sober stämning på apotek. Det är sällan något drag under galoscherna där. Men det är en bild som knappast kan stämma. Det måste ju förekomma bråk och romantik på arbetsplatsen där också. Jag tror att de är en väldigt förbisedd yrkesgrupp. Det där ska jag ändra på. Jag ska fan skriva en pjäs om en farmaceut! säger hon.
