Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Professionen måste bli synligare”

BLOGG: Ordförande Thony Björk gav sin syn på förbundets framtidsfrågor och Sofia Wallströms betänkande i sitt inledningstal på Sveriges Farmacevters fullmäktigemöte i helgen. Läs hans presentation på förbundsbloggen.

Varmt välkomna till 2012 års fullmäktige i Sveriges Farmacevtförbund!

Det här är första fullmäktigemötet vi har i den nya organisationen och jag är glad kunna konstatera att vi har bra deltagande från samtliga sektioner och också deltagande från vår nya instans Regionsamordnare.

I år har vi val och jag vill därför redan nu framföra ett tack till valberedningen under ledning av Carin Svensson för det arbete ni lagt ned för att forma en ny styrelse för de kommande två åren. Hur valutgången blir återstår att se, men det är viktigt att vi står väl rustade för de utmaningar vi står inför.

En av utmaningar vi står inför är att påverka de framtida förutsättningarna för apoteksmarknaden genom våra ställningstaganden till de förslag som Sofia Wallström lagt i sin utredning, så låt mig börja med att kommentera dessa något.

Utredningen berör många viktiga områden inom apoteks- och läkemedelsmarknaden och delbetänkandet ger en bra översikt av komplexiteten i de frågor som berörs. Patientsäkerhet och en bra läkemedelsanvändning måste vara i fokus då förändringar genomförs. Vi vet att samhällets kostnader för Läkemedelsrelaterade problem ligger i storleksordningen 10-20 miljarder per år. Det skall ställas i relation till förändringar som kan ge besparingar i notan för högkostnadsskyddet men som riskerar att försvåra en korrekt användning ytterligare. Det är bra att vi nu får en bred diskussion och en bra remissomgång.

Låt mig kommentera några av förslagen:

– Det generiska utbytessystemet. Det är bra att patientsäkerheten sätt främst då det gäller farmacevtens möjlighet att i högre utsträckning hindra utbyte till billigaste generika.
Möjligheten finns redan idag, men jag hoppas att det nu blir vanligare att ett utbyte stoppas beroende på hänsyn till enskilde patientens behov. Täta byten medför risker för felanvändning. Ett av farmacevten nekat utbyte skall inte ifrågasättas av TLV.

– Vi ser med förändringen också en möjlighet för patienten att behålla samma produkt hela receptets giltighet.

– Vi är också positiva till en längre prisperiod om två månader. Längre ställtid ger också generikatillverkarna bättre möjlighet att säkerställa tillgång till tillräcklig kvantitet. Med dagens korta perioder och korta ställtider finns risken att produkter upphandlas på spotmarknaden i otillräckliga kvantiteter och med korta hållbarhetstider.

– Vi ser också helst att förpackningarna blir generiska, dvs att det generiska namnet är det som blir tydligast. Det minskar risken för felanvändning. Det är viktigt att farmacevterna på apotek har tillgång till en verktygslåda för att lösa de problem som uppstår i samband med expedition.

– Leverans- och tillhandahållandeskyldighet – 24 timmars regeln: Om man skall ha den måste den omfatta hela kedjan. Det är inte rimligt att det bara är sista ledet som omfattas. Vi tror inte att det räcker med mer information.Man kan å andra sidan ifrågasätta ytterligare reglering. Det ligger i både industrins och apotekens intresse att i möjligaste mån kunna direktexpediera läkemedel som efterfrågas.

– Det handlar egentligen om att ge apoteken rätt att förhandla leveransvillkoren. Det är inte rimligt att leveransvillkor ensidigt är en fråga för industrin att avgöra i avtal med partihandeln.

– Det kan diskuteras om inte en leveransskyldighet på substansnivå skulle vara en lösning som dessutom är patientsäker. Att underlätta skickningar mellan apotek är en lösning i rätt riktning.

– Nationellt lagersystem – intressant men svårt att se hur det skall fungera så att det verkligen är till nytta för den enskilde kunden. Utbyte skall ju ske på apoteket så det är ju inte säkert att man som receptkund söker på rätt produkt på hemdatorn innan man går till apoteket. Har vi avreglerat apoteksmarknaden så har vi. Vi kan inte föra in regler som medför att vi nationellt lagerstyr apoteken som under monopoltiden.

– Det som verkligen skulle påverka problematiken kring tillhandahållande, 24-timmars regeln och generikautbytet är om apoteken får returrätt på läkemedel inom förmånen. I Danmark har man som ni vet 14-dagarsperioder för billigaste generika och det fungerar bra mycket tack vare att det är full returrätt. Det innebär att apoteken vågar beställa hem varor så att det räcker till alla kunder utan att som i dagens svenska system riskera bli sittande med produkter som inte kan avyttras.

– Återigen. Ge apoteken ökad makt över leveransvillkoren på marknaden. Full returrätt ger ökade möjlighet att se till att lagren räcker till och att även dyra läkemedel finns att tillgå. Ge TLV i uppdrag att se över detta.

– Ny prismodell. Ja, den innehåller mycket som kan vara bra, t.ex principen att behålla en värdebaserad prissättning, att införa internationell referensprissättning (IRP), men i och med att alla modeller blandas blir det också en mycket komplicerad modell.

– IRP beräknas ge ytterligare besparingar av skattemedel, men den skär också i lönsamheten för apoteken. Redan idag kan de svenska apoteken inte leva på sin kärnaffär, att svara för god försörjning av receptläkemedel. Vi har länge förordat att apoteken, som en del av hälso- och sjukvården, också skall ersättas för den tjänst, det mervärde, man levererar.

– Allt större del av receptvolymerna på apotek är generika med låga priser. Även om marginalen är OK så lever man inte på procenten utan på kronor och ören. Och de blir allt mindre. Det är därför vi kan se i hela Europa en trend mot att allt fler länder (Belgien, Storbritannien, Holland) finansierar apoteken helt eller delvis genom att ersätta dem för de farmacevtiska tjänster de levererar.

– Ersättningen skall spegla den samhällsnytta som apoteken bidrar med i form av en säker läkemedelsdistribution, rådgivning och bättre läkemedelsanvändning. Vi tycker att ett sådant uppdrag nu skulle ges till TLV då det gäller en framtida finansiering av apoteken.

– Det är också viktigt, inte minst för små aktörer, att affärsmodellen för apotek granskas och att betalningströmmar ses över. Att som idag betala moms till partihandeln för receptläkemedel som man sedan säljer utan moms, och sedan få vänta i månader på momsåterbetalning är inte rimligt. Det är heller inte rimligt att apoteken skall ligga ute med stora summor i väntan på att landstingen utbetalar statsbidraget för läkemedel ingående i högkostnadsskyddet till apoteken.

Åter till det vi har framför oss just nu. Vi har två halvdagar till förfogande att hinna med alla de punkter agendan tar upp och jag hoppas på en öppen och givande diskussion under hela fullmäktige.

Vi har i år valt att också få lite inspiration till de kommande diskussionerna genom att inbjuda Sveriges Apoteksförening för att tala om aktuella frågor för apoteksbranschen men framför allt om hur man ser på och agerar i frågan om den farmacevtiska kompetensförsörjning. Johan Wallér och Eva Glaumann kommer att ges tillfälle att utveckla detta efter min inledning. Och senare i eftermiddag kommer också Göran Arrius, ordförande i SACO, för att ge sin syn på utvecklingen av och samarbetet mellan akademikerförbunden.

För två år sedan stod jag här och höll ett valtal där jag bla lyfte tre frågor som jag då såg som viktiga för att föra såväl professionen som förbundet framåt.

Det var samverkan, kommunikation och organisation.

De här två åren som ordförande har kretsat mycket kring aktiviteter knutna till dessa ledord. Vi har påbörjat samverkan med en del intressenter, vi har haft fokus på att förbättra kommunikationen och vi har inte minst ägnat oss åt att se över organisationen, både i ekonomiska och organisatoriska termer.

Vi kommer att gå in närmare på vad vi gjort senare under fullmäktigmötet, men jag kan här konstatera att vi ägnat mer tid åt det interna arbetet än vad jag förväntade mig för två år sedan. Vi är till stor del igenom mycket av detta och kan se fram emot en period där vi kan fokusera på annat. Det gör att jag nu ser fram emot en tid då Sveriges Farmacevtförbund kan kliva fram ännu mer i rampljuset och ta initiativ till debatt och förändringar inom professionens hela arbetsfält.

Och det sker mycket på alla områden. Inom apoteksverksamheten har vi de senaste åren sett en spännande utveckling som medfört många nya arbetsgivare och många nya arbetsplatser.

Vi har också haft en positiv löneutveckling till följd av ökad konkurrens om tillgänglig kompetens. Men vi har också sett en del arbetsmiljöproblem dyka upp i spåren av bristen på farmacevter och i spåren av den hårda konkurrensen på marknaden.

Apoteksaktörerna har av lönsamhetsskäl stort fokus på kostnadseffektiviseringar och ökad försäljning av receptfria läkemedel och handelsvaror, något som i sig medfört att många medlemmar känner att utrymmet för att utföra ett bra farmacevtiskt arbete minskat. Det skapar frustration och otillfredsställelse.

De närmaste åren kommer vi sannolikt att se en konsolidering av apoteksmarknaden då treårsgränsen löper ut och då en del av aktörerna sannolikt kommer att lämna marknaden och sälja apotek till andra aktörer.

Även inom läkemedelsindustrin ser vi fortsatt stora förändringar. Man fortsätter att flytta ut verksamhet från Sverige. Astra Zenecas beslut att lägga ned verksamhet i Lund och i Södertälje är tydliga exempel på att Sverige inte klarar att konkurrera med många andra länder om de villkor man kan erbjuda den forskande industrin.

Vi behöver tveklöst en mer offensiv forskningspolitik som tar hänsyn till den stora betydelse ett positivt forskningsklimat har för såväl forskande företag som universitet.

Det som emellertid är glädjande är den utveckling vi ser när det gäller professionens intåg i hälso- och sjukvården. Antalet farmacevter, främst apotekare, som är anställda i regioner och landsting fortsätter att öka. Det är positivt att notera att vården upptäckt vad tillgång till farmacevtisk kompetens i vårdteamet kan medföra. Jag är övertygad om att såväl läkemedelsanvändning som patientsäkerhet kommer att förbättras hos de regioner och landsting som ger farmacevterna möjlighet att få utrymme för sin kompetens.

Kompetens ja. Då kommer jag osökt in på det område som jag ser som ett av de områden vi måste arbeta mycket med de närmaste åren. Vi har ett bekymmer med att fylla de utbildningsplatser vi har för receptarier och apotekare, trots att arbetsmarknaden ser ljus ut, med i dagsläget i stort sett en obefintlig arbetslöshet och med en mycket positiv löneutveckling.

Vad är det då som gör att receptarieprogrammen inte fullbesätts? Apotekarprogrammen ser något bättre ut, men i båda fallen vet vi att det dessutom blir bortfall. Ja en orsak är givetvis det faktum att det generellt sett är svårt att få upp intresset för naturvetenskap på gymnasienivå, vi måste börja där. Det är inkörsporten till de farmacevtiska utbildningarna.

Men det måste också komma positiva signaler från dem som idag finns inom det farmacevtiska arbetsfältet och där är jag mer tveksam. Pratar apoteks- och industrifarmacevterna positivt om sina yrkesval i sina nätverk? Eller domineras debatten av neddragningar och besvärlig arbetsmiljö där utrymmet att verka inom sitt kompetensområde är begränsat? Jag har inte svaret men jag tror vi har ett bekymmer här.

I den händelse jag skulle bil omvald som ordförande för ytterligare två år vill jag behålla ledorden samverkan och kommunikation men byta organisation mot att synliggöra professionen.

Samverkan: Jag tror starkt på att det även fortsättningsvis gäller att skapa allianser, att samverka, för att nå framgång. Det gäller såväl på det professionella området som på organisationsnivå. Jag tänker då ffa på att utveckla samarbetet med andra organisationer och professioner inom hälso- och sjukvården, inte minst läkarna, men också med patient- och pensionärsorganisationerna. Jag tror också vi måste utveckla samarbetet inom SACO-gruppen. Vi är en liten professionsorganisation och kan inte klara av alla uppgifter ensamma.

Kommunikation: Här är ambitionen fortsatt att var än läkemedel diskuteras skall vi finnas med vid bordet. Att svara på remisser, att medverka vid temadagar och med debattinlägg är viktiga komponenter. Jag vill här också lyfta fram den positiva utvecklingen av Svensk Farmaci, både tidning och sajt, som under året fortsatt att utvecklas mycket bra.

Synliggöra professionen: Ja det har givetvis att göra med både kommunikation och samverkan. Men det har också att göra med att vi som farmacevter synliggör vad vi kan och vad vi betyder för patienten, kunden och samhället. Det handlar om att tydligare lyfta fram vad en bra användning av den farmacevtiska kompetensen kan innebära för en bra användning av läkemedel och för patientsäkerheten.

Att lyfta fram bra exempel inom alla de verksamhetsområden vi finns – utbildning, industri, offentlig verksamhet och apoteksverksamhet. Att verka för ett erkännande av oss som profession. Det saknar jag tyvärr idag i många fall.

Samverkan, kommunikation och att synliggöra professionen.

De blir mina ledord de kommande två åren och jag ser fram att de emot de närmaste två dagarna få era synpunkter och inspiration till hur vi kan förverkliga visionen – att var helst läkemedel diskuteras skall vi vara vid bordet.

Thony Björk

Andra läser