Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Inte början på slutet – men kanske slutet på början”

Inom reumatologi, neurologi och hematologi finns de bästa exemplen på strukturerad uppföljning av läkemedel i Sverige. Det säger projektledaren bakom en ny rapport från Läkemedelsverket som citerar krigshjälten Winston Churchill.

Idag lämnar Läkemedelsverket rapporten ”Ordnat införande och strukturerad uppföljning av nya läkemedel” till Socialdepartementet.

Utredningen, som är ett led i den nationella läkemedelsstrategin, har karaktären av en kartläggning av befintliga projekt i den svenska sjukvården men innehåller också utvecklingsförslag.

Behovet av ordnat införande och strukturerad uppföljning av nya läkemedel ökar kraftigt på global nivå av en lång rad skäl. Ökade kostnader för nya terapier, större komplexitet, mer individualiserad behandling, behov av transparens vid prioriteringar och behov av jämlikhet i behandlingen mellan olika patientgrupper/regioner är några bakomliggande faktorer som nämns i rapporten.

EMA:s med fleras ansats ”adaptive licensing”, se artikel länkad här, kommer också att kräva tydliga och effektiva system för introduktion och uppföljning.

Den nya rapporten fokuserar mer på uppföljningsfrågan än ordnat införande. Det senare kommer att belysas av framtida rapporter, våren 2014 ska exempelvis ett projekt inom strategin som leds av SKL med fokus på ordnat införande slutföras.

Generellt är vi i Sverige, enligt rapporten, sämre på strukturerad uppföljning än ordnat införande. Ändå har det på senare år tagits flera initiativ för att förbättra möjligheterna till uppföljning av nya läkemedel.

Ett exempel är den nya lagstiftning som sedan 2010 ger landstingen tillgång till krypterade individdata från Apotekens Service AB. Läkemedelsprojektet inom cancerstrategin är ett annat.

Men medan många lokala och regionala initiativ har tagits för ordnat införande, har strukturerad uppföljning implementerats i mindre utsträckning, enligt rapporten.

Den allra viktigaste slutsatsen i rapporten, enligt sammanfattningen, är behovet av bättre ”tydlighet i fördelning av ansvar och rationell användning av kompetens”.

Som en markör på var i vi befinner oss idag i relation till ordnat införande och strukturerad uppföljning, citerar rapporten Winston Churchill: ”Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början”.

Läs slutrapporten här.

Svensk Farmaci ringde upp docent Nils Feltelius på Läkemedelsverket som varit projektledare för arbetet.

Utifrån den överblick som kartläggningen gett, vilka enskilda projekt inom strukturerad uppföljning av läkemedel är mest intressanta i Sverige idag?

– Jag är själv reumatolog och kanske part i målet, men kvalitetsregistren inom reumatologi och neurologi är mycket goda modeller för uppföljning om vi begränsar oss till vad som görs på den nationella nivån, säger Nils Feltelius.

– En annan mycket intressant ansats är uppföljningen av särläkemedlet Soliris mot PNH, paroxysmal nocturnal hemoglobinuri, inom hematologin. Här handlar det dock om ett register på europeisk nivå som ägs av företaget som står bakom läkemedlet.

Andra läser