Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Stärk apotek via ersättning för tjänster”

Riskkapitalisternas flykt från bolagsskatt måste ifrågasättas. Men att påstå att apoteksreformen ökat statens utgifter med en halv miljard är fel, bloggar chefredaktör Nils Bergeå Nygren, apropå en artikel i Svenska Dagbladet idag.

Det är relevant att, som Svenska Dagbladet idag, ifrågasätta riskkapitalisternas interna lån till sina apotekskedjor, där höga räntor raderar överskott och därmed bolagsskatt.

Vi kommer att belysa detta i kommande nummer av Svensk Farmaci.

Men den samlade bild som målas upp i en artikel i Svenska Dagbladet idag är ändå missvisande.

I artikeln, som skapat en liten bloggstorm, kallas handelsmarginalen för en ”subvention”, som dessutom skruvades upp med en halv statlig miljard vid omregleringen.

Men ni kommer väl ihåg de heta diskussionerna om handelsmarginalen i samband med reformen och inför utförsäljningen av apotekskluster häromåret?

Joachim Werr och de andra prismodellsarkitekterna på TLV kom ju på idén att låta läkemedelsindustrin, bland annat via en automatiserad prissänkning vid patentutgångar, finansiera den förstärkta handelsmarginalen för apoteken.

Marginalhöjningen finansierades alltså inom systemet och gav inga fördyringar för samhället på totalen.

Frågan är hur många nya apotek vi fått utan den förstärkningen.

Att framställa det som skandalöst att det offentliga finansierar apotekens Rx-handelsmarginal i största allmänhet är lite insiktslöst. Så var det ju förstås även före apoteksreformen.

Dessutom, en liten ”detalj”: priserna på receptläkemedel är fasta och fastställda av en myndighet. Tillhandahållandskyldighet gäller. Vill man ha det så, måste ju apoteken rimligen kompenseras för sitt tillhandahållande. Att jämföra med annan handel, som har helt andra förutsättningar, är inte så relevant.

Själva handelsmarginalen betalas ju förresten inte bara av det offentliga, utan delvis av patienterna via egenavgift.

Och vi har också fortfarande en relativt låg handelsmarginal på receptläkemedel i en internationell jämförelse.

Apoteksbranschen lobbar enligt SvD för ”större statliga subventioner”, och det är kanske inte konstigt i ett läge där A: de nya kedjorna de facto går rätt dåligt. (Jag nåddes igår av ryktet att en apotekskedja har 18 apotek på säljlistan). B: Reformen och nya handelsmarginalen finns fortfarande på näthinnan och håller på att utvärderas.

Den politiska dörren till en ytterligare rak marginalförstärkning är nog igenbommad. En reviderad prismodell med maxpriser verkar inte heller jätteaktuell.

Återstår ersättning för mervärden i form av farmacevtiska tjänster, den kanske mest aptitliga vägen att stärka apoteken. Exemplet Storbritannien där landstingens motsvarigheter köper tjänster från apoteken, vilket frigör resurser på andra håll i deras organisationer, är intressant.

Frågan om tjänster genomsyrade årets upplaga av Läkemedelskongressen, och måste nu upp på den politiska agendan igen.

Andra läser