Gå till innehållet

När du använder denna sida accepterar du vår användning av cookies. Mer information.

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

“Vi har nog alla haft svårt att sova”

Han har inte tagit rast på fem månader. Erik Fredholm ska sy ihop kedjan runt 500 000 sprutor covid-19-vaccin – och hantera en ilsken allmänhet. Det har krävt många sömnlösa nätter.

Erik Fredholm kontrollerar en vial Comirnaty i ett nästan tomt kylrum, som fungerar som en mellanlagringsplats för covid-19-vaccinerna.

Just i dag är det lugnt. Erik Fredholm kan äta lunch sittandes, kanske ta en kaffepaus. Något som inte tillhört vanligheterna sedan oktober när han, som till vardags är klinisk apotekare, blev utsedd till regional vaccinkoordinator i Region Örebro län. Det innebär det nätta ansvaret för att totalt 500 000 doser covid-19-vaccin ska nå ut i alla hörn av regionen – i rätt tid, i rätt mängd, utan att något går till spillo eller skadas under transporten. 

Ett hästjobb, som dessutom ska synkas med övriga delar av den gigantiska vaccinationsapparaten: tillgången till lokaler, bokningssystem, och inte minst: ständigt nya bud kring vaccinerna. 

Det har varit skakiga månader, med en hel del sömnlösa nätter. 

– Det är klart att det varit nervöst. Ingen har ju gjort det här tidigare utan vi har fått uppfinna allt från början. Och det handlar om extrema volymer av känsliga produkter, där mycket kan gå fel. Jag tror att alla som jobbat centralt med vaccinationerna mot covid-19 har haft nätter man inte kunnat sova, säger Erik Fredholm.

Erik Fredholm vill hålla liv i diskussionen kring farmaceuternas ansvar bortom det som är fastslaget i manualer.

Arbetsdagarna, ofta uppemot 10 timmar långa, handlar just nu om att fördela vaccinleveranserna till kommunerna och fem geografiska vaccinationsnoder. Erik Fredholm sköter det administrativa kring utlämning av vaccinvialer, natriumklorid, sprutor och kanyler. Farmaceuterna på sjukhusapoteket omfördelar vialerna till mindre förpackningar, och därefter börjar tiden ticka ner för vaccinets hållbarhet.

– Vi valde till en början att skicka i kylkedja och inte fryst, vilket underlättade transporten. Men nu har vi börjat skicka Pfizers vaccin fryst i minus 20 grader eftersom det är godkänt för det, och sjukhusapoteket har tagit fram särskilda transportlådor, förklarar Erik Fredholm.

När vår intervju görs i mitten av mars är en av de största utmaningarna samma sak som toppar nyhetssändningarna: de ryckiga och oberäkneliga vaccinleveranserna. Runt en tredjedel av de utlovade doserna har nått regionen, och var och varannan dag kommer nya bud kring leveranser och vaccinernas säkerhet. Något som inte gör kommunikationen utåt enklare. 

”Första gången vi fick frågan om förtur till vaccin var det väldigt lockande att säga ja. Men vi insåg risken, att vi skulle öppna en dammlucka.”

Erik Fredholm blir dagligen kontaktad av mer eller mindre ilskna personer som är frustrerade över att inte få sin spruta, eller som vill prioriteras före andra. 

– Första gången vi fick frågan om förtur till vaccin var det väldigt lockande att säga ja. Det var när de första vaccindoserna kom runt jul och en läkare frågade för en patients räkning, med ömmande skäl. Men vi insåg risken, att vi skulle öppna en dammlucka. Och nu vet vi att det skulle bli helt ohållbart att göra avsteg från den prioritering vi har, med tanke på alla förfrågningar.

Men det är varken samtalen med arga privat­personer, eller den komplexa transport- och beredningskedjan, som är besvärligast – utan att synka hela vaccinationsprocessen med regionens smått uråldriga journalsystem. Medan det behövts något av Ticnets dignitet, ska nu hela processen råddas med ett system daterat 1992, knappast designat för en pandemi. 

– Vi behöver ett system där vi kan boka upp­emot 10 000 vaccinationstider per dag, som ska sitta ihop med 1177, och som ska hålla koll på att alla får dos två av rätt sorts vaccin. Det här har varit en enorm utmaning för alla regioner som sitter med gamla datasystem. Men vi ska få ett nytt och det blir betydligt lättare att hantera, säger Erik Fredholm, som vill lyfta fram hur de som jobbar med systemen ansträngt sig för att hitta lösningar. 

Arbetsdagarna ändrades redan förra våren när patienter med den nya smittan började strömma in på IVA. Men då handlade det om att hantera den restsituation kring covid-19-­läkemedel som var nära att löpa amok. Ett gäng farmaceuter sökte med ljus och lykta efter ersättningsläke­medel, och tog fram egna bipacksedlar och doseringsanvisningar. 

Erik Fredholm är noga att påpeka att farmaceuterna som arbetar med försörjning drog det tyngsta lasset, medan han själv ”bara hjälpte till”.

En krävande men rolig period, tycker han i efterhand.

– Rolig på så vis att jag som apotekare verkligen fick använda min kompetens på ett kreativt och utmanande sätt: Vilka läkemedel kan vi använda i stället, och hur? Hur söver vi på ett annat sätt om vi inte har propofol? 

När det inte är pandemi har arbetsdagarna en annan lunk. Förmiddagarna spenderar Erik Fredholm vanligtvis på en geriatrik- och en psykiatriavdelning, där han varvar ronder med läkemedelsgenomgångar och patientssamtal.

”Jag som apotekare fick verkligen använda min kompetens på ett kreativt och utmanande sätt.” 

Eftermiddagarna ägnar han åt sin roll som regionalt ansvarig för ordnat införande av nya läkemedel. Det handlar om att se till att information om nya preparat når ut i vården, men även om pris- och subventionsfrågor där han har täta kontakter med TLV och Sveriges kommuner och regioner, SKR. Även här ställs etiska frågor på sin  spets, med avvägningar om enskilda patienter ska få eller nekas extremt dyra läkemedel som är utan subvention. 

Etiska frågeställningar kring både läkemedel och farmaceuters yrkesvardag är något som ligger Erik Fredholm varmt om hjärtat. Som ordförande i Sveriges Farmaceuters ”Forum för etikfrågor” vill han bidra till att hålla liv i diskussionen om vilket ansvar apotekare och receptarier har bortom det som är fastslaget i manualer. 

– Annars finns risk att vi inte vågar göra avsteg från rutiner och regler när situationen kräver det. Vi har med människor att göra och allt följer inte samma mönster. 

Erik Fredholm synar en vial av Pfizers vaccin Comirnaty som ska blandas till.

Under sin tid som apotekschef tycker han sig ha märkt att farmaceuterna på apotek delvis tappat den förmågan att gå bortom fastställda regler och stå upp för sin yrkeskunskap. Varför det är så har han inget rakt svar på.

– Men jag tycker att vi i samhället generellt får allt svårare att ta ett personligt ansvar, där en del kan handla om risken att bli uthängd i både media och sociala medier. Fokus i debatten har förflyttats från att se helheten till enskilda händelser, på så vis tror jag att medielandskapet bidragit.

Han påpekar att det för en farmaceut, som kanske är ensam på sitt apotek, är knivigare att gå utanför ramarna, än för till exempel en läkare som ingår i ett vårdlag. Etiska svårigheter och behov att frångå regelverket tror han även uppstår oftare på apotek, när farmaceuten står inför ett färdigt faktum då läkemedlet redan är utskrivet. 

Därför är Erik Fredholm kritisk till att de etiska frågorna kring yrket kommer in först på slutet av farmaceututbildningarna. 

– När jag pluggade upplevde jag att många hade svårt att ta till sig diskussionerna kring etik. Jag tror att man måste få in det tänket betydligt tidigare. Det kan ju handla om olika typer av etik, även kring till exempel kommunikation, miljö eller forskning, som inte behöver vara en egen kurs utan kunde komma in naturligt under utbildningens gång.  

Vår intervjutid är slut, Erik Fredholm ska vidare till ännu ett möte. Att tempot börjar tära på krafterna hymlar han inte med. 

– Men det gäller att hålla i några månader till, om vi alla ska komma ur den här situationen. 

Erik Fredholm

Bor:Villa i Örebro. 

Ålder: 40 år.

Familj: Fru och två barn, 4 och 6 år. 

Yrke: Klinisk apotekare vid Läkemedelscentrum i Region Örebro. 

Bakgrund: Apotekarexamen vid Uppsala universitet 2006. Sedan sju år som kommunikatör på LIF, samt två år som apotekschef i Örebro och Karlskoga. Sedan 2015 inom Region Örebro. 

Aktuell: Ansvarig för logistik och distribution av covid-19-vaccin i Region Örebro. Ordförande i Sveriges Farmaceuters etikråd sedan två år. 

Kort om …

… Att avgöra om en svårt sjuk patient
ska få ett extremt dyrt läkemedel eller ej:

”Det kan handla om barn och unga med svåra neurologiska, degenerativa sjukdomar, där det finns en ny behandling med väldigt dålig evidens. Föräldrar och närstående griper efter varje halmstrå, men vi måste ju balansera de ofta enorma beloppen mot de undanträngningseffekter det oundvikligen medför.” 

… Att nå ut med information om
vaccinationsplanerna till allmänheten: 

”Det är ju knappt att vi som jobbar med det här hänger med i de ständigt nya buden kring vaccinerna. Att då ha en bra dialog med allmänheten blir jättesvårt. Hur vi än gör så når vi inte fram till alla.”

Andra läser