Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Det måste börja hända saker”

BLOGG: Apoteksutredningar i all ära – men det måste börja hända saker också. Och ska det utredas igen - utred rätt saker. Svensk Farmacis chefredaktör bloggar om regeringens ambitioner på apoteksområdet.

Jag vet inte hur många statliga apoteksutredningar som jag skrivit om sedan jag började bevaka läkemedelssektorn på slutet av 1990-talet.

Margit Gennser, Lars Jeding, Anders Lönnberg, Lars Reje, Sofia Wallström och Anna-Märta Stenberg har på senare år lagt sina pannor i veck och utrett sektorn på uppdrag av regeringar av olika kulörer. Jag glömde säkert någon.

I vissa fall har apoteksutredningarna i efterhand, som Jedings, ganska obemärkt begravts och glömts bort. I andra fall har de delvis förverkligats, som i fallet med Lars Rejes utredning som föregick omregleringen. Andra som Anders Lönnbergs har ”glidit igenom”.

Utredningarna tar normalt lång tid.

Bara den senaste apoteksutredningen (Wallström/Stenberg) utmynnade i tre betänkanden i tegelstensform. Det var inte precis igår som den tillsattes och den är fortfarande långt ifrån färdigprocessad.

Att analysera och åtgärda ”lösa trådar” efter omregleringen var ambitionen med den utredningen, som alltså blev en riktig långbänk. Dessutom valde den förra regeringen att utreda områden som inte behövde utredas – exempelvis djurläkemedel.

Och nu ska det alltså utredas igen.

Den nya regeringen har aviserat en ny apoteksutredning och även denna gång ska ”lösa trådar” efter omregleringen åtgärdas.

Det måste inte vara fel – men räckte det verkligen inte med tre tegelstenar i den här genren?

Aftonbladets Lena Mellin skrev i morse en krönika där hon beskrev den nya utredningen som ”en av årtiondets mest onödiga”.

Det är kanske att ta i och jag tycker att krönikan är ganska enögd. Vi har fått fler apotek, alltså är allt bra, ungefär. Allt annat är frågor på marginalen.

Hon berör inte det som många, även ministern, ifrågasätter idag – kommersialiseringen av apoteken.

Men Lena Mellin har en poäng i att en ny utredning inte är vad sektorn behöver mest just nu.

Men om man nu ska utreda igen – utred rätt saker. Och låt det gå relativt snabbt.

Tyvärr är jag lite bekymrad på båda punkterna. Gabriel Wikström vill ta ett ”samlat grepp” och sådant brukar ta tid.

Ministern och hans stab har också indikerat vilka frågor som ska utredas, och det är en blandning av vin och vatten.

En mix av högst relevanta farhågor där ministern är på helt rätt spår och ickefrågor där jag tycker att analysen brister.

Här är det som, utifrån vad jag hört hittills, ska fångas upp i direktiven:

Tillgänglighet till läkemedel. ”Folk har svårt att få tag på sina mediciner”, sa ministern enligt Aftonbladet i morse. Många resonerade ju så efter omregleringen och det låg nog en viss sanning i påståendet.

Men det har ju hänt mycket sedan dess. Det är idag lätt att kolla apotekens lagersaldo i förväg via fass.se på datorn eller mobilen – varför inte redan hos förskrivaren. Ingen medveten kund/patient borde längre behöva springa runt mellan apoteken på stan i jakt på sitt läkemedel.

Människor blir också allt mer vana att handla via nätet. Vill man ha sin medicin snabbt dagen därpå så finns rappa distanshandelsaktörer som Apotea och apotekskedjornas egna allt mer kreativa e-handelslösningar med fokus på snabb leverans.

Det här behöver inte utredas ett varv till.

”Bristen på apotek i glesbygd”. Tillgängligheten till apotek har inte minskat nämnvärt på landsbygden efter omregleringen och nu finns till och med ett statligt glesbygdsstöd som ska säkra att det inte blir så.

Det här behöver inte utredas ett varv till.

”Risker för apotek att sitta på dyra läkemedel som man inte får betalt för förrän i efterskott”. Ett relevant problem som driver åt fel håll när det gäller lagerhållningen. Det är en bra idé att äntligen försöka hitta en lösning på den knuten – om det går.

Ökat samhällsuppdrag till apoteken. ”Apoteken är en del av hälso- och sjukvården, det ska inte bara vara en detaljhandel. Dessutom måste farmaceuternas kunskaper användas bättre”, sa ministern i AB:s artikel.

Här är ministern absolut på rätt spår.

Han specificerar andra resonemang kring samhällsuppdrag och talar om ”förstärkta spelregler” som ska ”garantera att apoteken i första hand levererar bra kunskap om läkemedel”. Det låter bra på pappret och är kanske en fråga som lämpar sig bra att utredas.

Men det finns mycket som inte behöver begravas i en långdragen utredning.

Regeringen borde till exempel sparka igång en utvärdering av strukturerade läkemedelssamtal på apotek, med sikte på att skapa en samhällsfinansierad tjänst.

Genomförandestudien utföll ju positivt och ett nytt uppdrag till Läkemedelsverket vore nu önskvärt. Branschen verkar tyvärr obenägen att starta något helt av egen kraft som i Norge.

Ett annat sätt att visa handlingskraft vore att ge TLV ett bredare uppdrag att analysera en ersättningsmodell för olika typer av farmaceutiska tjänster. TLV har själva efterlyst ett sådant uppdrag.

Utredningar i all ära.

Det måste börja hända saker också.

Nils Bergeå Nygren

Andra läser