”AI har inte alltid rätt, vilket kan bli en dyr lärdom”
Kanske är AI ett hot mot min egen roll i viss utsträckning men jag brukar trösta mig med ett citat jag hörde nyligen: “AI kommer inte att ta ditt jobb – men någon som använder AI kan göra det.” Det skriver Isabella Stenmark i ett nytt blogginlägg.
Det är svårt att undgå AI just nu. I nyhetsflödet pratas det om AI-bubblan. I folkmun har ”att ChatGPT:a” nästan blivit till ett etablerat verb. Företag inom olika branscher sägs göra stora investeringar i AI-utveckling. På min arbetsplats märks utvecklingen också – AI-verktyg omnämns dagligen i olika sammanhang. Budskapet är tydligt: vi förväntas använda AI i vårt dagliga arbete. Inte nödvändigtvis överallt – men åtminstone någonstans.
Potentialen med AI beskrivs ofta i stora ord. AI sägs kunna effektivisera arbetsuppgifter, automatisera rutinmoment och frigöra tid. Tid som istället kan användas till mer kvalificerat arbete, analys och strategiskt tänkande. Tid som kan användas till reflektion och eftertanke, något som så ofta prioriteras bort.
Visst låter det lockande – mer tid till eftertanke och annat!?
Jag har svårt att se hur min arbetsdag inte skulle involvera AI
Till en början var mitt intresse för AI ganska svalt. Men jag blev inspirerad av kollegor som berättade om många intressanta användningsområden, både privat och på jobbet. Tvekande klev jag på tåget och sedan dess har det bara ångat på. Nu har jag svårt att se hur min arbetsdag inte skulle involvera AI.
Till exempel – varför börja från ett tomt dokument när man kan låta AI skriva ett första utkast till ett mötesprotokoll?
Möjligheterna är många och ibland är det faktiskt ganska imponerande vad man kan åstadkomma med en enkel prompt. Samtidigt som jag tillstår AI dess potential gör sig min rädsla för det okända påmind. Om AI kan effektivisera mer och mer av vårt arbete och frigöra allt mer tid – när riskerar den tiden att bli överflödig? Och när börjar AI göra våra arbetsuppgifter bättre än vad vi själva gör dem?
AI hör sällan till den blygsamma skaran
Fast egentligen är jag i nuläget mer nyfiken än orolig. Jag utforskar gärna hur AI-verktyg kan stötta mig när jag löser olika arbetsuppgifter. Ibland handlar det om att finjustera ett mejl. Ibland om att testa ett argument eller bolla en idé som ännu inte riktigt landat. Det händer också att jag låter AI granska dokument eller hjälpa mig med en Excel-formel som jag annars hade ägnat en stund åt att googla fram.
Så är AI bara guld och gröna skogar? Nej.
AI har inte alltid rätt, vilket kan bli en dyr lärdom. AI missar saker och upptäcker långt ifrån allt. Ibland handlar det om begränsningar i modellen, ibland om att frågan/prompten inte ställts tillräckligt tydligt. Så här gäller definitivt, som man frågar får man svar. Dessutom hör AI sällan till den blygsamma skaran. Svaren presenteras med stor självsäkerhet och då gäller det att med mänskligt omdöme kunna genomskåda formuleringarna och upptäcka hallucinationer.
Aldrig tidigare har jag känt mig så duktig på Excel
Med det sagt måste jag ändå erkänna att AI redan sparar mycket av min tid. Det uppskattar jag. Men kanske är det allra bästa något annat – att jag har fått utrymme att utforska områden där jag egentligen har begränsat med kunskap. Aldrig tidigare har jag känt mig så duktig på Excel som jag gör just nu.
Oundvikligen dyker funderingen om AI är ett hot mot min egen roll upp ibland. Ja, men kanske i viss utsträckning. Jag brukar dock trösta mig med ett citat jag hörde nyligen: “AI kommer inte att ta ditt jobb – men någon som använder AI kan göra det.”
Fotnot: Som ett experiment har den här bloggtexten skriven med hjälp av AI, men med mänsklig handpåläggning. Någon vidare tidsvinst gjorde dock inte.
