”Poänglöst förslag om generisk förskrivning”

Det är svårt att opponera sig mot företeelsen generisk förskrivning.

Många har i decennier efterlyst möjligheten att basera förskrivningen på läkemedlens substansnamn snarare än fantasinamn som Nexium och Cipramil.

För många vetenskapligt skolade förskrivare och farmacevter är detta tilltalande. Vissa förskrivare har tagit sig friheten att redan idag tillämpa generisk förskrivning på den rännil av pappersrecept som finns kvar.

Nu vill regeringen få saker att hända på det problematiska läkemedelsområdet via en nationell läkemedelsstrategi.

I linje med detta finns, efter några års utredande av för- och nackdelar, nu ett mer konkret förslag från Läkemedelsverket om att införa generisk förskrivning. Det ska ske via komplexa ombyggnader av IT-system, stora utbildningsinsatser med mera – och lär kosta mångmiljonbelopp.

Men – samtidigt ingår i förutsättningarna att systemet för generikabyte ska lämnas orört.

Att införa generisk förskrivning hade varit betydligt mer logiskt om vi haft ett läge där patienten kan få olika generika beroende på vilket apotek som väljs.

Det hade också varit viktigare om vi haft kvar ett system där pappersrecept dominerar, recept som patienten alltid har tillgång till och tar med sig till apoteket. Nu ser patienten ofta inte vad läkaren skriver för bokstavskombination på sin dator – och behöver inte bry sig om det.

Ändamålet med att införa generisk förskrivning är enligt regeringen att ”förbättra patientsäkerheten”. Men i Läkemedelsverkets förslag riskerar det bli en förskrivar- och farmacevtintern formalitet, utan några konsekvenser alls för patienten.

Visst har generisk förskrivning teoretiska och pedagogiska fördelar. Men förändringen är väldigt dyr och det är svårt att tro att detta förslag, utan koppling till förpackningens märkning, får annat än marginella effekter för patienten och patientsäkerheten.

Investerade mångmiljonbelopp kommer knappast att kunna räknas hem i förbättrad patientsäkerhet.

Min slutsats lyder därför: Gör något bättre med pengarna.

Vill beslutsfattarna på allvar förbättra patientsäkerheten?

Då bör man börja med att bygga ett system där patienten slipper få olika generikafabrikat vid varenda apoteksbesök.

Färdiga förslag finns på bordet. En modell där apoteken prisförhandlar och väljer generika, men där TLV sätter takpris, skulle ge den önskvärda effekten – och dessutom pressa priserna minst lika bra som dagens system. Det skulle också ge den pressade apoteksmarknaden lite andrum.

I det systemet skulle också poängen med generisk förskrivning vara lättare att förstå.

Nils Bergeå Nygren