Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Att skugga en apotekare

Efter att ha fått lite tid till att slappna av efter de tuffa veckorna med hårt tentaplugg var det dags för mig att uppleva apoteksverksamheten i ett av de lokala apoteken i campusområdet som heter ’Medicine Shoppe’.

 Jag fick möjligheten att skugga en apotekare som tidigare hade  varit min handledare under  ett av delmomenten i min patientkommunikationskurs.

Det apotek som jag var på hade ett relativt lugnt tempo, vilket gav större möjligheter till patientinteraktioner. Apotekarna kunde ta mer tid på sig att ställa frågor och utreda problemen eller för att följa upp behandlingar. Det var väldigt likt labbarna som jag hade utfört, vilket förvånade mig något.  Jag trodde först att labbarna skulle tjäna mer som den ’ideala situationen’ då  man fick tid på sig att ställa alla relevanta frågor och göra en grundlig bedömning av patienten innan man föreslog en läkemedelsbehandling eller modifiering av en redan pågående behandling.

Tiden räckte alltså till, men naturligtvis gällde det att hitta ett effektivt sätt  att arbeta och ställa relevanta frågor  för att man ska hinna med det viktigaste i sin bedömning. Min uppfattning av patienternas inställning till apotekarna var att de  uppskattade den tid som apotekaren tog åt att lyssna och optimera deras läkemedelsbehandlingar.  

När en patient/kund kom in på apoteket för en receptfri produkt följde apotekaren SCHOLAR (Symptom-characteristics-history-onset of action-location-aggrevating factors-remitting factors) och började alltså med att utforska vilka symptom som var aktuella samt vart i kroppen följt av medicinsk historia/andra pågående behandlingar, faktorer som gjorde symtomen värre och det som gjorde de bättre. Detta gjorde dels att apotekaren visste om patienten behövde referera  till en läkare och dels   gjorde det selektionen bland de olika läkemedlen enklare och ökade dessutom chansen för patienten att ha en lyckad egenvårdsbehandling.

Arbetsfördelningen mellan apotekstekniker och apotekare är något som skiljer beroende på vilket apotek man jobbar på. Idag är det så att apotekarna har det högsta ansvaret  vid hantering av alla läkemedel och de flesta processer som utförs  även om alla involverade parter signerar sitt namn vid dispenseringen.

Det är oftast apoteksteknikern som räknar pillerna och gör kostnadsberäkningar , men endast en apotekare får ge råd om läkemedel och utföra konsultationer med patienten. Apoteksteknikerna får däremot demonstrera den tekniska användningen av vissa produkter (exempelvis inhalatorer eller liknande).  I vissa apotek brukar även apoteksteknikerna göra de flesta farmaceutiska beredningarna, men  beräkningarna för de innehållande ingredienserna kontrolleras alltid av apotekaren.

Konsensusprincipen är dock att apotekarna är lagligt ansvariga för utförandet av samtliga uppgifter och hur mycket man är villig att överlåta till en apotekstekniker är därför lite av en avvägande fråga. Från vad jag har förstått är man dock på väg att göra en förändring i detta och fördela det lagliga ansvaret mellan en apotekare och en apotekstekniker.

Sorteringen av medicinerna gjordes enligt de generiska namnen i bokstavsordning, men detta är något som skiljer sig från apotek till apotek. Ibland är det enligt företagsnamn, vilket gör det svårare när man kommer utifrån och ska jobba i ett kanadensiskt apotek.

När det kommer till narkotika klassade läkemedel finns det en del utav dessa som tillhör ett s.k. ’Triplicate prescription program’ (TPP).  Syftet med detta program är att kunna ha en bättre monitorering av läkemedel som löper en större risk att leda till missbruk och felanvändning.
Programmet är ett samarbete som utförs mellan läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer.  Alla läkemedel som tillhör programmet är listade och kräver ett speciellt förskrivningsformulär för att kunna förskrivas. Förskrivningsformuläret är uppdelat i tre delar och informationen från förskrivningen registreras i speciella databaser för att monitorera användningen.  Kraven för vilket slags information som ska ingå i dessa förskrivningar  skiljer sig något från andra receptbelagda läkemedel.  Vilka läkemedel som är listade i programmet är också något som skiljer sig från provins till provins i Kanada.

Jag uppskattar möjligheten som jag fick att uppleva hur ett av de kanadensiska apoteken fungerar ute i praktiken.

Det hjälpte mig att få en bättre helhetsbild av apoteksverksamheten och ytterligare en nyttig erfarenhet.

Andra läser