Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Apoteksaktörerna ser oss inte som en resurs

“Fem år!? Varför läser ni så länge?”

Jag håller minen, ler och svarar käckt med samma standardförklaring som så många gånger förr: “En apotekare är inte ett överkvalificerat butiksbiträde, en apotekare är en läkemedelsexpert.”

Min bror har nyligen börjat läsa till läkare i Polen. Det är intressant att observera ståhejet som uppstått, vänner och bekanta kommer och dunkar mina föräldrar i ryggen. “Ni måste vara stolta!” Bredvid står jag, storasyster som fortfarande inte flyttat hemifrån, och som läser till… ja, vad var det? Farmacevt? Nej, apotekare, rättar jag men tycker mig ana personens tankar, lämna ut läkemedel över en disk behöver väl ingen läsa till för att göra.

I julas när min bror kom hem över lovet började han slänga sig med latinska anatomitermer till mina föräldrars stora förtjusning.

Jag kände igen det mesta och det blev till en lek, min bror frågade om en struktur i hjärnan och jag letade i mitt minnesarkiv för att ge honom ett svar. Till slut kapitulerade han och frågade: “Varför kan du så mycket anatomi?”

Okunskapen om mitt framtida yrke finns alltså även bland mina närmaste. Naturligtvis läser vi apotekare anatomi, hur skulle vi annars kunna förstå verkningsmekanismer och biverkningar eller kvalificera oss för forskning och framställning av nya läkemedel? Till synes imponerad bad han mig att förklara meiosen, inga problem, cellbiologi är min personliga favorit.

För några veckor sedan hälsade jag på honom i Warszawa och jag kunde inte låta bli att gå in på ett apotek. Det skiljde sig mycket från det jag är van vid, någon egenvård existerade inte utan allt hanterades av apotekaren som om det vore receptbelagda läkemedel.

Min uppmärksamhet riktades dock mot kunden före mig då hon adresserade apotekaren “Pani Magister”, som direktöversatt till svenska bli “Fru Magister”. I Polen är det oartigt att dua så “fru-delen” gjorde inget större intryck på mig däremot gjorde “magister-delen” det. En gammal tant visste att kvinnan i vit rock hade en magisterexamen, tanten verkade tacksam inte förvånad!

Apotekarexamen tycks ha en helt annorlunda status utomlands. Folk utbrister i gillande mm-ljud när jag talar om vad jag läser, här frågar dem varför jag inte läste till läkare istället. I universitets korridorer viskas det att apotekare är dem som inte kom in på läkarprogrammet. FEL! Jag kunde komma in förut och även nu efter betygsreformerna.

Varför vet inte folk att vi har en otroligt bred kunskap som sträcker sig från anatomi till organisk kemi och inkluderar ingående farmakologi och sjukdomslära? Vi förstår både läkaren och kemisten. Varför måste jag jämt förklara att apotekare inte är ett överkvalificerat butiksbiträde utan en läkemedelsexpert? Varför är det ett statusyrke utomlands men inte i Sverige?

I höstas sa Apoteket AB upp praktikavtalet för att varje enskild kedja skulle få skriva sitt egna avtal. Apotek efter apotek vänder oss nu ryggen, det blir ingen betald praktik för oss apotekare. Debatten är het. Andra yrkesgrupper ifrågasätter vår girighet, många andra studenter får ju inte betalt. Men… Vi har ju en magisterexamen i farmaci när vi går ut på praktik och är knappast några spolingar i branschen. Jag låter mig minnas min kollegas svar när jag var ny på apoteket och ville dubbelkolla till vilken läkemedelsgrupp Noskapin hör: “Det får vi kolla upp i FASS. Sanningen är den, du kan mest under studietiden.”

Istället för att aktivt jobba för att höja vår yrkesstatus redan under praktiken har Apoteket AB, Apotek Hjärtat och Apotek Medstop, i skrivande stund valt att göra oss till oavlönade praktikanter som enligt mig har rakt motsatt effekt. Jag förstår att apoteksaktörerna ute på den privatiserade marknaden måste vara kostnadseffektiva.

Frågan är om de förstår oss. Hur känner apotekarstudenten som under studietiden läst egenvårdskursen och jobbat på apotek med bra lön inför en prao i sex månader? Ska vi se det från den ljusa sidan, vi kanske kan få jobba extra på apoteket på helgerna?

“Utnyttjade” är ett återkommande uttryck i debatten, i mitt huvud snurrar uttrycket ouppskattad. Jag kan inte låta bli att snegla på läkarna igen, de får ju betalt under sin AT-tjänst. Jo, men de är ju läkare vilket får mig att undra om jag gjorde rätt val för nästan fyra år sedan.

Medstops HR-chef Gunilla Winlund menar att det känns långsökt att välja utbildning enbart baserat på praktikantlön. Jag läser inte till apotekare för den betalda praktiken eller för att jag är ute efter ett prestigefyllt yrke. Däremot önskar jag att folk visste mer om vilken kunskap vi besitter utan att vi hela tiden behövde bevisa att vi är en resurs!

Just nu verkar inte ens apoteksaktörerna se oss som en resurs. Självklart berörs jag och blir arg då praktikavtalet ändras när jag är ett stenkast ifrån termin tio. Det får mig att vilja blicka utanför Sveriges gränser.

“Fru Magister” kanske inte är helt ointressant när allt kommer omkring.

Isabella Stenmark, apotekarstudent termin 8, Göteborgs universitet

Andra läser