Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

”Kliv fram och ta plats”

BLOGG: Fler farmaceuter behöver kliva fram och ta den självklara platsen som samhällets främsta läkemedelsexperter, skriver Kristina Fritjofsson, ordförande för Sveriges Farmaceuter.

Förr eller senare kommer vi alla i kontakt med läkemedel. De är en stor tillgång för mänskligheten som ges möjlighet att behandla sjukdomar – preventivt, symtomatiskt eller kurativt.

Tillgången är tyvärr inte på något sätt jämlik – men det är en diskussion som jag tänkte ta upp vid ett annat tillfälle.

I en förstudie till den Nationella läkemedelsstrategin framkom att felaktig användning kostar samhället i runda tal 10 miljarder kronor per år*.

Sveriges Farmaceuter har som bekant tagit fram en nollvision som innebär att vi, apotekare och receptarier, ska arbeta mot att ingen ska bli sjuk av sina läkemedel.

Orealistiskt, javisst, men en vision ska vara just en vision, ange en riktning att sträva mot.

Varför just vi? Jo det är vi som har den mest kompletta kunskapen om läkemedel hela vägen från molekyl via beredningsformer till farmakodynamik och farmakokinetik.

Receptarier läser tre år på universitet och apotekare fem. Det är hög tid att vi, i samarbete med läkarna och sjuksköterskorna inom vården, kliver fram och tar den självklara plats vi borde ha som samhällets främsta läkemedelsexperter.

Några har redan gjort det, men fler behöver på olika sätt kliva fram. Ta plats.

Många av oss arbetar idag på apotek och vi blir därmed den sista anhalten för patienten/kunden att få information om hur han eller hon ska ta sina läkemedel.

Jag läste med bestörtning TLV:s rapport ”Det offentligas behov av läkemedel och service på apotek” från februari i år, där man refererade till en undersökning där det framkom att i 20 procent av 259 inspelade kundsamtal på apotek saknade samtalet helt medicinskt innehåll**.

Liknande utfall redovisas även från andra studier.

I författningarna står bland annat att i vårt arbete ingår att säkerställa att patienten vet hur läkemedlen ska tas och våra läkarkollegor räknar med att så sker.

Den stora frågan är vad som ingår i detta begrepp? Finns några riktlinjer?

I och med denna otydlighet blir det heller inga konsekvenser om vi fallerar att göra vårt jobb.

Jag hade själv nyligen en kund som fått två olika antimykotika och som även stod på citalopram.

Flukonazol och citalopram ska inte kombineras – D-interaktion – och doktorn hade noga noterat detta på sin ordinering.

Hur skulle då denne patient informeras? Dossänkning?

Jag ringde läkaren och det visade sig att hon informerat patienten att han inte skulle ta flukonazol utan först prova det andra preparatet.

De hade ett uppföljningsbesök bokat och skulle då ta ställning till om fortsatt behandling var nödvändig.

Allt detta hade patienten glömt när han kom till mig…..

Vad hade hänt om jag bara expedierat? Och patienten drabbats av svåra arrytmier?

För mig är det självklart att ansvaret ligger på mig som apotekare – men det vore väldigt bra om det kunde tydliggöras i författningarna.

Tänk förresten om vi på ett enkelt och tidsenligt sätt kunde kommunicera med varandra, läkare och farmaceuter, exempelvis via expeditionssystemet. Detta skulle leda till ökad patientsäkerhet och jag känner flera läkare som också efterlyser detta.

Häromveckan deltog jag i Läkemedelsriksdagen och Apoteksmarknadsdagen där ”Osäkerhetens pris” respektive ”Digital Hälsa” var teman. Som den entreprenör jag är försöker jag hela tiden se vilka möjligheter vi apotekare och receptarier har att erbjuda vår kompetens.

När det gäller de nya företeelserna stegvist införande och RWD (real world data) – läs mer i Svensk Farmaci nr 5-6/13 – så kanaliseras större insatser på uppföljning av effekt/säkerhet av nya läkemedel. Här finns ett fönster av möjligheter för farmaceuter på apotek, som borde kunna ha en viktig roll att fylla!

En annan trend är att många apotekskedjor nu marknadsför sin e-handel mer än tidigare. Här är det viktigt att personlig information av en apotekare/receptarie, för att säkerställa att läkemedlet tas rätt, erbjuds även när man beställer på webben. Varför inte erbjuda möjlighet att skypa med en apotekare eller receptarie?

Vid sidan av apoteksvärlden och läkemedelsindustrin vinner den kliniska farmacin sakta terräng i landet, och antalet landstingsanställda farmaceuter ökar. Det är också glädjande när vi får svart på vitt att det fungerar. Enligt Charlotta Vinterflods studie i Västerbotten, som vi skrev om nyligen, var sjukhusläkarna mycket nöjda med samarbetet och följde i stor utsträckning apotekarens råd.

För att åtnjuta förtroende är det viktigt att vi håller oss uppdaterade på de senaste vetenskapliga rönen. En av de frågor vi driver hårt från förbundet är att alla ska ha möjlighet till kompetensutveckling via sin arbetsgivare. Läs mer om fortbildning i artiklar i Svensk Farmaci nr 2 som kommer ut i april. När det gäller fortbildning kan vi dock aldrig bortse från vårt eget ansvar!

Grundutbildningen får heller inte urholkas, då sågar vi av grenen vi sitter på. Vi undersöker, i enlighet med fullmäktigebeslut, förutsättningarna för att skapa specialistutbildningar inom yrket. Det skulle göra våra utbildningar ännu mer attraktiva.

Vårt skrå har alla möjligheter att blir mer synliga och att bli en än mer självklar aktör i läkemedelsfrågor tillsammans med spelare som Socialdepartementet, Läkemedelsverket, TLV, SKL, Läkarförbundet, Vårdförbundet och inte minst patientorganisationerna.

Jag tar själv alla möjligheter att synliggöra oss i olika sammanhang och räknar med att även du gör ditt för att synas!

Du får gärna kontakta mig eller mina coacher/kollegor på kansliet om du har funderingar på hur du kan utveckla ditt uppdrag inom ramen för ditt arbete. Vi finns för din skull!

Vid pennan,

Kristina Fritjofsson

Referenser:

* S2010/6349/FS

** Olsson E, et al. Pharmacist-patient communication in Swedish community pharmacies. Res Social Adm Pharm 2014;10(1):149-155

Andra läser