Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Helgen räddad av tyska apotekare

BLOGG: Recepttvång för utlämning av läkemedel är ett tänjbart begrepp i många länder. Sveriges Farmaceuters förbundsdirektör Kristina Niemi blev förbryllad under en långhelg i Berlin.

Vi lever i en alltmer global värld, mitt i EU.

Ändå lever vi i de olika medlemsstaterna i helt skilda världar i många sammanhang. Inte minst gäller det apoteksbranschen.

För en tid sedan spenderade jag en långhelg i Berlin.

I vårt lilla resesällskap fick en av medresenärerna, M, problem med känningar från hjärtat.

M konstaterade att betablockarna höll på att ta slut och som apotekare ombads jag att följa med M in på ett apotek för att höra efter om detta gick att lösa.

M visade sin läkemedelskarta med endast tre tabletter kvar och förklarade situationen. Medicinen slut, recept hemma i Sverige. Var dessa tabletter månne receptbelagda i Tyskland?

Den vänliga apotekaren förklarade mycket riktigt att det var receptbelagd medicin.

Hon studerade sitt lagersaldo noga på dataskärmen och kunde konstatera att hon hade en förpackning av önskad styrka hemma.

Och visst, den var helt ok att köpa utan recept. Hon förstod ju dilemmat och insåg att betablockarna var nödvändiga för att möjliggöra en lugn vistelse i Berlin under helgen.

Hon sålde förpackningen med 100 tabletter och M andades ut – helgen var räddad.

Väl ute från apoteket berättade M för övriga i sällskapet om sin nyvunna erfarenhet medan vi vandrade vidare längs Berlins gator.

Vi kom fram till ett nytt apotek och nu har ytterligare en medresenär, S, tänkt till.

Som apotekare fick jag åter uppdraget att följa med in ifall något skulle behöva förklaras.

Och så berättade S för en annan apotekare om sitt dilemma med insomningstabletter som tagit slut. En tablett kvar på hotellrummet och receptet hemma. Krävdes möjligen recept?

Apotekaren letade i substansregister för att se vilken tysk medicin som S tabletter motsvarade, och svarade att visst – recept var absolut nödvändigt för den här typen av medicin. Vilken styrka önskades?

S angav styrka och 1/4 tablett till natten. Apotekaren konstaterade att hon inte hade önskad styrka inne, men en med annan styrka där en halv tablett borde fungera. Och visst, S kunde få köpa en förpackning utan recept. Receptet och medicinen fanns ju, om än inte med här i Berlin.

Och så förklarade apotekaren att de ofta fick besök på apoteket av turister som av någon anledning stod utan sin medicin.

Någon hade glömt medicinen hemma, någon hade den i bagaget som kommit bort. Och apotekarens uppgift var att hjälpa dessa turister.

Helgen var räddad även för S, som förstås blev mycket nöjd.

Själv gick jag ut från apoteket förbryllad.

Två personers helg hade räddats av två apotekarkollegor från två olika tyska apotek.

Jag är lite kluven. Gjorde våra tyska kollegor rätt eller fel?

Vad tycker du?

Kristina Niemi

Andra läser