Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Student eller lärling?

Det har nog sällan varit ovissare för apotekarstudenter att börja termin 9 än vad det är i år. En ny praktikmarknad utan anställning närmar sig, och buden är många. Med stor sannolikhet är det nog ingen som vet vad som egentligen kommer att hända. Vissa fasar för att de inte har CSN som kommer räcka. Andra fasar för att de inte kommer ha råd att bege sig till den plats de kommer bli placerad på. Den tragiska verkligheten är att allt kommer att uppdagas när studenterna redan är ute på platserna och antingen får sina ersättningar eller inte.

För vi är ju studenter. Det är den nya titeln för praktikanter i apoteksväsendet. Förut var det arbetstagare, men i och med avregleringen ansågs den akademiska titeln student vara mycket mer passande. Väldigt lägligt för dem, för titeln arbetstagare kräver lön, förmåner och försäkringar som alla andra anställda, allt under ett kollektivavtal. En student däremot är under universitetets regim och får sin ersättning från CSN.

De får medhåll från övriga kategorier av studenter som genomför sin praktik. De får minsann ingen ersättning för sin praktik! Varför skulle då apotekarna vara ett undantag? Apotekarna kontrar med en jämförelse till AT-läkare. De får lön och utbildning samtidigt. Men i sin utbildning på universiteten har de även en stor mängd oavlönad praktik. Vad borde apotekarnas praktik rimligen jämföras med?

Det finns dock en titel som är bortglömd. Det handlar om en grupp studenter, som när de är färdiga med sin utbildning under en viss tid måste lära sig de praktiska aspekterna av sitt yrke i arbetslivet för att få erhålla sin legitimation. Den ”praktiska utbildningen” är förlagd på ett företag där de får komma i direkt kontakt med verksamheten och mer eller mindre självständigt utföra riktiga arbetsuppgifter, under ledning av en huvudman och handledare. Efter godkänd period blir de ansedda som självständiga och får göra precis vad de vill med sitt nya yrke.

Låter det bekant? Det hade kunnat vara en beskrivning av apotekaryrket, där man efter 4 ½ år (i Göteborg innebär det en farmacie magister-examen) har sex månader praktik för att lära sig de praktiska aspekterna och få sin legitimation. Men det är inte de som beskrivs. I stället beskriver det elektrikernas, frisörernas och målarnas vardag. De kallar fenomenet lärling.

Regeringen har 2010 genomfört en utredning (1) kring lärlingens roll i det svenska skolsamhället. I den står det vissa saker som jag fastnade på. En rubrik fastnade hos mig:

Är gymnasieelev som deltar i arbetsplatsförlagd utbildning i själva verket arbetstagare?

De omständigheter som normalt talar för att en arbetspresterande part är att anse som arbetstagare är att:

  • arbetet ska utföras personligen,
  • arbetsförhållandet är av mer stadigvarande karaktär,
  • arbete utförs efter anvisning av huvudmannen,
  • arbete utförs under huvudmannens ledning och kontroll,
  • den som utför arbete ingår i huvudmannens organisation,
  • den arbetspresterande parten erhåller helt eller väsentligen sin sysselsättning hos huvudmannen,
  • den arbetspresterande parten är förhindrad att samtidigt utföra liknande arbete av betydelse för någon annan,
  • arbetet utförs med huvudmannens maskiner, redskap etcetera,
  • den arbetspresterande parten får ersättning för direkta utlägg och ersättningen för arbetet utgår åtminstone delvis i form av garanterad lön och
  • den arbetspresterande parten är i ekonomiskt och socialt hänseende jämställd med en arbetstagare.

Denna utredning gäller alltså lärlingar, men dessa punkter gäller i praxis även praktikanter (2). En person som gör sin praktik tidigt i utbildningen bör inte anses vara arbetstagare enligt dessa riktlinjer. Det är alltså lämpligt att t.ex. en läkare inte har praktiklön när han/hon efter 2 år av sin utbildning inte har något ansvar, inte kan jobba självständigt, inte anses vara på samma sociala nivå som de övriga etc.

Men det enda som skiljer en apotekarpraktikant som efter 3 månader har påskrivningsrätt, som ibland är tvingade att gå schemalagd tid, från en arbetstagare är en sak: Ekonomisk ersättning! Direkta utlägg betalas tillbaka, så den enda skillnaden är ersättningen som delvis ska utges i form av garanterad lön.

Likheterna mellan en apotekarstudent och en lärling är slående:

  • Båda har avslutat sin grundläggande utbildning
  • Båda måste erhålla praktiska egenskaper för att nå självständighet
  • Den praktiska utbildningen är det som skiljer dem från sin legitimation
  • Båda är under en huvudmans ledning och har handledare
  • Båda jobbar inom ett specifikt företag och jobbar med deras utrustning och varumärke

Elektrikerna har, efter en 3 års gymnasieutbildning minst 11945 kr/mån de första 3 månaderna (3). Byggnadsarbetarna får 65% av de övriga fast anställdas lön (4).

Apotekarna får 0 kronor. De förväntas i stället låna pengar för att klara sig under den perioden.

De första är lärlingar. Apotekarna är studenter.

Inte undra på att apotekarna klagar.

Tobias Damgaard, apotekarstudent, Göteborg

REFERENSER:

1. SOU 2010:19 – http://www.regeringen.se/sb/d/12492/a/143324

2. SOU 2010:19, sid 77

3. http://www.ecy.com/studie_och_yrkesvagledare/loner.asp

4. http://www.byggnadsarbetaren.se/2006/02/nytt-avtal-hojer-larlingslonerna/

Andra läser