”Vi måste ta risker för att uppnå nyttan”

Det är en stolt och glad Ulla Wändel Liminga som möter oss i receptionen på Läkemedelsverket i Uppsala. Hon är vetenskaplig ledare inom farmakovigilans vid enheten för Vetenskaplig och regulatorisk kvalitet på Läkemedelsverket. Ordförande för den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel, PRAC. 

Och nu Årets Farmaceut 2025. 

— Det känns oerhört hedrande. Väldigt överraskande men också väldigt roligt. Dels naturligtvis att mitt eget arbete uppmärksammas, dels är det roligt att den regulatoriska myndighetsvärlden får uppmärksamhet på det här viset, säger Ulla Wändel Liminga. 

— Det visar också på bredden inom farmaciområdet. Som apotekare och receptarie, med den utbildningen finns det många möjligheter till olika sorters arbeten. Så det känns väldigt roligt. 

Det började av en slump. Ulla Wändel Liminga är född och uppvuxen i Uppsala och hade gått ut naturprogrammet. Med sitt stora hästintresse åkte hon direkt efter gymnasiet till Storbritannien för att jobba som hästskötare. 

När hon kom tillbaka hösten 1983 ville hon läsa någonting naturvetenskapligt som började i januari 1984. Apotekarlinjen hade intagning även på vårterminen och så blev det.  

— Det var lite av av halka in på ett bananskal men det var något som kändes väldigt rätt, och som fortfarande känns rätt, säger Ulla Wändel Liminga. 

Ulla Wändel Liminga beskriver utbildningen som ”fantastisk”, både innehållsmässigt och socialt. Hon har fortfarande kontakt med närapå en tredjedel av kursarna, och flera träffar hon regelbundet. Många andra apotekare ingår också i vänkretsen. 

Hon tog sin apotekarexamen 1988 och gav sig in på forskningsspåret. 

— Det var också lite av att halka in på ett bananskal att jag hamnade på institutionen för psykiatri inom den medicinska fakulteten på Ulleråker. 

— Jag jobbade med preklinisk forskning om biverkningar till antipsykotiska läkemedel, neuroleptika, som sedan blev min doktorsavhandling. 

Ulla Wändel Liminga disputerade 1993.  

— Det var mycket kämpande och ganska ensamt, och som nydisputerad fortsatte utmaningar att till exempel skaffa fram medel till forskning. Jag ville göra något annat. 

Hon fick ett vikariat som preklinisk utredare, utredare av farmakologi och toxikologi på Läkemedelsverket och började 1994. 

— Att det blev just toxikologi var också en slump. Det var den tjänst som fanns ute men den passade bra på min forskningsprofil. Jag hade hållit på med just biverkningar av tunga antipsykotiska läkemedel.  

— Det var inte en ren toxikologisk forskning, jag tittade mer på transmissionssubstanser för att försöka förstå mekanismer. Men det var ändå närliggande. 

Vikariatet blev en fast tjänst och Ulla Wändel Liminga fortsatte på Läkemedelsverket. 

Hon blev sugen på att jobba utomlands, och 1995 hade den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA bildats. Ulla Wändel Liminga sökte jobb där och flyttade till London påsken 1996. Hon stannade nästan två år. 

Sedan ville hon tillbaka till Uppsala och Läkemedelsverket och började igen som preklinisk utredare i januari 1998. Ganska snart blev hon involverad även i kliniska utredningar som vetenskaplig projektledare. 

— Väldigt roligt! Jag gillar att hålla ihop saker, och lära nytt. Det var inte en specifik tjänst jag hade utan det utvecklades så. Jag var intresserad och det har alltid getts möjlighet att kunna bidra.  

— Jag fick då också ett särskilt intresse för reproduktionstoxikologi som är ett viktigt område för bedömning av risker med läkemedelsbehandling av gravida. Användning av läkemedel till gravida är ett område som jag fortfarande är djupt engagerad i, bland annat genom att leda riktlinjearbete inom det området på EU-nivå. 

Du har stannat i 30 år, det låter som Läkemedelsverket är en bra arbetsgivare? 

— Det är väldigt roligt att jobba här. Det har alltid varit en öppenhet för de som är engagerade och vill utvecklas att få möjlighet att göra även andra saker än vad du i första hand är anställd för, och att växa i det. 

— Fantastiska kollegor! Så mycket vetenskaplig och regulatorisk kompetens. Att kunna gå och prata med en klok kliniker och få det perspektivet, eller en farmaciexpert, en kinetiker, eller en veterinär … det är alltid så roligt. Att använda den regulatoriska erfarenhet som jag och många andra skaffat oss och baka ihop det har varit en stor framgångsfaktor för Läkemedelsverket generellt. Vi har en låg tröskel mellan olika discipliner och ser värdet av det multidisciplinära arbetssättet. 

— Vårt EU-arbete ger en ytterligare dimension. Jag är haft möjlighet att under mer än 25 år arbeta internationellt, främst inom EU-nätverket. Det har varit och är fortsatt mycket givande, inklusive att ha många kollegor på EMA och de andra europeiska läkemedelsmyndigheterna.  

Sedan 2012 har Ulla Wändel Liminga varit en av Sveriges PRAC-delegater. För drygt ett år sedan valdes hon till ny ordförande i PRAC. 

— Jag var tveksam för jag trivdes väldigt bra med det jag gjorde som delegat, och jag var inte så sugen på att resa ännu mer än vad som krävdes för den rollen. Jag har rest mycket i jobbet under många år och det är betungande.  

— Även om jag behöver sätta mig in i alla utredningar som PRAC diskuterar, blir det främst på övergripande nivå. Dessutom blir det mer arbete med processer och olika frågor inom området på EMA-nivå. Men jag känner mig oerhört hedrad över att ha blivit vald och jag bestämde mig för att göra det bästa möjliga av det, och det är jätteroligt. Jag har ännu större möjlighet att påverka och göra skillnad nu än tidigare. 

Som det står i motiveringen till Årets farmaceut: Med Ulla Wändel Liminga som ordförande för kommittén kommer Läkemedelsverket att ytterligare bidra till säkra läkemedel i såväl Sverige som hela EU. 

— Jo, jag försöker verkligen göra det, att bidra till än mer säkra läkemedel. 

Hur känns det att få vara med och värna folkhälsan? 

— Det är en stor förmån att få ha ett sådant arbete, som den roll som de regulatoriska myndigheterna har. Det är inte så jättekänt vad vi gör men det handlar om att möjliggöra användning av läkemedel som lindrar, botar och till och med kan rädda liv.  

— Samtidigt kan de också kräva liv. Det kan vara potenta substanser så de behöver användas så rätt som möjligt. Vi vet inte allt när ett läkemedel godkänns, så det är en nödvändighet att följa upp och utveckla kunskapen och sedan överföra den kunskapen till rekommendationer om hur man ska använda läkemedel på bästa sätt. Vi jobbar inte i första hand efter försiktighetsprincipen, utan med nytta-risk-balans. Man måste ibland ta risker för att uppnå nyttan. Därför är kunskap om riskerna och hur man kan minimera dessa så viktigt. 

Ulla Wändel Liminga nämner som ett exempel pandemin, där hon i högsta grad deltog i arbetet att utreda och godkänna covid-19-vaccin så snabbt som möjligt, och den omfattande säkerhetsövervakningen som följde på det.  

— Det är hedervärt, roligt och lite hissnande att jag fick bidra till att vaccinen kom ut på marknaden så snabbt som de gjorde och kunde börja användas, säger Ulla Wändel Liminga. 

— Det känns otroligt tillfredsställande att få bidra till att människor får tillgång till läkemedel och kan använda dem så bra som möjligt, med rimliga riskminskningsåtgärder. Alltför strikta begränsningar kan i praktiken leda till att läkemedlet närapå inte kan användas. Men då har man ju ingen nytta heller. Man måste hitta åtgärder som är rimliga och som kan fungera i hälso- och sjukvården.