Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

De livegna apotekarna

BLOGG: Apotekare som rekryteras av svenska apotekskedjor från andra EU-länder hamnar ofta i en mycket utsatt situation i Sverige. Läs Etikbloggens berättelse om Piotr från Rumänien som gick in i väggen och hamnade i ambulans på arbetstid.

Piotr, 27 år har rekryterats från Rumänien av en av våra stora apotekskedjor.

Han har sett fram emot att få pröva ett nytt liv i Sverige och eftersom han inte har hunnit bilda egen familj så var det ett perfekt tillfälle att pröva något annat ett tag. Om inte annat så för att tjäna lite extra pengar under några år.

Förberedelsekurserna under ett halvår var jobbiga. Svensklektioner parallellt med svenska författningar.

Kurs och boende på ett hotell i Tjeckien och tillsammans med flera andra som ska börja jobba i Sverige. Dock ingen annan från Rumänien men han lyckas ändå hitta ett par andra i gruppen som han lyckas att bli kompis med.

I Sverige vidtar sen några tuffa veckors introduktion på apotek. Nytt land, nya datasystem, nya kunder med helt andra krav mot vad han är van vid.

Och sen, knappt ett år efter att han bestämt sig för att flytta till Sverige får han komma till sitt nya apotek.

Han hamnar i en medelstor stad i södra Sverige. Apoteket hjälper honom att skaffa lägenhet via kommunens fastighetsbolag. Han får bostad, långt ut från centrum, i ett höghusområde som han inte alls känner sig bekväm i. Kommunikationerna till jobbet på andra sidan stan är rätt dåliga. Några besparingar till att köpa en bil har han inte.

De första veckorna går bra. Det är högt tempo på apoteket, men det är något som Piotr tycker om. Någon månad senare blir dock en kollega sjukskriven. Det visar sig att det blir svårt att få tag på nån vikarie.

Närmsta apotek i samma kedja ligger 12 mil bort och även de har bara precis så mycket personal att de klarar sig. Piotr accepterar då att jobba övertid för att hjälpa till att få ihop schemat. Hans chef ber om det och för Piotr är det självklart att chefens ord gäller.

Veckorna med underbemanning fortsätter. Piotr jobbar ofta två veckor utan ledigt, eller bara med ledig söndag. Han tycker att det är konstigt att han ska jobba så mycket. Men den enda han har att vända sig till är sin chef som är den person som bett honom jobba så mycket. Piotr är även förvånad över att chefen är så ung och bara har jobbat 1,5 år. Ofta känns det som att han vet mer än chefen trots att han kommit till ett nytt land.

Efter ytterligare tid med dålig bemanning börjar Piotr må dåligt. Sakta men säkert går han ned i en depression. Han försöker att framföra till sin chef att det inte funkar längre. Men han får inget gehör.

Piotr vet inte vem han ska vända sig till. Med de arbetstider och den arbetsbelastning han har haft så har han inte heller lärt känna någon i sin nya hemstad. Allt känns eländigt och helst av allt skulle han vilja flytta hem, men hans kontrakt kräver att han stannar två år, annars måste han betala för hela utbildningsperioden. En enorm summa pengar för honom.

Till slut tar allt stopp. En morgon när han kommer till jobbet mår han så dåligt att kollegorna kallar på ambulans. Med en djup depression förs han till akuten.

—-

Flera av de stora kedjorna tar in arbetskraft från andra EU-länder. För många ser situationen ut precis som för Piotr. Nytt land, ny stad, inga vänner. Den enda som de har att vända sig till är sin chef som i sin tur är en person som ofta är väldigt pressad i sin roll. Hur stort ansvar är det rimligt att lägga på den lokale apotekschefen?

Det är fantastiskt bra med den fria rörligheten inom EU och apoteken behöver detta arbetskraftstillskott. Men vad har vi för ansvar för våra inflyttade apotekare? Och vad tar vi för ansvar?

För närvarande anpassas flera syriska apotekare för den svenska arbetsmarknaden och då huvudsakligen på apotek. De får kurser i svensk lag, de får utbildning i svenska på apotek och de får till och med en farmaceutkompis. Men sen då, när de är anpassade och utbildade och har fått en arbetsplats?

Det är dock är skillnad på de syriska apotekarna och EU-apotekarna. EU-apotekare har ingen möjlighet att välja stad eller apotek under de två första åren de är anställda i Sverige.

De kan inte heller avsluta sin anställning eftersom det innebär ett återbetalningskrav på flera hundratusen kronor. Våra syriska kollegor kommer sannolikt att anställas på samma premisser som vi övriga – de kan välja sitt öde och är inte livegna på samma vis som EU-apotekare som blir maktlösa i sin situation hos oss.

Vem blir farmaceutkompis åt en EU-apotekare?

Sveriges Farmaceuters Etikforum

Fotnot: Piotr heter egentligen något annat.

Andra läser