“Tristess på jobbet – hur du kan göra ditt arbete mer stimulerande”

Jag var i en zoomchatt med några gamla studievänner nyligen, och vän nummer ett kommenterade hur uttråkad hon var i sitt arbete.

“Lyckost!” sa vän nummer två “Jag önskar att jag hade tid att vara uttråkad!”.

Tristess på jobbet låter ofarligt och till och med som en lyx. Men tristess är ett mentalt tillstånd som kan vara plågsamt och otillfredsställande. Det är ju så att vår energi avtar och växer i direkt korrelation med mängden stimulans vi förses med. Tristess uppstår när arbetet är repetitivt och monotont, saknar variation och inte använder dina färdigheter eller – i ett nötskal – inte är stimulerande. Med andra ord en “kvalitativ underbelastning”. Tristess kan också uppstå när du är kroniskt överbelastad – att ständigt hantera möte efter möte, oändligt pappersarbete och liknande, kan bli tråkigt, efter en tid, delvis för att ditt arbete börjar tappa mening.

Ni som följt mig på bloggen vet att jag upplever apoteksarbetet som både roligt och meningsfullt. Jag ser det nästan som ett hantverk där man själv tar initiativ till förändringar för att öka anpassningen mellan sitt jobb och sina färdigheter och intressen. Hur kan vi göra vårt arbete mer stimulerande?

• Lägg mer vikt vid arbetsuppgifter som passar dina kunskaper eller intressen

•Prata med din arbetsgivare för att höja graden av självbestämmande i arbetet d.v.s autonomi

• Erbjud hjälp till kollegor eller be en kollega lära dig något nytt

• Be att få bli involverad i ett nytt projekt

• Gå utöver vad som krävs för att hjälpa kunder

• Utveckla ett nytt och förbättrat sätt att göra saker på

• Utöka uppgifter du är exceptionellt bra på

• Organisera evenemang på arbetsplatsen

• Påminn dig själv om vilken betydelse ditt arbete har för dig, din kund, ditt team eller ditt företag

• Prata också med andra som gör liknande arbete som du – vad gör de för att göra sitt arbete mer stimulerande och ge det mer mening?

Kanske tycker du ändå som vän nummer ett? Kanske har du inte stöd, förutsättningar och möjligheter till att forma ditt jobb? Om jobbet håller dig tillbaka är rekommendationen att söka vidare någon annanstans.

Jag får intressanta jobberbjudanden med jämna mellanrum – från apotekskedjor, Apoex, Apotekstjänst och olika bemanningsföretag, men jag har också fått möjlighet till jobb på andra sidan jorden. Det handlar om ett projekt som är tänkt att bedrivas i den avlägsna staden Wadeye, belägen i Australiens norra territorium, och som är ett av Australiens största urfolkssamhällen. Projektet arbetar bland annat med utbildning i läkemedelshantering och tillgång till vård och uppföljning. Jag känner väl till lokalbefolkningen livssituation. Som en del av en gymnasieuppsats (många år sedan) kontaktade jag en lärare, Mr Lynch, som undervisade i Wadeye, för att diskutera lokalbefolkningens utmaningar – vägar till vidareutbildning och bättre hälsa.  Mr Lynch berättade att lärare och vårdpersonal inte alltid dyker upp för att arbeta eftersom de inte klarar av att bo där. Enligt hans åsikt, “om de stannade under längre perioder kan de göra skillnad”. Det är ett ämne för sig. Jag har haft mina tvivel och inte tagit några stora livsbeslut, även om att stanna här kan vara ett sådant. Men jag vet åtminstone att möjligheter kan dyka upp från alla världens hörn.

Det verkar som att alla får jobb direkt och vet precis vad de vill jobba med. Fler och fler studievänner dyker upp med coola jobb på LinkedIn. Som sagt, det verkar som att alla visste vad de ville, och fick det. I zoomchatten fortsatte vi diskutera jobb och livet efter studierna. Jag delade mina tankar och hörde om deras tvivel också. Alla är apotekare och har olika jobb, men ingen visste om det fortfarande var det de verkligen ville göra på lång sikt. Genom denna blogg vill jag låta dig veta att du inte är ensam i att känna så här efter examen. Det finns människor, oavsett bransch, som fortfarande är nyfikna och ifrågasätter var, när och vad de kan bli. Människor vars sinnen levererar en oändlig höjdpunkts-reel med ”tänk om” och ”var annars”. Det finns människor som lever sina liv med evigt utsträckta händer – alltid längtar efter fler möjligheter, mer intriger, mer förändring. Det är inte konstigt, vi har ju sedan barnsben alltid varit på väg någonstans, och när vi slutligen når slutdestinationen ifrågasätter vi om det finns något mer. Det är bara känslan av att vara på väg som dröjer sig kvar. Jag antar att det är livet, och speciellt i den tid vi lever nu med sociala medier och oändliga möjligheter (slå upp exempelvis termerna fomo – rädsla för att gå miste om något, och fobo – rädslan för ett bättre alternativ).  Jag tror att sådana informationsflöden ibland skapar distraktion från att vara fokuserad och närvarande i det man sysslar med för stunden. Reflektera över vad du värdesätter och kan uppnå i din nuvarande arbetssituation jämfört med en annan tilltänkt arbetsplats. Först då kan du göra ett välgrundat beslut kring ett jobberbjudande, vare sig det dyker upp på andra sidan jorden eller runt hörnet.

Önskar er en fortsatt trevlig sommar!