Inga fler noteringar, inga fler orättvisa felexpeditioner

Tänk att aldrig behöva notera eller dokumentera. Att aldrig behöva hamna i en situation där det råder tvekan om vad som sades eller inte sades. Att aldrig vara med om att kundens ord motsäger dina egna. Att slippa hamna i en situation där en felexpedition behöver registreras trots att inget fel har gjorts.

För ett tag sedan var jag på ett läkarbesök och fick frågan om jag samtyckte till att AI skulle utföra anteckningarna. Det lät intressant. Jag kunde ha ett möte utan att läkaren behövde lägga halva sitt fokus på att skriva ner det som sades. Det här var en bra idé, tänkte jag, samtidigt som en del av mig ifrågasatte det.

Är det här verkligen säkert och smidigt? Hur bekvämt är det att en tredje part tar del av det som registreras? I vilken databas hamnar det som antecknas, och vem har tillgång till den? Vågar människor vara lika öppna med en AI i bakgrunden?

Om det här fungerar i vården, skulle det även kunna fungera på apoteken?

Det råder ingen tvekan om att det händer mycket på ett apotek. Det är mycket kommunikation, många överenskommelser, val, beslut och samtycken. Ibland slutar det i ord mot ord. Vem ska man lyssna på? Vems ord väger tyngst – kollegans eller kundens? Ska det klassas som en felexpedition eller inte? Var det en miss eller ett medvetet val?

Om det är något jag tjatar om så är det noteringarna. Notera! Glöm inte att notera! Har kunden två recept med olika styrkor och väljer att hämta det ena, då är det bra att det noteras kort. Varför, kan en del undra. För vem noterar jag? Och här är det ärliga svaret: för dig själv och för mig som kollega.

För att vi inte ska hamna i en situation där tvivlet får ta plats. Om kunden kommer tillbaka och berättar att hen har fått fel styrka kan jag då med säkerhet säga att det är något min kollega redan har tagit upp, att det var något man kom överens om.

Men ska man inte lita på sin kollega oavsett om det finns en notering eller inte? Det ska man. Men i praktiken räcker det inte alltid. En kommentar är ibland det enda som står mellan klarhet och tvekan.

På väg hem från läkarbesöket försökte jag måla upp hur det skulle se ut om vi också hade en AI-antecknare i bakgrunden. Hur allt som sades transkriberades och loggades i ärendet. Hur jag kunde möta kunden utan att samtidigt tänka på vad som behöver noteras. Och hur vi i efterhand kunde ha tillgång till en detaljerad logg som varken jag eller kunden kan ifrågasätta.

Tänk om vi också kunde ha ett program som antecknar allt som sägs och allt som vi kommer överens om, så att vi inte behöver göra det själva. Så att vi slipper försvara och bevisa det vi sagt och gjort.

Jag är kluven.

Har AI-antecknaren en plats hos oss också? Kan den underlätta vårt arbete, eller skulle den innebära en begränsning? Hur skulle detta påverka våra möten, är det en hjälp eller ett hinder?

Är du för eller emot AI-antecknaren? Skulle den skydda dig – eller övervaka dig?