Aborträtten ständigt hotad

1918 införde Ryssland, som första land i världen rätten, till legal abort.

Den varade till 1936 och det annalkande kriget. På 50-talet ökade åter möjligheterna till abort, men i dagens Ryssland kräver ryska kyrkans patriark åter abortförbud.

Rätten till abort är liksom freden alltid hotad. Det visar den senaste tidens utveckling i t.ex Polen, som införde legal abort 1959 som första europeiska land och i El Salvador vars höger kräver höjda fängelsestraff för abort i minst 30 år. Av Afrikas 55 länder är abort förbjuden i 14, laglig i tre och delvis accepterad i resten. Islam tillåter endast abort vid våldtäkt, incest samt vid fara för moderns liv. I USA, där abort legaliserades 1973, återkommer den religiösa högern hela tiden med abortfientliga framstötar. Illavarslande är Trumps indragna anslag till upplysningsarbete i abortfrågan globalt.

2009 publicerades Abortion World Vide: A Decade of Uneven Progress av Guttmacher Institute i New York, som visade abortsituationen i världen. En uppföljning publicerades i maj 2016. Det görs ca 56 miljoner aborter i världen varje år. Var fjärde graviditet globalt slutar med abort. I utvecklade länder har under senare år abortfrekvensen minskat beroende på förbättrad tillgång till preventivmedel under det att den ökat i flera utvecklingsländer, främst beroende på snabb befolkningsökning. Ett 20-tal länder har under de senaste decennierna infört liberalare abortlagstiftning, men 80 procent av kvinnorna i utvecklingsländer, framför allt i Afrika och Latinamerika, lever fortfarande under mycket restriktiva lagar. Abortfrekvensen i länder med restriktiv respektive liberal lagstiftning är enligt rapporten densamma. Skillnaden är att i de förra är antalet riskfyllda aborter utanför hälso- och sjukvården mycket större.

Makt, frihet och risk

Skälen mot abort är främst religiösa och maktmässiga. Präster, imamer eller regeringar skall bestämma, inte medborgarna själva och framför allt inte kvinnorna. En vändning i västvärlden kom på det upproriska 60-talet när fostret ses som en del av kvinnans kropp och frågan flyttar från moral, juridik och medicin till emancipation. I Sverige desarmerades kyrkans motstånd genom Ingemar Hedenius bok Tro och vetande från 1949 samtidigt som neurosedynkatastrofen i början av 60-talet tvingade myndigheterna till en förändrad abortsyn. Betydelsefulla aktörer var dåvarande Grupp 8, RFSU och Hans Nestius, redaktör för Pockettidningen R. Riksåklagaren ville fälla Nestius och kvinnorna som rest till Polen för abort, men det massmediala försvaret för dem blev starkt och den socialdemokratiska regeringen tvingades ge de berörda abolation. Problemet i många utvecklingsländer idag är att religionen fortfarande har en stark ställning och att pressfriheten är inskränkt.

Antalet riskfyllda aborter utanför hälso- och sjukvården i världen är okänt. Den uppskattats till 40 % av alla aborter och har sjunkit med tiden. Minskningen beror på utbyggnad av sjukvården med tillgång till bl.a. antibiotika och övergång från farliga abortmetoder till mindre riskfyllda. Liksom en gång i Sverige kan alltid överklassen och de bättre bemedlade mellanskikten genom kontakter och ersättningar få tillgång till säkra metoder. Fattiga hänvisas till riskfyllda aborter utanför hälso- och sjukvården och drabbas därmed oftare av komplikationer. I Sverige utfördes runt 1930 mer än 20 000 illegala aborter och 250 legala. Omkring 1950 hade de legala ökat till ca 6000 och de illegala sjunkit till drygt 10 000. 1974, året innan den gällande abortlagen trädde i kraft, utfördes 30 000 legala aborter och inga registrerade riskfyllda. Det tragiska i sammanhanget är att bristande tillgång till preventivmedel, till säkra aborter och till behandling av felutförda aborter sammanfaller i många länder.

Trots att lagar kan tillåta abort är de reella möjligheterna i många länder att få dem utförda av sjukvårdspersonal ofta begränsade. Personalen är för få, saknar utrustning och är lokaliserade till tätorter dit transporter är outbyggda. Det kan krävas godkännande från mer än en läkare, som i Sverige på 50-talet, godkännande från maken eller föräldrar och kostnaden för ingreppet kan vara för hög. Slutligen kan befolkningen vara okunnig om nya mer liberala abortlagar och många barn kan av omgivningen ses som eftersträvansvärt. Det västerländska idealet med två barn kan därför i ett övergångsskede leda till fler aborter i utvecklingsländer. Ytterligare en begränsning kan vara ansvariga tjänstemäns negativa inställning till legala aborter, vilket yttrar sig i långa handläggningstider så att det blir för sent för abort.

Ljus i tunneln

För att påverka regeringar med negativ inställning till abort gav WHO år 2004 ut rapporten Safe abortion: technical and policy guidance for health systems. Dokumentet uppdaterades 2012 och beskriver moderna abortmetoder (vakumaspiration och medicinsk abort), råd före och efter abort samt en rekommendation om liberalare abortlagstiftning och ökad möjlighet till aborter inom primärvården. Förhoppningsvis innebär FN:s nya generalsekreterare Antonio Guterres, som är uttalad abortmotståndare, ingen försämring av WHO:s rekommendation. För att stödja kvinnor i länder med restriktiv abortlagstiftning finns ett antal hjälporganisationer. Women on Waves var en tidig sådan, som via fartyg utanför kustländer erbjuder aborter eller inflygning av abortpiller med drönare.

2006 utvecklades verksamheten med webbtjänsten www.womenonweb.org. Tjänsten tillhandahåller fakta och stöd till såväl dem som önskar abort som till dem som genomgått en. Särskilt betydelsefull i sammanhanget är magsårsmedicinen Cytotec, som innehåller den uteruskontraherande substansen misoprostol och genom den officiella indikationen magsår kan passera tullen i många länder. Idag har en växande skara av utvecklingsländernas befolkning tillgång till internet, men endast 29 procent av Afrikas. Ett problem är som alltid att de fattiga, de som har svårast att få säkra aborter, också har sämst tillgång till internet.

Fortfarande är därför fattiga kvinnor i många utvecklingsländer för sin abort hänvisade till gifter, införing av vassa föremål i vagina och livmoder, insprutning av retande vätskor, intag av växtextrakt, fysisk aktivitet och hårdhänt massage av buken. Ofta används flera metoder samtidigt eller efter varandra. Samma metoder har tidigare använts för illegala aborter i Sverige. Ca 30 % av riskfyllda aborter i Tanzania utgörs av växtbaserade medel. Ett problem med abortiva växter är hur de optimalt skall doseras. I syfte att hjälpa kvinnor, som är hänvisade till riskfyllda aborter, gav ett feministkollektiv i USA år 2009 ut boken Natural Liberty. Rediscovering self-induced abortion methods. Boken har ett seriöst upplägg, vilket dock grumlas av att även homeopati, akupunktur, yoga, massage, uppvärmning och suggestion tas med som abortalternativ. I boken rekommenderas i första hand medicinsk abort med moderna läkemedel, men den ger i andra hand upplysningar om 39 abortiva växter. För dessa anges aktuell växtdel, beredning, dos, verkan, giftighet och biverkningar.

Teknik föder etik

Vid aborter inom hälso- och sjukvården förekom länge skrapning av livmodern med s.k. kyrett. Vanligare idag är vakuumaspiration eller medicinsk abort. Vakuumtekniken började tillämpas på 60-talet och på 90-talet dagens medicinska. Den består av en tablett innehållande mifeprison (antiprogesteron) för att framkalla missfall och inom ca två dagar följt av en tablett innehållande misoprostol för att åstadkomma uteruskontraktion och avgång av livmodervävnad. Bägge preparaten finns sedan 2005 på WHO:s lista över essentiella läkemedel, men är trots det förbjudna i flera stater. I vissa utvecklingsländer används av resursbrist ibland enbart misoprostol eller i kombination med cancermedlet methotrexat, vilket ger en något osäkrare effekt. Medicinsk abort var en innovation av svensken Marc Bygdemans grupp vid KI.

I länder med utbyggd abortverksamhet gäller diskussionen andra frågor än lagstiftning och risker. En sådan fråga är “När börjar livet?”. Länge ansågs i Sverige livet börja när fosterrörelser kändes, s.k. kvickning. En annan fråga gäller selektiv abort. Risker för missbildade barn kan tidigt upptäckas, men många är rädda för att aborterandet leder till stigmatisering av barn födda med handikapp. En utdragen diskussion har gällt ett svenskt abortregister. Ett sådant föreslogs redan 2001, men först 2016 hade motargumenten dött ut. Andra spörsmål i länder med avdramatiserade aborter gäller bemötandet från sjukvårdspersonalen samt rätten för denna att slippa utföra aborter av personliga skäl.

Början på livet är, liksom slutet, ett avgörande skeende, som påverkar vår syn på människan.

Anders Cronlund