Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

”Var tog det sunda förnuftet på apotek vägen?”

Vid flera tillfällen, både vid läsning av lex Maria anmälningar och i samtal med kollegor och vänner, har vi inom Etikrådet haft anledning att fundera över var det sunda förnuftet tagit vägen på våra apotek.

Låt oss ge några exempel.

En smärtpatient skulle smärtlindras med hjälp av analgetikaplåster och fick ordination på Norspan.

Plåstret byts var sjunde dag. Läkaren hade felaktigt i doseringstexten skrivit bytes var sjunde vecka.

Receptet var itererat och expedierades flera gånger på olika apotek hos olika aktörer, innan en farmaceut så småningom insåg det orimliga och kontaktade läkaren.

En annan patient hade fått sömnmedlet Zolpidem förskrivet. Styrkan var 5 mg och man kan använda 1-2 tabletter till natten.

Det föreligger risk för tillvänjning och behandlingstiden bör vara så kort som möjligt.

Läkaren hade gjort en felaktig förskrivning och istället för som tänkt; nämligen en förskrivning på en förpackning á 100 st för expedition en gång, angivet att receptet gällde för 41 x 100 st förpackningar.

Receptet hade expedierats på flera apotek tillhörande olika aktörer, innan man vid åttonde expeditionen ifrågasatte förskrivningen och kontaktade läkaren.

I det första fallet har ett recept med uppenbart orimlig dosering expedierats. I fall nummer två borde man funderat över vad som stod på receptet – den typen av förskrivning är mycket ovanlig.

Flera liknande fall av uppenbart felaktiga förskrivningar har rapporterats hos olika aktörer och i många av dessa fall har det skett upprepade expeditioner innan en farmaceut så småningom har reagerat.

Ofta är felen så tydliga att man faktiskt inte måste vara farmaceut för att förstå att något är konstigt!

Vitsen med farmaceutisk närvaro på våra apotek är väl ändå att säkerställa att det blir rätt ut till kund – men vitsen med farmaceuter blir otydlig, när stora tveksamheter kan passera utan åtgärd.

Förvisso är vi stressade och visst är det möjligt att vi distraheras emellanåt.
Men flera farmaceuter har varit iblandade i händelserna rörande Norspan och Zopidem och därmed har också flera haft möjlighet att fundera över rimligheten.

I diskussion med farmaceuter på apotek så nämns många förklarande faktorer till att den här typen av förskrivningar kan passera.

Det är många väntande kunder och man blir stressad av arbetsledningens krav på snabb expedition.

Ibland upplevs kunderna som störande, av olika anledningar, under expeditionen.

Många av förklaringarna har samma underförstådda grundläggande orsak – vi farmaceuter är ett offer för omständigheterna och i anpassningen till kraven så blir det fel.

Omständigheterna är då sådant som bristande förståelse från arbetsledningen angående vad man faktiskt gör vid en receptexpedition, krav på att receptexpeditionen måste gå snabb och brister i bemanning.

I detta sätt att förklara varför det blir fel på läkemedelsexpeditionen till kund så missar man som farmaceut det viktigaste – vi har en legitimation!

Och den innebär ett ansvar och kräver tydliga ställningstaganden – vi kan inte vara offer för omständigheterna.

Om något inte fungerar, om det är för stressigt måste vi förvisso påtala brister i bemanningen för chefen!

Men vi måste också ta vårt ansvar – det är vi skyldiga våra patienter och kunder!

Vi tar en kund i taget och vi tar hand om den kunden på bästa sätt.

Den tid som behövs för en korrekt läkemedelsexpedition, den avsätter vi !
En expedition åt gången, rimlighetsbedöm och slutkontrollera!

Yttre faktorer som väntande kunder och stressande chefer måste vi bortse från – alla har ju en egen legitimation att ”försvara” och som kräver att vi gör vårt bästa!

Och de flesta av oss på apotek har väl ändå en vilja att hjälpa dem som kommer till oss – vi är faktiskt en del av hälso- och sjukvården!

Det finns etiska riktlinjer för farmaceuter och den första handlar om att individens hälsa och välbefinnande är vårt främsta mål.

Hur vi gör detta på bästa sätt är något vi måste fundera på.

Vi är på apoteken för att hjälpa våra kunder som också är patienter.

Detta måste ske på ett sådant vis att man får förtroende för oss och det vi gör.

Det är vårt eget agerande som avgör hur vi blir betraktade.

Är vi enbart snabba distributörer eller är vi faktiskt farmaceuter som hjälper kunderna med läkemedelsansvändning?

Etikrådet

Andra läser