Stora kostnader när skåpmat blir särläkemedel
BLOGG: Koffeincitrat, ibuprofen i lösning och paraaminosalicylsyra. Flera beredningar med långvarig traditionell användning i klinisk praxis har på senare år fått status som särläkemedel, vilket mångdubblat priset, skriver Anders Cronlund.
I en blogg den 14 september kritiserade jag TLVs förslag att sänka priset på nya läkemedel genom att jämföra dessa med befintliga läkemedel utanför godkänd indikation, LUGI, som av besparingsskäl rekommenderas av läkemedelskommittéer.
Nedan kritiserar jag en omvänd prisstrategi, nämligen att höja priset genom att registrera traditionella beredningar som särläkemedel.
Koffeincitrat används sedan länge för att behandla andningsuppehåll hos nyfödda (citratet ingår för att öka koffeinets löslighet).
Lösningen framställdes länge på sjukhusapotek, senare av APL. 2009 fick det italienska företaget Chiasi produkten registrerad som särläkemedel, vilket tvingade APL att upphöra med sin tillverkning.
Apotekets pris idag är 2056 kr för 10 ampuller Peyona á 1 ml.
APLs pris innan läkemedlet drogs in var för 10 ml steril lösning 258.50 kr och för oral lösning 390 kr för 60 ml.
Ett annat exempel är ibuprofen i lösning för behandling av spädbarn vars blodkärl till lungorna inte öppnas när barnet börjar andas.
Produkten, som tidigare tillverkats lokalt, fick status som särläkemedel 2001 under varumärket Pedea. Apotekets pris för fyra ampuller är 4 537 kr.
Ett sista exempel är PAS, som uppfanns men aldrig patenterades av den i Sverige verksamme danske läkaren Jörgen Lehman. PAS ingick i behandlingen av tuberkulos från år 1946. Priset för 1 kg granulat 1976 var 30 kr.
Ferrosan, som alltid haft marknadsföringstillståndet, utvecklade senare en tablett Na-PAS (natriumsaltet av paraaminosalisylsyra), som 1988 kostade 3 175 kr för 2000 tabletter dvs. 1.60 per tablett.
Preparatet föll tillbaka i behandlingsarsenalen när succesivt nya läkemedel mot sjukdomen kom på marknaden, men har fått en renässans mot multiresistenta tuberkelbakterier.
Renässansen motiverade företaget Medical Need Europe att registrera PAS som särläkemedel 2014 under varumärket Granupas. Dagspriset för 30 dospåsar granulat á 4 g är 4 611 kr.
De nya läkemedlen har till skillnad från de äldre beredningarna givetvis en fullständigare dokumentation. Som läkemedel omfattas produkterna av samma löpande kontroll som övriga läkemedel inklusive biverkansrapportering till EMA. Bra i och för sig, men dosering och biverkningar för till exempel PAS måste varit känt i decennier. Med registreringen följer produktresumé och därmed en bipacksedel. Men de nämnda särläkemedlen används i sluten vård och administreras av specialister så behovet av sedeln är överkomlig.
Jag anser inte att de ”formalia” som tillkommit i och med registreringen motiverar de höga priserna.
Varför kunde inte beredningarna genomgått samma förenklade registreringsprocess som växtbaserade läkemedel, för vilka långvarigt bruk utan allvarliga incidenter räckt?
Anders Cronlund, ordförande i Apotekarsocietetens sektion för farmacihistoria
FOTNOT: Tack till TLV och Apoteket AB som tagit fram gamla priser på koffeincitrat.