Ny kunskap om antiepileptika under graviditeten
I en stor registerstudie av över 1,7 miljoner barn kan franska forskare visa tydligare data för antiepileptiska läkemedels risk att orsaka utvecklingsstörningar under graviditeten.
Epilepsi måste nästan alltid behandlas med läkemedel. Något som ställer fertila kvinnor i en svår valsituation när de vill skaffa barn. Antiepileptika som grupp är välkända för sina fosterskadande effekter, men att avstå behandling under graviditeten är inget lämpligt alternativ eftersom det riskerar att leda till epilepsianfall hos mamman som också kan resultera i skador på barnet.
Men valet är svårt eftersom kunskapen om hur stor risken är för olika preparat och när under graviditeten risken är som störst är begränsad. Detta är något som franska forskare ville råda bot på. I en stor registerstudie har de granskat alla barn födda i Frankrike mellan 2011 och 2014, totalt 1 721 990 barn och följt dem till slutet av 2016. Närmare nio tusen av barnen utsattes för mammans antiepilepitkabehandling, i monoterpiform, under gravidteten. Genom att jämföra dessa barns utveckling med de som inte haft mammor som tagit antiepileptika kan de visa vilken risk det innebär att använda antiepileptika under graviditeten.
De barn vars mammor hade tagit valproat under graviditeten hade fyra till fem gånger högre risk att drabbas av en utvecklingsstörningar som försenad psykisk utveckling eller mental retardering. Ju längre tid som behandlingen pågick desto större var risken, kan forskarna visa. Men också att barn vars mammor tog valproat enbart under den första trimestern inte uppvisade någon ökad risk för de utvecklingsskador som forskarna analyserade.
Även barn vars mammor tagit lamotrigin, karbamazepin eller pregabalin under graviditeten hade en förhöjd risk för utvecklingsstörning på mellan 1,5 till 3,2 gånger högre än de barn som inte utsatts för läkemedlet.
Men de barn som fötts av mammor som under graviditeten tagit klonazapam eller gabapentin visade sig inte ha någon överrisk för vare sig utvecklingsstörning eller ökat behov av sjukvårdsresurser som talpedagog, ögonläkare eller psykiatriker. Medan de barn vars mammor behandlats med levetiracetam eller topiramat inte hade någon ökad risk för diagnostiserad utvecklingsstörning, men behövde i högre utsträckning extra hjälp med tal, syn eller psyke.