”Förbereder farmaceuten är det större chans att det blir rätt”

Henrik Cam, klinisk apotekare på Akademiska sjukhuset i Uppsala och doktorand vid farmaceutiska Institutionen vid Uppsala universitet har disputerat på sin avhandling ”From exploration to intervention: Enhancing medication communication at hospital discharge”.

Avhandlingen handlar om att läkemedelskommunikationen till äldre patienter som är inlagda på sjukhus brister i personcentrering, och därmed ger dem otillräckliga förutsättningar för att kunna ta hand om sin läkemedelsbehandling på ett bra sätt när de kommer hem från sjukhuset.

— Det viktigaste i studien är att hos en betydande del av patienterna, 40 procent, visade det sig att läkemedelskommunikationen hade varit ofullständig och hos var tjugonde patient var det så illa att de var tvungna att läggas in på sjukhus igen, säger Henrik Cam.

— Det är olyckligt både för patienten och vårdpersonalen, som utsätts för mycket moralisk stress över hur de ska göra. De vill patientens bästa, så klart, men förutsättningarna finns inte för att de ska kunna göra det på ett så bra sätt som möjligt för patienterna.

Slutsatsen av avhandlingen blir att kommunikationen kring läkemedel vid ett utskrivningssamtal fortfarande är en kritisk utmaning, som kännetecknas av ett informationsgap mellan vårdpersonal och patienter, och otillräckligt fokus på att utrusta patienter med bra förutsättningar att kunna ta hand som sina läkemedel själv efter att ha återvänt hem.

För att ta itu med dessa utmaningar har en mångfacetterad interventionsstudie tagits fram som nu forskarna testar på Akademiska sjukhuset.

— Vi har inte resultaten alls nu men oavsett vad de visar så måste vi försöka hitta ett sätt att få vårdpersonalen att ändra lite i sitt mindset. Det handlar inte bara om att informera patienten om ändringar eller hur de ska använda sina läkemedel, säger Henrik Cam.

— Man måste ändra sin inställning och vara en partner med patienten för att få den att ta hand om sina läkemedel själv. Det handlar om att hjälpa patienten att få rätt förutsättningar för att kunna ta hand som sina läkemedel själv.

Samtidigt måste vårdpersonalen hitta ett sätt att få patienterna att inse att de har en roll i det hela också.

— Vårdpersonalen måste aktivt bjuda in patienten så att den inser att jag kan, och kanske måste, ställa frågor om vad hon eller han behöver veta för att få rätt förutsättningar för att kunna ta hand om sig själv och sina mediciner när de kommer hem från sjukhuset.

— Det handlar inte bara att ta sina mediciner rätt enligt anvisningarna utan att höra av sig om man mår dåligt, får biverkningar, innan man slutar att ta medicinen.

I sin avhandling kallar Henrik Cam det för scaffoldning vilket ungefär betyder stöttning och är en term inom utvecklingspsykologi och lärande.

— Patienten funkar som ett tillfälligt stöd för att inte systemet ska fallera, vilket det gör ibland. Tanken kanske är att en remiss för uppföljning ska skickas, men ibland görs inte det. Har man då fått med patienten på tåget så de är medvetna om vad riskerna är, och vad som är det bra med läkemedlet, kan de själva höra av sig till vårdcentralen och säga att de inte fått någon kallelse om uppföljning.

I den pågående studien ingår totalt 230 patienter, de kliniska farmaceuterna, samt övrig vårdpersonal på en geriatrik- och två kirurgavdelningar på Akademiska sjukhuset.

Först gjordes en kontrollperiod fram till i början av det här året, och sedan en träningsperiod för vårdpersonalen.

— De kliniska farmaceuterna är den drivande faktorn i intervention. Vi i forskargruppen tränar upp de kliniska farmaceuterna och läkarna på avdelningarna i två månader i att utföra interventionen och sedan pågår interventionsperioden från slutet av april till slutet av det här året.

De kliniska farmaceuterna förbereder ett underlag till läkarna, som skriver ett utskrivningsmeddelande där alla läkemedelsförändringar som har skett och varför radas upp och där man redovisar planen för uppföljningar.

— Förbereder den kliniska farmaceuten på avdelningen det här underlaget är det större chans att det blir rätt, säger Henrik Cam och fortsätter.

— Det görs redan vid läkemedelsgenomgångarna när de kliniska farmaceuterna tittar igenom alla förändringar som har skett, men vi har inte dokumenterat det på ett lika strukturerat sätt tidigare.

Den kliniska farmaceuten ska även underlätta för patienten om den vill att anhöriga ska vara med under utskrivningssamtalet.

— Den sista komponenten är att den kliniska farmaceuten ringer upp patienten, eller eventuella anhöriga om patienten vill det, efter en tid och går igenom om det har varit några oklarheter sedan de kommit hem kring sina mediciner. De går i genom utskrivningsmeddelandet igen och hör om patienten har de bästa förutsättningarna för att klara av sina läkemedel själv. På så sätt kan vi fånga upp eventuella oklarheter.

Läs mer >> ”Utskrivnings­­samtalet är bättre för personalen än för patienten”

Läkemedels­genomgång minskar risk för åter­inläggning

”Vi apotekare behövs vid utskrivningen”