Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Ett stort hål för farmaceuter att fylla

Läkemedelsbehandling i hemmet är långtifrån riskfritt – ändå går kommunerna som har en anställd farmaceut att räkna på ena handen. Är tiden inne för en förändring?

“Jag har inte ont i hjärtat och därför slutade jag.”

Blodtrycksmedicinen ligger kvar i förpackningen när en klinisk apotekare gör hembesök hos en äldre patient. Inte konstigt. På förpackningen står ”1 tablett dagligen vid behov”. Troligen har det blivit fel vid en receptförnyelse och patienten har tagit etiketten på orden.

Exemplet är hämtat ur verkligheten och ­återges i den färska rapporten ”Säkrare läkemedelsbehandling vid vård i hemmet”, författad av apotekaren Sofia Jonsson. Den är deprimerande läsning, på så vis att den sätter fingret på den snårskog som både äldre – ofta med långa ­läkemedelslistor – och deras närstående ska navigera i.

Omsorgspersonalen som ger läkemedlen har begränsad utbildning på området, och det faller ofta på de vuxna barnen eller andra släktingar att ta ansvar för alltifrån dosettdelning och apoteksärenden till kontakter med vården. Samtidigt vet vi att felaktig läkemedelsbehandling är en vanlig orsak till vårdskador.

Men framför allt pekar rapporten på en väg framåt: hur farmaceuter i kommunerna kan göra stor skillnad. I dag finns farmaceuter på många håll i primärvården där de uträttar ett enormt arbete kring äldres läkemedelsanvändning. Men bara en handfull är anställda direkt av en kommun – trots att farmaceuter är som klippta och skurna för att stärka upp det systematiska arbetet kring läkemedel, och stötta omvårdnadspersonal och sjuksköterskor.

Jag hoppas att många chefer inom kommuner och primärvård tar intryck av rapporten och dess budskap: Att tiden är mogen för farmaceuter att ta steget ut i vården i hemmet. Så att läkemedelsbehandling i hemmet slutar att vara en patientsäkerhetsrisk. Och så att närstående och deras äldre i stället kan använda tiden till något bättre. Kanske njuta av en vacker höstdag tillsammans?

Läs mer:

Intervju med rapportens författare Sofia Jonsson.

Andra läser