”Var inte rädd för att motsätta dig utbytet– möjligheten finns av en anledning”
Alltför ofta blir det kunden som själv behöver motsätta sig utbytet för att få det förskrivna läkemedlet. Varför? Det undrar Zahraa Almosawi i ett nytt blogginlägg.
Många gånger möter vi personer som av olika skäl varken kan eller bör få ett utbyte. Det kan bero på tablettens delbarhet eller en ökad risk för sammanblandning.
I dessa fall ska det vara en självklarhet att utbytet inte sker, och att det är vi på apoteken som motsätter oss det. Men tyvärr är det inte en självklarhet. Många kunder får ändå ett utbyte medan andra tvingas stå för mellanskillnaden själva. Så ska det inte vara.
Vi på apotek har möjligheten att motsätta oss ett utbyte. Detta är inget nytt, och alla farmaceuter förväntas känna till detta. Men ändå lyckas vi inte nyttja möjligheten fullt ut. Alltför ofta blir det i stället kunden själv som behöver motsätta sig utbytet för att få det förskrivna läkemedlet. Varför?
I många fall kan vi motsätta oss utbytet och expediera den förskrivna varan, där hela kostnaden ingår i förmånen trots att det inte är periodens vara.
Det kan vi göra när en annan typ av förpackning krävs. När den förskrivna delade dosen inte är möjlig, till exempel när utbytet inte är delbart. När det är för kort hållbarhetstid för behandlingen, när det finns specifika skillnader i läkemedlets utformning till exempel när en kund har svårigheter att svälja, och utbytet innebär större tabletter. Det är välkänt att det finns stora skillnader i tablettstorlek mellan olika fabrikat. Vi kan även motsätta oss utbytet vid risk för sammanblandning och akut utlämnande.
Är det ett inlärt arbetssätt som gör att vi avstår?
Risk för sammanblandning är den anledning jag oftast använder och hoppas att fler vågar använda oftare. Om en 89-åring har flera läkemedel och det i dialogen framgår att hen har svårt att hantera olika fabrikat, och dessutom har tagit fel vid upprepade tillfällen till följd av utbyten, är det motiverat att använda farmaceutkrysset.
Vi ska inte lämna ut en förpackning som vi vet riskerar att förvirra kunden så pass att den används felaktigt. Det händer alldeles för ofta att vi inte tar hänsyn till detta, att våra äldre har behövt ta fel tabletter eller stå för mellanskillnaden själva för att vi inte använder farmaceutkrysset, trots att vi är fullt medvetna om riskerna och om möjligheten.
Hur kommer detta sig att vi gör så? Är det tidspress, brist på kunskap om hur och när det kan användas eller är det ett inlärt arbetssätt som gör att vi avstår?
Vi ska inte övertala kunden att acceptera ett utbyte när vi vet att hen har svårt att känna igen sina läkemedel. Här handlar det inte längre om vår skyldighet att informera om utbyte, eller den ekonomiska besparingen, utan om något viktigare.
Det är vårt ansvar att bidra till en god och säker läkemedelsanvändning och att motsätta sig utbytet är en del av det.
Är det svårt att göra en bedömning? Ta då hänsyn till åldern, information från kunden, läkemedelslistan och historiken. Här ska vi inte vara försiktiga, här ska vi inte prioritera något annat än en säker och korrekt läkemedelsanvändning.
Med detta menar jag inte att man ska använda farmaceutkrysset hur som helst. I slutändan är det alltid den enskilde farmaceutens professionella bedömning som avgör om farmaceutkrysset bör användas. Den finns av en anledning, en mycket bra sådan, så våga nyttja den när behovet finns.
Det är vårt ansvar att bidra till en god och säker läkemedelsanvändning och att motsätta sig utbytet är en del av det.
