Gå till innehållet
Gå till startsidan

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Svensk touch på biverkningsarbetet i Vietnam

TEMA VIETNAM "Det hade varit omöjligt att nå dit vi är i dag utan den svenska hjälpen." Det säger en av cheferna för biverkningscenret i Hanoi, som påverkat läkemedelsanvändningen i Vietnam till det bättre.

På 1990-talet startade Vietnam med stöd från svenska Sida sin första enhet för biverkningsövervakning. Strax därefter blev landet det 98:e att delta i WHO:s program för läkemedelsmonitorering, som leds av biverkningscentret UMC i Uppsala.

När det svenska stödet upphörde 2004 försvagades verksamheten. Men 2009 beslutade hälsoministeriet att bygga upp en ny biverkningsenhet, National Drug Information and Adverse Drug Reaction Monitoring Centre, NDIADRMC, på Hanois farmaceutiska universitet.

Svensk Farmaci besökte centret i sällskap med den svenske apotekaren Ulf Rydell, som hade en nyckelroll i Sidaprojektet för några decennier sedan och även bidragit till att ta fram en nationell läkemedelspolicy i Vietnam.

– Vi förmedlar läkemedelsinformation till sjukvården och hälsoministeriet, och samlar in biverkningsrapporter med syfte att hitta signaler på läkemedelsproblem, berättar Vu Dinh Hoa, vice direktör på centret.

Av de tio anställda jobbar halva styrkan med läkemedelsinformation mot framför allt sjukvården, på ett sätt som liknar de svenska landstingens läkemedelsinformationscentraler. Övriga fem arbetar med biverkningsmonitoreringen.

Centret har fått biverkningsrapporteringen att öka kraftigt på senare år. Jämfört med 2009 har det årliga antalet rapporter ökat tiofalt. Nio av tio rapporter inkommer via post eller e-mail.

– Vi får idag in över 10 000 rapporter årligen och ungefär en tiondel översätts och levereras till UMC (biverkningscentret i Uppsala, reds. anm.). Vårt mål är att rapportera allt vidare till UMC, men vi saknar resurser för det i nuläget, säger Vu Dinh Hoa.

– Min bedömning är att cirka 70 procent av de rapporterade biverkningarna är förebyggbara och beror på medicinerings- eller handhavandefel. Ett vanligt fel i Vietnam är exempelvis att man sätter läkemedelsinfusioner för snabbt. Vi fick tidigare många rapporter om vancomycininfusioner som hade satts för snabbt. Här kunde vi föra tillbaka kunskap till sjukvården och nu är man mer medvetna om problemet.

En annan viktig signal som centret fångat upp på senare tid gäller alfa-chymotrypsin, ett antiinflammatoriskt enzympreparat med oklar effektivitet som används brett i länder som Vietnam och Indien.

– Min bild är att läkemedlet gör större skada än nytta. Vi fick många rapporter om reaktioner i samband med injektion med det här läkemedlet. Vi har återfört information till hälsoministeriet, berättar Vu Dinh Hoa.

Ministeriet beslutade att smalna av indikationen och sluta subventionera sjukhusen för detta läkemedel.

Centret står i nära kontakt med hälsoministeriet och beslutsvägarna är korta. Vu Dinh Hoa berättar om flera framgångshistorier där icke-kuranta läkemedelsbatcher dragits in efter att signaler detekterats på centret. En dålig batch med albumin från ett indiskt företag stoppades exempelvis 2012 efter ett fyrtiotal rapporter om anafylaktiska reaktioner.

– Det hade varit omöjligt att nå dit vi är i dag utan den svenska hjälpen, säger Vu Dinh Hoa.

Att sätta upp en fungerande biverkningsrapporteringsfunktion var ett av tio delmål i Ulf Rydells nationella läkemedelspolicy för Vietnam på 1990-talet.

– Det är tillfredsställande att se att man nu har nått så här långt, säger Ulf Rydell.

I det nya numret av Svensk Farmaci (1/2019) publiceras ett längre reportage från Vietnam med fokus på bland annat de stora problemen med antibiotikaresistens.

Reportaget har möjliggjorts via ett stipendium från organisationen Union to union.

Läs mer från Vietnam: Dåliga villkor tvingar apotekare att jobba extra.

Mest läst