Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Dags för förening att skifta sitt fokus”

Sveriges Apoteksförening är nytänkande och effektiv inom opinionsbildning. Men nu är det dags att prioritera om lite bland sakfrågorna, bloggar Svensk Farmacis chefredaktör.

Med sina tre snabbtänkta medarbetare ger branschföreningen Sveriges Apoteksförening medlemsföretagen mycket för pengarna.

Kanske är det just så här som en branschförening borde jobba 2013.

Föreningen är oerhört snabbfotad i opinionsbildningen.

Debattinlägg, snabba kommentarer i frågor som dyker upp på mediernas dagordning kryddat med en del egna initiativ har blivit föreningens signum.

Ibland känns det nästan som föreningens kommentar till en nyhet kommer före nyheten själv.

Att den vetenskapliga korrektheten någon gång fått stryka på foten, som i ett DN-debattinlägg i höstas, är synpunkter på marginalen.

Med sina rappa tweets når man journalister, politiker och opinionsbildare brett. Här befinner man sig dock i en sfär långt från apoteksgolvet.

Ehrenbergs och Wallérs kvittrande hinner eller orkar nog inte många på apoteksgolvet ta del av, men det är kanske inte meningen heller.

När omregleringens effekter kritiserats har föreningen ofta hamnat i förvarsställning. Väl där har man hanterat det efter förmåga och, med något undantag, aldrig låsts fast i nån ”bad boy”-position.

Detta bland annat genom att framhäva apotekens roll i läkemedelshanteringen och vårdkedjan, vid sidan av talet om tuffa affärsvillkor och kritik mot generikasystemet.

Kanske blir det en del krishantering även 2013 nu när den magiska treårsgränsen för apoteken går ut.

Men nu är det dags för föreningen att prioritera om lite bland sakfrågorna.

1. Sluta tjata om att få förhandla priser på generika.

Jag tror fortfarande att det borde gå att skapa ett smartare system som ger apoteken större chans till intjäning, och samhället ungefär samma besparingar som idag. Jag tror det trots min sittning med Sofia Wallström (läs intervjun på sajten inom kort), där hon detaljförklarade problemen med föreningens förslag. Jag ska inte gå in på detaljerna.

Men den här argumentationen har avfärdats som ett försök från en profithungrig bransch att tillskansa sig större vinster trots att man redan fick igenom en förstärkning av handelsmarginalen vid omregleringen.

Nu måste föreningen inse att den här dörren är stängd politiskt (Ja, det har man nog redan gjort, men utåt får man inte alltid det intrycket).

2. Argumentera för en modell för kvalitetsbaserad ersättning till apoteken utifrån levererade mervärden.

Här finns större chans till framgång.

Det här kan ju inte avfärdas som ett enkelspårigt sätt att öka apotekens intjäning.

Apoteken får mer betalt – men för att de levererar något positivt till patienterna.

Det politiska intresset för sådana här lösningar tycks öka. Men kunskapen är begränsad.

Därför borde föreningen ta fram konkretare förslag på hur detta skulle kunna se ut, gärna i samarbete med intressenter som Sveriges Farmacevtförbund. Förbundet har en aktiv arbetsgrupp på plats som jobbar med frågan om ersättning för tjänster.

Det finns några goda exempel i vår omvärld, även om vård- och apotekssystemen skiljer sig från våra. En testverksamhet med apoteksindikatorer är också aviserad inom den nationella läkemedelsstrategin.

Enligt den nya vitboken vill föreningen få till en ny statlig ”utredning som ser över om de resurser som finns är tillräckliga för att apoteken ska kunna leva upp till rollen som den naturliga läkemedelsrådgivaren i vårdkedjan”.

Det vore väl ungefär ett steg just i denna riktning, formulerat lite annorlunda.

Men perspektivet måste vara större än att bara “ge apoteken mer ersättning så att de kan göra vad vi förväntar dem att göra”. Det perspektivet är i sig viktigt men räcker inte – apoteken har större potential.

Dessutom kan detta ta tid, om inte Sofia Wallström mot förmodan skulle få ännu fler tilläggsdirektiv.

Under tiden borde föreningen ta fram ett genomtänkt förslag, i samråd med andra intressenter, på vad apoteken kan bidra med och hur ett förändrat ersättningssystem skulle kunna fungera.

3. Tydliggör strukturfelet i ersättningsmodellen.

Att argumentera för en förändring av handelsmarginalen är generellt svårt. Men blir Sofia Wallströms nya prismodell verklighet, vilket minskar apotekens intjäning, är det snarast en självklarhet att den måste förstärkas.

Det vidhåller Sofia Wallström själv i en intervju med Svensk Farmaci (inom kort finns den på sajten), även om uppgiften förstås ligger på TLV.

Men vi har också nu en verklighet med allt fler apotek på obestånd, såväl bland oberoende apoteksaktörer och inom koncepten Apoteksgruppen och Boots. Antalet konkurser ökar och förra veckan drog huvudfinansiären Lexon sig ur ”minikedjan” Foxfarmaci.

Det här är förstås en utveckling som ingen vill se – inte minst ledande allianspolitiker.

Det finns ett grundläggande systemfel med ersättningen till apotek – det går i princip inte att tjäna pengar på kärnverksamheten, receptläkemedel.

Denna enkla sanning måste Sveriges Apoteksförening göra ännu tydligare för ansvariga politiker.

För att leva måste apoteken satsa hårt på hudvård, smink och andra kringprodukter. Och det har bara de största muskler att göra.

Jag är övertygad om att politikerna inte vill se våra apotek förvandlas till smink- och parfymaffärer.

Och är beredda att göra något åt det.

Nils Bergeå Nygren

Andra läser